Blev en ganska ledsam och tuff eftermiddag igår. Fick äntligen tummen ur och skrev brevet till RMC om hur illa de behandlat och bemött oss. Två fulla sidor blev det. Pust vad det var dränerande! Jag var helt slut efteråt och tårarna rann där jag satt och skrev. När jag läste brevet efteråt så undrade jag om jag hittat på allt eller om RMC faktiskt varit så jävliga. Jag kom till slutsatsen att det tom var värre än vad jag skrev men att jag inte vill ge dem hur mycket skit som helst. Jag är rädd att man då inte blir tagen på allvar. Jag fick med de stora bitarna och även ett par exempel på saker som läkare på RMC kläckt ur sig. Den värsta var nog en läkare som sa: "Sånna som du och som vill kontrollera allt hela tiden får i regel heller inga barn". Den fick jag med och det kändes bra. Att hon sa så finns ju inte med i några journaler så de får tro mig om de känner för det. Annars struntar jag i vilket för jag vet ju hur det var och nu vet de snart också. Jag tänkte att älskade skulle läsa igenom det innan jag skickar det till högsta hönset för RMC. Det känns skönt såhär i efterhand men det var skitjobbigt att skriva ner allt... fy fan vilken tid jag har bakom mig alltså!
I övrigt var det en ok helg. Har inte gjort massa utan bara vilat, läst och gått runt i trädgården och spanat på allt som växer. Det har varit skönt. Nu är det en ny lång vecka och det är bara att bita ihop. Jag har massor jag måste få gjort innan min semester i augusti så det är bara full jävla rulle framåt.
Ha det fint alla!
Kram
bra att du orkade skriva, även om det måste ha varit skitjobbigt för dig. det som hände är alltför allvarligt för att få gå ouppmärksammat förbi. jag hoppas ledningen fattar det också, för deras rutiner behöver VERKLIGEN ses över (och dit hör även såna där korkade kommentarer som de tycks fälla omedvetet och liksom i förbifarten - vi har fått en del sådana också och man undrar vad i helvete som försiggårs i läkarnas huvuden). jag ska själv sätta mig ner och skriva ett brev till vår klinik och påpeka brister i deras rutiner och bemötandet av patienter. det är inte på långa vägar av samma allvarliga karaktär som det du har gått igenom, men det känns ändå viktigt att få det gjort. JAG har dock svårt att orka skriva ner och därmed genomleva det hela igen, så jag imponeras stort av att du pallade. efter detta kraftprov hoppas jag att du får en lång, härlig och avkopplande semester! kram!
SvaraRaderaJa, det var skitjobbigt, verkligen. Känns som en del i att komma vidare så det var faktiskt skönt att sitta där och läsa historian på pränt. Jag kan rekommendera det men man kan ju vara förberedd på att man blir ledsen av det och att man ska ta sig gott om tid när man gör det.
SvaraRaderaTycker det är viktigt att höra av sig när man tycker det blir fel. Kniper man käft händer ju bara samma sak med någon annan och det är inte ok! Ingen ska behöva gå igenom det jag gjorde. Jag skriver det tydligt i slutet också att jag vill att de ser det hela som konstruktiv kritik och dra lärdom så att andra patienter slipper få det som jag fick. Mycket är nog som du skriver, något som sägs i förbifarten. Jag tror faktiskt inte min läkare som sa de allra värsta sakerna riktigt insåg vad hon verkligen sa. Då blir det ju extra viktigt att hon får besked om hur det kändes för mig. Om någon avdelning så ska ju denna förstå sånt så det borde aldrig ske... inte heller i förbifarten eller av slarv.
Önskar dig en finfin semester tillbaks! Det var kul att du skrev lite igen :) Gillar din blogg!
Kram