Trots allt jag är ledsen för och tycker är överväldigande så finns det bra saker också såklart. Bra saker som gör att jag känner mig extremt lyckligt lottad. Jag känner mig själv så väldigt mycket bättre idag än vad jag tidigare gjort. Jag vet vad jag orkar och var min gräns går och jag utmanar inte gränsen så jag mår dåligt. Jag har blivit bra på att stanna innan gränsen är nådd. Detta känns väldigt användbart även för andra saker i livet än denna fajten som är nu med barnlöshetsskiten. Jag känner också en extrem lycka kring att jag har världens bästa man. En man som jag kan lita på i vått och torrt och som jag kan berätta alla känslor för! Jag och min man har blivit ett riktigt starkt par tillsammans i och med detta som nu varit. Jag kan se hur det skulle kunna ha blivit just tvärt om och vi skulle kunna ha ha glidit isär (för det händer ju många par det också) men inte för oss. Vi är starkare än någonsin och det känns underbart. Ibland tänker jag att även om det nu mot förmodan aldrig skulle bli barn så har jag ju det underbart med min man och vårt liv. Jag är helt enkelt lyckligt lottad och någonstans i alla sorgliga känslor så känner jag att jag också blivit starkare. Inte endast nedbruten utan också något annat. Något bra. Visst skulle jag blivit otroligt ledsen vid ytterligare ett missfall, verkligen, tro inget annat. Men ändå så vet jag att jag klarar det. Det bara går helt enkelt. Man vet knappt hur man landar på andra sidan för det minns man knappt pga all sorg men det går ju på ett eller annat vis. Trodde liksom knappt att jag skulle överleva det sista missfallet men det gjorde jag. Sargad och fylld av ilska, men det går. Nu känner jag mig återhämtad och är redo för ett nytt försök. Livrädd, men typ redo. Någonstans längre fram är där en linje dragen i sanden. Dit men inte längre. Visst närmar vi oss den linjen men vi är inte framme riktigt än!
Idag är en stark dag för egen del :)
Kram
Har tänkt jättemycket på dig men på sista tiden varit dålig på att läsa och kommentera.
SvaraRaderaKänner igen mig i att även vi som par på något konstigt sätt blivit starkare efter allt vi gått igenom. Det är på något sätt något starkt som båda går igenom och då måste man hänga ihop. Visst är det många som inte orkar och separerar, men de kanske hade separerat även utan barnlösheten?
Våra män är våra klippor!!
Kram
Tack för dina tankar :) Det värmer! Mannen är fantastisk och det är ju ett underbart stöd att ha! Lyckligt lottade är vi ju båda på det viset. Som du säger, många skulle nog separerat ändå, men det känns så bra att all denna skit ändå fört oss närmre. Något gott utav allt som gör ont.
SvaraRaderaKänner att det kommer gå bra för er. Men du... man får lov att "gnälla" ÄVEN om man är glad för ett pluss. Känn inget annat. Varför skulle gnäll bara vara till dom som klarar barn på första försöket? Nähä, så är det inte :) Vi som har haft det bekymmersamt får också minsann.
Hoppas allt går bra för er nu. Det hoppas jag så innerligt. Det inskänker ju lite hopp till mig också i så fall. Avundsjuk, japp det är jag, men absolut inte missunnsam! Jag hoppas för er så så mycket.
Kram