Just nu jobbar jag för fullt med att ha en "så bra inställning som möjligt" oavsett hur det ska gå de kommande veckorna. Att ha en bra inställning om allt går som det ska, ja, det är ju inte så svårt. Då är det ju Lycka som är inställningen. Enkelt som en plätt och det klarar nog de flesta. Jag försöker också ha någon strategi på hur jag ska tänka om det inte går. Den är ganska viktig den med. Då behöver jag en färdig plan som jag kan hålla stenhårt i så jag slipper irra i mörkret och hitta den. Det är bättre att lägga en plan nu, när allt fortfarande är "bra" så att säga. Att planen innehåller träning och lite typ av Mindfulness kan jag ju meddela. Promenader i min ensamhet är också med i planen. Jag försöker också tänka att jag då kommer behöva någon att prata med. Jätte viktigt att denna "någon" kan lyssna på mig, låta mig tala till punkt och formulera mina tankar utan stress. Någon som inte formulerar åt mig utan som låter mig göra det. Jag har min vän N som är en mycket god lyssnare så henne tänkte jag kidnappa ett antal fikor i så fall.
Att jag nu lägger upp en sk. krisplan betyder inte att jag är i övertygelse att den kommer behövas. Däremot så har jag låtit bli det ett par gånger och blivit lite golvad över hur svårt det då var i efterhand när sorgen är sådär hopplöst stor som det kan kännas som ibland. Hormonerna gör det också svårt. När man är på väg ner på det viset tappar man typ fotfästet och det känns mer som en kemisk process i kroppen som bara måste få sin tid att hitta tillbaks igen.
Jag tro däremot väldigt mycket på att vara förberedd. Inte pesimistisk, nej då, utan förberedd bara. Jag är laddad för att kämpa! Redo redan nu att ta mig tillbaks om det behövs. Samtidigt så håller jag hårt i att det än så länge inte blöder. Än så länge ska jag inte kämpa, men om det kommer ska jag tillbaks, och det snabbt!
Kram
Härligt att läsa :-) Tänkte på det redan i förra inlägget- du har ju helt klart rätt i att man inte är en enda personlighet eller humör, även om man använder sin blogg till att uttrycka kanske just en sida av sig själv, den man behöver skriva av sig om. Andra sidor har man andra vägar att ge uttryck för- genom nära och kära och vänner och kollegor t ex. Det svåra, det man kanske inte kan prata med alla om, det man behöver lufta/älta osv, det kan ju många gånger vara lättare att skriva av sig.
SvaraRaderaBra att du har en strategi och jag tror det är bra att förbereda sig, utan att för den skull förvänta sig det värsta. Jag tyckte det hjälpte att tänka delmål, som du/vi pratat om tidigare. Att ta det steg för steg och att inte tänka för långt fram. Jag är annars en sån person som gärna skenar iväg och planerar långt i förväg och i det, naturligtvis, lägga in alla scenarier och oroa mig för allt och förutsätta det värsta ;-) Ja jag är en kontrollmänniska... hehe... men i en sån här situation, ville jag inte planera för långt fram och ta ut för mycket, så jag gjorde så i början att jag tog det steg för steg- först tidiga VUL:et, sen KUB, sen RUL och efter det har det bara rullat på. Jag var tvungen att göra såhär för att inte bli för besviken om det inte skulle gå, det var ett skydd för mig själv... Det börjar sjunka in nu, men det har tagit en hel del tid- hehe...
Alla måste göra på sitt sätt, göra sin egen plan och strategi för att orka och klara! Som jag skrivit tidigare, jag är så imponerad av ditt mod och din styrka, men ibland är man starkare än vad man tror och du är verkligen inte den som ger upp utan fight!
Ha en underbar kväll!! :-)
Anna i gbg...
