Hej,
Jag harvar på igen som vanligt. Helgen har passerat och jag är på jobbet, allt är precis som vanligt. Lite nyheter finns kring RMC och möte med dom. Älskade envisades med att höra av sig till dom (han är ju bara världens sötaste). Han vill ju också vara med och ringa och dra lasset och detta blir jag så glad för! Han hade ringt och framfört lite "klagomål" till sköterskan angående hur vi har blivit hanterade. Hon, hör och häpna, hade förståelse för detta då flera klagat på läkaren vi har. Läkaren har tydligen missat att ringa till många osv så det kändes på något sätt skönt att det inte bara var vi som fått den behandlingen. Nu ska i alla fall läkaren ringa mig nästa vecka och jag ska peppra och förbereda med frågor. Gäller att vara påläst så jag hoppas att kopior på mina journaler kommer i veckan så jag kan ha de testerna som underlag.
I helgen hade vi svärmor på besök. Hon är så trevlig och det är kul när hon kommer. Vi hittade på massor och det var trevligt. Vi har ju inte berättat för någon om vår situation men jag tror hon känner på sig. Hon är liksom väldigt försiktig när hon pratar med oss om allt som har med barn att göra och det är skönt att hon är så. Jag tycker det lätt blir för mycket annars.
Jag och älskade hade en liten pratstund igår om hur vi ser på vår framtid. Vi var överens om att vi båda började bli väldigt frustrerade och var ledsna. Det är skönt när vi pratar tycker jag. Kanske att vi borde göra det oftare gällande hela grejen. Annars blir det lätt att vi sitter och är ledsna på varsin stol. Jag tror däremot att det skulle kännas bättre bara vi hade en plan att gå efter. Då hade man ju åtminstone haft det hopplösa hoppet...
Älskade och jag pratade om vad vi gjort annorlunda nu från innan när vi fick missfall och vi kom fram till att det enda är de tabletterna RMCläkaren skrev ut till oss. Det var folsyra och Bvitamin på recept som jag har ätit. Efter att jag började med detta har jag dessutom haft ont vid ägglossning. Kan det vara så att jag pga de medicinerna har fått något slags "monsterägg" som är svåra för älskades simmare att komma in i? Detta är ju HELT egna spekulationer men kanske... jag har i alla fall slutat med de medicinerna och numer äter jag endast Balans kvinna som är receptfria från apoteket. Vi får se om det då kanske går bättre nästa gång istället för jag tror inte det blev något denna gången heller. Så sorgligt allt är. Jag vill verkligen bara hem och dra något jävligt gammalt över mig.
Och sen var det fars dag igår... när nu orkar jag inte mer. De flesta i min situation vet säkert att den dagen är med lite blandade känslor. Fy.
Hej då
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar