OK

Känner mig fortfarande OK. Inga totala känslobryt. Inte sjukt ledsen så fort jag ser en unge men ändå inte riktigt lika glad som jag varit, MEN, jag är ok. Det får vara bra det också och det räcker. Känner nog att jag behöver semester så kan ju vara något sådant som spökar.

Jag försöker ha fokus på bröllop och resa som kommer. Det ska ju bli underbart och jag längtar jätte mycket. Tyvärr verkar det som att min flygrädsla tagit nya höjder och jag grämer mig verkligen över alla byten vi måste göra. Gillar verkligen inte starten. Jag måste bara tro att det kommer gå bra och försöka hitta ett sätt att komma över min ångest.

Annars verkar det som att många i barnlöshetens bloggvärld lyckas med att bilda familj denna vår/sommar. Jag är glad för er skull. Hoppas det kommer till mig också en dag, men det är lite deppigt för egen del när det verkar funka för så många. Blir lite tungt ibland och den ensamma känslan infinner sig strax igen. Jag känner igen den och vet hur den smyger sig på...

En liten sak om fb. Alla har ju "vänner" där som man gillar och inte gillar. Sånna som bara blivit ens vänner på fb men som man aldrig tyckt om eller haft kontakt med annars. Sånna har jag i alla fall och nu börjar de en efter en skaffa familjer. Det gillar jag inte. Ingen tumme upp från mig inte. Det stör mig att människor som man vet är idioter får barn och ingen verkar dela vårt bekymmer. Jag har ju lättare att glädjas med riktiga vänner om man säger.... ja, ni fattar...


Nåväl, livets nyck och orättvisa kommer alltid kännas nedrig.

Kram