...

Hittar ingen bra rubrik så det går utan.

Idag är väl status ganska lugnt. Tror fortfarande inte det fungerat, men det känns ganska lugnt ändå för tillfället. På fredag är testdag och för många i IVF svängen är nog det momentet mest nervöst, men så är det ju inte för oss. Jag önskar mig hellre ett minus än ett missfall om man säger så. Jag försöker tänka på alternativet att det kunde bli ett barn också, men där lyckas jag inte. Svårt att se det som alternativ helt enkelt. Idag är det dag 8 med blastisen. Borde man inte ha några symptom nu? Skulle tro det. Eller så är jag helt immun mot både symptom och fullgångna graviditeter. Jag vet att det är olika det där med symptom. Jag vet att inte alla känner nåt och absolut inte samma som sin granne, men jag skulle ändå tro att jag borde känna nåt om det lyckats. Jag har ju inget att jämföra med, eftersom vi endast misslyckats, men detta som är nu påminner väldigt mycket om alla andra gånger. Inte ett tecken på att det gått vägen. Känner mig bara lite "obekväm" i magen och tyvärr betyder det för mig att livmodern är blodfylld. Så sorgligt. Jag känner liksom igen den känslan och det är nog det jag menade igår när jag skrev att jag vill bli av med det och inte bära runt det i magen mer. Det är liksom bara en obekväm känsla som figurerar där inne. Fortfarande inget i brösten, inget illamående, inga dragningar i magen mer. Inget blod än heller iofs.

Om det nu skiter sig denna gången får vi tyvärr vänta lite med nästa försök. Jag ska på skidresa i mars och tänkte inte tajma den med ytterligare ett missfall. Då blir inte nästa försök förrän april alltså. Lite jobbigt långt fram i tiden. Man hinner verkligen inte särskilt många IVF försök på ett år. Det blir bara ett par stycken tyvärr. Man måste parera in dem i vardagen och med våra missfall så är det väldigt lång löptid om man säger.  Efter återföring måste jag fundera på att inte ha något inbokat 7-10 veckor efter. Det kanske många inte fattar, men detta är verkligen en av de svåraste bitarna. Många säger "Ut och res nu när ni inte har barn, passa på!" Men så funkar det verkligen inte. När det står mellan skaffa barn eller resa så vinner barnskaffandet och då går det inte så lätt att få till resorna längre. Dessutom är det inte så lätt/kul att resa med ett bagage fullt med kanyler och mediciner. Då är det enklast att vara hemma och ta biverkningarna av hormonerna i sin trygga miljö istället. Dessutom är det ju dyrt med barnskaffandet i vårt fall.

Nåväl, tittar kanske in lite senare igen.
Kram