Dagens

Hej,

Idag jobbar jag hemifrån, skönt. Sitter här i lugnan ro och jobbar lite ;) Vi får nämligen vår kamin idag och idag och imorgon ska den installeras så jag är på hemmaplan och stressar lata hantverkare hela dagen med min närvaro. Just nu är de på sin 1,5 timmars lunch verkar det som... Älskade var hemma tills för en stund sedan och åkte till jobbet nu så nu hoppas jag det ska gå smidigt. Tyvärr verkade det som att ett par vattenrör går i vägen för där skorstenen ska upp genom huset så då verkade det som att en rörmänniska måste in och dra om. Tyvärr innebär det att allt kanske inte är klart inför helgen när svärmor kommer. Det stör mig lite eftersom hon ska sova i gästrummet som är drabbat av hela grejen... attans. Ville ju så gärna att allt skulle vara klart och fint tills hon kom men det är nog inget att göra åt.

I övrigt är jag som vanligt utan plan och utan barn. Ägglossningen har varit och jag vågar inte ens hoppas att det blev något av denna gången heller. Men KANSKE ändå. Det hopplösa hoppet är ju såklart på besök vid denna tiden i månaden. Det är verkligen hopplöst att leva i denna situationen. Inget man kan göra och inget någon annan verkar vilja göra åt det heller. Ofta letar jag efter något att jämföra min situation med och det landar gärna i att det just är klassat som en sjukdom. Det är en dom och ovisshet man lever i. På samma sätt som jag kan tänka mig att det känns när man får en svår diagnos om vilken sjukdom som helst. Framtiden står på spel och det livet man blivit tilldelad kanske inte alls kommer bli vad man tänkt sig. Man måste planera om och vänja sig vid tanken. Ett utanförskap är också fött och man kanske aldrig mer kommer få vara "som alla andra" vilket oftast är människans högsta eftersträvan. Det naturliga i livet har blivit satt till sin spets och kanske kan man inte längre göra det som man trott var så naturligt och självklart. Med detta sagt så är det ju märkligt att man undrar varför många är deppiga i denna situationen och varför vi barnlösa (som önskar oss barn och familj) är liiite bittra när alla andra får både ett och flera barn i vår närhet. Det enda jag kan tycka är att vi självklart har rätt till våra känslor och då också bitterhet i frågan. Inget konstigt alls. En tanke som inte heller är så vacker men som finns i mig är att så många idioter får barn till höger och vänster. Här står vi och är snälla bra människor och blir utan. Det är orättvist och en människa som drabbas av orättvisa kommer aldrig vara ok med det. Så är det bara. Enkelt.

Önskar alla som är orättvist behandlade i denna och andra frågor en bra dag! Ni andra... er struntar jag i just nu.