...jag känner mig ledsen. Ledsen att det inte blir något. Ledsen att jag måste vara nervös för läkarsamtalet med RMC. Ledsen att vi måste kämpa en gång till. Ledsen över framtiden. Fan. Det är mörkt just där jag står. Jag har ju älskade hos mig men ändå lite ensamt.
Jag har en bästa vän som bor i ett annat land. Vi har alltid haft massor att prata om. Nu, sommaren som gick, var hon på besök i Sverige och plötsligt hade vi i stort sett inget mer gemensamt. Hon har numer två barn och detta var allt hon pratade om. Två ungar som jag har 0 relation till och som dessutom var ganska krävande. Ni vet sånna barn som man som utomstående inte har så lätt att ta till sig. Till saken hör att min kompis röker och har även gjort det till viss del under graviditeten. Båda barnen har kroniska luftrörsbesvär, av olika slag, men ganska allvarliga besvär. Jag tycker min kompis är helt dum i huvudet som röker nära sina barn och utsätter dom för detta. Är det verkligen konstigt att jag i min situation har svårt för min gamla vän? Jag tycker inte det. Oavsett hur min barnlöshet ser ut så är det ju tokigt att hon utsatt barnen för rök men OVANPÅ min situation så är jag tillbaks på orättvisan som drabbar oss. Hon har två barn och jag har 0. Jag hatar det och jag vill inte förlora min närmsta vän men jag kan bara inte berätta för henne. I somras när hon var hemma "skvallrade" hon om en annan gemensam bekant som hade svårt att bli gravid. Då sa min kompis att -"Det gäller ju bara att slappna av så löser det sig:" Alla vet ju hur den kommentaren känns. Jag känner bara -"Dra åt helvete människa". Jag har inte plats till sånna vänner just nu. Jag kan inte acceptera det. Bara sättet hon "skvallrade" om denna vän och hennes problem. Inte fan kan jag dela med mig av mina erfarenheter till henne. Detta var verkligen min allra närmsta bästaste vän. Nu har vi inte hörts sen det samtalet och jag vill inte. Det kommer ta lite tid att bearbeta för hon och jag var verkligen som ler- och långhalm. Jag saknar henne ibland men kan inte höra av mig för jag orkar inte lyssna mer på hennes jävla ungar och hur jävla ouppfostrade dom är. Pallar inte helt enkelt. Tror aldrig vi hittar tillbaka till varandra igen och så får det bli.
Hej då S. Lycka till med allt.
Kram
Slösa inte energi på någon som du inte längre har förtroende för. I den situation som vi befinner oss i så märker man vilka personer som verkligen är riktiga vänner och vilka som inte är det.
SvaraRaderaEn sak till - Det är okej att vara ledsen! Det är bättre att vara nära sina känslor än att stänga in dom. Då blir det bara jobbigare om ett tag.
Kram
Konstigt hur vissa vänner blivit mycket närmre och vissa helt tvärtom i hela denna cirkusen. De vänner som jag kommit närmre har jag märkt har en mycket större empatiskt förmåga än vad jag tidigare behövt och det är nog därför de är mig närmre idag. Kompisen jag skriver om i inlägget var verkligen min bästa bästa vän.... tills jag kände att jag inte kunde berätta det som nu har hänt och då förstod jag något annat plötsligt. Hur har det varit för dig? Nya vänner via barnlösheten såklart men känner du också att du förlorat några som du verkligen trodde du stod nära? Det jobbiga (när man som vi inte berättat för alla) är att jag känner mig ensam och en del vänner försvinner bort i periferin :(
SvaraRaderaHa det bra!
Kram