Jag har så mycket fokus på mig själv dessa dagar att jag tyvärr inte orkat kommentera på andra bloggar på ett tag... jag ber om ursäkt, men jag läser verkligen och hejar och hoppas för er alla. Tyvärr ligger fokus stenhårt här hos mig just nu så det finns ingen extra energi att lägga utanför mina egna förhoppningar.
Dagsstatus är typ oförändrat. Ruvdag 9 idag och ännu inga direkta tecken på att saker gått bra för oss. Läser allas kommentarer och de som inte heller hade symptom men ändå fick sina barn... har bara väldigt svårt att tro att det skulle gälla mig, men försöker verkligen.
Nu har ju rädslan för blod kommit mer och mer för nu börjar det ju dra ihop sig. På fredag testar vi. Inget blod tills dess gör ju att det faktiskt kunde bli ett pluss på fredag. Har ändå väldigt svårt att tro att ett sådant pluss skulle hålla massa månader för oss. Mycket svårt.
Jag har försökt tänka att det kanske går nästa gång istället. Tills dess ska jag tillbaks till min älskade träning, bli skitstark och fokusera på kroppen och på hur bra den nu kan bli utan barn. Låter kanske lite sjukt, men det får vara min tröst för tillfället. Saknar nämligen träningen oerhört.
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar