Tisdag

Ännu inget blod och endast lite lite pytte illamående i morse. Det var mer igår. Dessutom tyckte jag att brösten svullnat för några dagar sedan, men nu är de som vanligt igen. Hoppas inte det är ett dåligt tecken. Hoppas. Jag är så rädd att allt ska tillbakabildas igen och sluta gå åt rätt håll. Denna veckan är ju ganska kritiskt för nu är vi inne i vecka 6 (5+1). Mycket ska hända dessa dagar med fostret och jag har ju en känsla att det brukar gå fel här typ. Tveksamt om det någonsin slagit ett hjärta. Hoppas det blir annorlunda denna gången. Kom igen lilla hjärtat. SLÅ!

Ibland känner jag dock mig helt mentalt slut av all oro och alla tankar och plötsligt känner jag istället att jag inte bryr mig längre. Det får väl börja blöda i så fall om det nu inte ska funka. Antar att det är en typ av självbevarelsedrift för att spara på energin, men lite märkligt känns det i alla fall. 99% av tiden känner jag såklart inte så, men ibland kommer det över mig. Tror bara att orken tryter när det gäller alla känslor kring detta. Svårt att förklara hur det känns, men det är extremt utmattande att gå igenom allt. Jag är liksom helt slut, både fysiskt och mentalt. Att man ovanpå det ska sköta sitt jobb och sitt sociala liv är nästan omöjligt. 

Hörs!

Kram