Hej,
Letar febrilt efter något tecken på att det skulle ha gått vägen denna gången men det känns inte så. Nu är det en vecka sedan ägglossning vilket borde göra att jag nu skulle börja känna en del symptom, men icke. Nu borde det befruktade ägget kommit fram och fastna... Känns absolut inget i brösten, inget illamående och inget annat heller för den delen. Någonstans blir jag redan nu ledsen men tror att jag blir än mer ledsen när mensen verkligen kommer, det brukar ju bli så. När denna mensen kommer är jag och älskade i Estocolmo på myshelg så jag är lite rädd att mensen grusar det lite. Vill ju bara njuta av honom och inte ha detta moln över mig :(
För att försöka att inte landa allt för djupt i hålet tvingar jag mig till vissa saker fastän jag verkligen inte vill. Har försökt träna ordentligt denna veckan och ska tänka lite mer på vad jag äter. Försöker träna 3 ggr per vecka och nu är redan 2 avklarade så det är ju bra. Härligt med lite träningsverk från gymmet :) Knäböj med en kettlebell känns verkligen (eller så är jag otränad just nu...) Jag orkar egentligen inget annat än att ligga hemma och mysa med älskade. Då känner jag mig lugn och lycklig. Men kanske är det mysigare med de sakerna om jag inte ser ut som en ballong. Vad jag märker när man är i denna situationen som känns så HOPPLÖS är att allt annat också känns lite hopplöst. Varför träna? Varför bry sig? Känslan att "meningen med livet" ändå är helt borta gör ju att det är väldigt svårt att bry sig om så världsliga ting som hur jag ser ut. Det är verkligen lätt att bara kullkasta allting för man har ingen lust längre. Kanske känner man någonstans att man inte är värd så mycket i och med detta och att man därför heller inte orkar bry sig. Varför satsa på sig själv när det ser så mörkt ut? Jag är inte värd det och det är en hemsk känsla.
I övrigt så ska jag och älskade till vår bröllopslokal idag. Det ska bli kul ändå. Vi ska prata meny med kökschefen och få förslag på en del saker samt en offert så det blir ju spännande... alltid något att hänga upp denna dagen på. En anledning till varför jag är uppe nu. Annars kunde jag nämligen lika gärna dragit något gammalt över mig och stannat hemma sjuk. Känns tyvärr så ganska ofta nuförtiden.
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar