Ja... vissa människor alltså. Finns en kvinna på jobbet som det bara är en tidsfråga innan jag råkar strypa. Shit. I de flesta fall är hon ganska trevlig om än lite märkliga kommentarer ibland som inte tycks vara helt genomtänkta. Ett exempel:
-"Fick parkeringsböter igår, alltså 600 spänn!!! De pengarna kunde jag köpa en jacka för och ge till en hemlös ju!". Till saken hör att jag inte tror att hon någonsin gett något till en hemlös. Hon är sådär lite osnyggt fisförnäm och utan underlag till det.
Hur som, denna samma kvinna verkar ha VÄLDIGT starka åsikter om barn och lite kring det ämnet. Alltså för mig ett väldigt känsligt ämne. Idag på fikan sa hon saker som hur sjukt ego det är att bara ha ett barn. Man måste faktiskt skaffa fler annars kan man väl låta bli helt och hållet! Hon var också inne och snurrade på ålder och hur jävligt det är med äldre mammor. Det var visst också SJUKT ego. Jag vet inte hur man pratar med en sån människa. Känns liksom helt omöjligt att nå fram utan att outa sin egen historia om man nu inte vill det. Hon verkar i alla fall helt galen på denna punkten och jag har tom hört henne prata om serien "Barn till varje pris" men då vågar inte jag lyssna längre.
Önskar lite att jag kunde vara en tapper soldat som vågade möta sådana kommentarer, men det är jag nog inte. Blir bara osäker och vill dra mig undan. Det önskar jag att jag var bättre på! Inuti blir jag arg men det är ju inte den reaktionen jag vill förmedla heller...
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar