Idag är det fredag och vi ska på julfest ikväll :) Det ska faktiskt bli riktigt kul. Jag är glad att jag inte testade idag för det kunde verkligen lagt sordi på stämningen. Nu kan jag gå på festen och bara inte veta mer än jag redan gör. Slippa känna att jag hellre är hemma och gråter. Det får vi ta imorgon istället.
OM det nu skulle bli ett pluss imorgon börjar ju den riktiga fajten. Det innebär alltså allt annat än oavkortad glädje om man säger... Medicinerna jag tar kan ju mycket väl göra att det blir ett MA (missed abortion) istället och det är ju inte roligare än ett missfall om man säger. Jag är rädd att medicinerna gör att allt fördröjs så att säga. Är det ett pluss imorgon kan jag ju inte på eget bevåg bara sluta ta medicinerna heller... Jag måste ju fortsätta tills man i så fall via VUL ser att det gått åt skogen... och då kan det ju ha varit "fel" i flera veckor utan att jag vetat det. Detta är ju det allra värsta, helt klart. Dessa 7-8 veckor är ju asjobbiga. Kanske måste jag dessutom vänta ytterligare längre eftersom kliniken har julstängt. Kan knappt begripa hur jag ska klara de veckorna. Men, det är ju så, man klarar sjuhelvetes massa mer än man tror! Hur det går till, det vet jag inte, men jag hamnar ju på andra sidan förr eller senare och upptäcker att jag faktiskt klarade mig och att mitt liv går vidare.
Jag har haft mensvärk igår och idag, men inget blod än så länge. Jag har ont i lägre delen av ryggen, lite i äggstockarna och lite ont i huvudet ibland. Detta är ju typiska menstecken för min del, inget annat.
Nu blir det test imorgon, och även om jag är helt livrädd för ett pluss och kommer gnälla ihjäl mig om det blir ett pluss, så är det ju såklart det jag hoppas på ändå. Inget annat känns som ett bra resultat. Det måste ha funkat!!!!
Kram och trevlig helg!
Att få ett plus är ett stor nålsöga att komma igenom. Sedan är det ju ingen räkmacka, utan det är då det jobbiga kommer. Det vet både du och jag allt för väl... Men som sagt ett plus är ett stort första steg mot en bebis och jag hoppas att du tar det steget i morgon!
SvaraRaderaKram
Jag försöker tänka att jag inte ska bryta samman OM vi får ett pluss, men det kan lätt bli så. För mig är det första steget mot ett helvete. Jag vet att det låter knäppt, för jag vill ju ha ett pluss, men jag har så mycket erfarenhet som gör att jag dör lite varje gång vi blir gravida. Nu, inför julen, tänker jag bara att det INTE ska störtblöda på julafton i alla fall. Det var så hemskt sist när det kom precis på julen... Julen är ju jobbig utan bebis, men än jobbigare med ett pågående missfall. Om jag räknar på veckorna ser det tyvärr lite dystert ut. Det kan mycket väl börja blöda just i julveckan. Historiskt så stämmer det med veckorna tyvärr...
SvaraRaderaJust så ska jag alltså försöka att INTE tänka ;) Går ju bra det här ju, hehe.
Kram och trevlig helg!!!