Just precis! Det är ju endast ett fåtal som känner mig i verkliga livet som vet något vad vi gått igenom och man kan ju inte påstå att alla är bra lyssnare. En del vill kanske hellre berätta för MIG kring MIN sorg istället för att lyssna. Det är ganska frustrerande eftersom man kan behöva någon lyssnare ibland också. På bloggen kan jag däremot skriva precis vad jag vill och det är ju jätte skönt! Det har hjälpt hur mycket som! Sen finns här ju massa bra och trevliga människor också som får mig att se ljuspunkter och orka :)
RaderaHehe, jag är som dig där. Kontrollbehov, check, planerare, check sen kan jag ju lägga till sjukt otålig. Inte konstigt att denna cirkusen utmanar min person lite extra :) Alla de delar som behövs i detta har jag väldigt lite av.
Däremot så tycker jag att det där med att ta delmålen hjälper jätte mycket! Just nu ligger delmål per dag. En dag utan blod är en bra dag så att säga. Nästa stora delmål är ju VUL nästa fredag. Efter det får jag hitta på ett nytt delmål, men jag försöker hålla igen och inte gå händelserna i förväg.
Hur har du det med VUL? är det fortfarande läskigt pga oro eller går det lättare nu än i början? Det är kanske ändå lättare när man känner rörelser och så? Jag vet att du inte tänker styra upp massa saker innan tjejen kommer, men har ni funderat på namn? Det är svårt att låta bli tycker jag :) Varje gång jag får ett pluss får jag verkligen hålla igen med planerna. Det är verkligen inte lätt! Jag ska hålla igen denna gången...
Kram och en fin dag önskas dig!
Nu har jag ju inga fler inplanerade ultraljud, så jag tänker inte mer på det (dvs låtsas som ingenting...) Sålänge det rör sig och jag vet att hon är därinne är jag inte nervös, det är ju om det blir väldigt lugnt som man blir orolig. Men jag var ju nervös inför varje ultraljud, man vet ju aldrig vad dom ska hitta därinne. Och ja, tyvärr var det väl för att jag läst en massa bloggar och om hur fel det gått för folk som gjorde att jag oroade mig såpass mycket som jag gjorde... på gott och ont, den här världen ;-) Visserligen ligger det en remiss hos specialistmödravården just nu som ska utvärderas, dom är lite osäkra på om jag ska kunna föda vaginalt eller om jag måste snittas pga operationen. Jag tror ju inte jag ska behöva snittas, för dom har inte skurit i livmoderväggen, men min läkare ville ändå utesluta att det ev skulle kunna bli problem. Jag har inte hört något mer eller fått någon kallelse, så kanske blir det nåt mer ultraljud framöver- vi får se. Jag börjar iallafall undra när jag ska få besked- det är liksom bara 7,5 vecka kvar ;-)
SvaraRaderaVi har börjat prata om namn- det gjorde vi redan när vi fick veta att det skulle bli en tjej- och konstaterade att vi har helt olika åsikter- haha... så det har legat lite på is. Vi har gjort varsin lista på namn, för att jämföra. Min sambo vill att hon ska heta Arwen- det tycker inte jag är världens bästa namn kanske ;-) Det är helt ok, fint och så... MEN det associeras ju bara med Sagan om ringen och det tycker inte jag är så kul... ;-) Vi får se vad det blir... tänk om det kommer ut en pojk??? hahaha....
Anna i gbg....
Skönt att höra att de värsta nerverna lugnar sig i alla fall! Inte kul att känna så mycket inför något som ska vara så normalt! Helt knäppt, men det är verkligen på gott och ont att vara upplyst om alla risker. Hoppas ni får klarhet i snitt vs vaginalt! Det blir bra oavsett och det är ju förtroendeingivande att de redan tittar på det så det slipper kännas hastigt och lustigt ännu längre fram.
SvaraRaderaArwen är fint tycker jag, men generellt är namn svårt. Dock finns det ju inte så många som heter det vilket gör att man har färre negativa vibbar av namnet! Istället blir kanske vibben den fina saga som tolkien faktiskt är så det ger ju bra känsla! Tycker det ger vibbar av någon riktigt fin människa :) Vibbarna är nästan det viktigaste. Det värsta är ju när man känner någon man inte riktigt gillar... då är ju det namnet skit svårt att förhålla sig till.
Kram!