Då var det bokat. Tidigt VUL nästa fredag. Mycket kan ju hända tills dess, men nu tänker jag att det är ett delmål och jag ska fan dit! Inget blod tills dess är målet och nu går det. Punkt.
Dock så är VUL en vecka tidigt så det blir inte att se hjärtslag, men kanske kan de se att det ser ok ut för stunden i alla fall. Bara det hade hjälpt mig över julen så jag orkar. Hjärtslag är ju det bästa, men just nu vet inte vi ens om ett foster klarar vecka 2 i min mage. Om det nu går snett väldigt tidigt kan det vara skönt att veta det i alla fall. I dagsläget har vi ju aldrig sett ett foster så som det ska se ut, utan bara sett hinnan fylld med blod i livmodern. Man kan ju säga att jag på detta viset skulle vilja kartlägga lite när det går åt fanderns. Vad jag sen ska med den informationen det vete fan... kan jag ju erkänna.
Ok, jag har känt ett par ytterst marginella känningar den senaste veckan, men det har absolut inte varit varje dag och absolut inget jag hade reagerat över om jag inte visste att vi försökte bli med barn. Alltså jag tycker det känns fånigt att ens spekulera i att det kunde vara symptom, skit fånigt faktiskt, men här kommer det.
En dag tyckte jag att det drog i magen som om den var för kort när jag sträckte på mig. En annan gång tyckte jag att jag mådde lite illa efter (?) maten. (Brukar man inte må illa innan egentligen? Bara en sån sak). Någon kväll tycker jag att jag varit lite torr i näsan och slemhinnorna när jag andas vilket har genererat lite lite huvudvärk. (Brukar man inte få nästäppa? Ja, jag har i alla fall tvärt om i så fall). Just nu bränner det lite i magen. Det känns ungefär som ett magsår fast för långt ner. Just den där sista känns ju inte så bra om man säger, eftersom jag förknippar den med en blödning... men annars? Kan det vara något tro? Äh, vete fan, känns som jag måste hittat på det för jag så gärna vill känna nåt... Nä, jag känner nog inget. Jag vill ändå dokumentera tankarna inför en ev. nästa gång så jag vet. Det kan vara bra att jämföra oavsett hur det går denna gången. För dokumentationens skull kan jag ju också säga att det ca 98% av tiden känns helt som vanligt. Jag har absolut inget av de klassiska känningarna. Inget i bröst eller trötthet. MEN, jag har fina människor som skrivit fina kommentarer om sina ickesymptom så jag tar och läser dem igen och hoppas det samma gäller för mig :) Tack!
Kram
Grattis till ett plus. :) Du kan lägga till mig på listan äver totalt symptomfria graviditeter. Valde att testa dag 17 efter äl och hade inte känt något alls som ens var i närheten av klassiska symptom. Jag har fram till idag v 35 fortfarande inga direkta symptom. Jag har inte mått illa en enda gång. Jag har inga ömma bröst. UL och sparkar och en växande mage har varit mina tecken på att det faktiskt finns någon därinne. Håller mina tummar. /ANDREA
SvaraRaderaTack! Du är ett bokmärke med andra ord :) Jag försöker samla på mig alla de som inte känt så vansinnigt mycket men ändå varit gravida :) Det är bara störigt att hela tiden gå och känna efter. Man blir liksom VANSINNIG!
RaderaKram
Jag tillhör iofs dem som den här gången har väldigt mycket symptom, men så har det inte varit varje gång. Det gör att jag försöker tänka att eftersom den här gången är så annorlunda mot de tidigare så betyder det förhoppningsvis att det ska gå vägen. Kanske är det så för dig med, att det annorlunda betyder bra? Sedan kan jag ju tillägga att vid en "vanlig" befruktning så kommer kanske inte symptomen förrän runt vecka 6. Inte för att jag har så bra koll på dina veckor, men det kan ju vara en tröst att veta att symptomen kan dyka upp senare.
SvaraRaderaJag hoppas och ber för (om du inte tar illa upp) att det ska gå bra, har följt dig ett tag nu men tycker det är så himla svårt att formulera det jag tänker när jag läser.
Hej kaffetjejen :)
SvaraRaderaDet är just som du säger. Man önskar bara att det var lite annorlunda denna gången så jag slapp koppla ihop det med alla andra gånger när det ändå inte gått. Jag har dock gjort lite bokmärke på de som berättat om deras symptomfria graviditeter så jag försöker minnas att det kan vara så... det är bara omöjligt att ta bort oron ändå. Tror jag motsvarar vecka 5 nu om jag har förstått räkningen.
Tack för tankar och allt du känner att du kan ge! Jag är i ändan där jag tacksamt tar emot!
Kram och tack igen!