DHW

Ikväll är det Desperate Houswifes och det gör mig på glatt humör :) alltid något...

Sitter fast i mitt gamla vanliga tjat. Inte gravid, längtar som bara den, ledsen över att något kanske är fel på mig och orolig över framtiden. Verkligen inte lätt att vara glad i vardagen just nu. Dessutom har jag huuur mycket som på jobbet så stressen är påtaglig och andan i halsen. Till det tänker jag, "Om jag bara kunde ha en föräldraledighet i horisonten". Inte alls för att skaffa barn skulle innebära ledighet och mindre stress men i alla fall något annat än samma gamla vanliga tjat som det är här, varje dag. Det finns väl en miljon saker som skulle kännas enklare i livet om jag och älskade kunde lyckas med att skaffa familj, men där är en av dom som jag tänker på när jag stressar rundor här på jobbet.

En lite rolig tanke jag hade inför utredningen och alla prover var att jag lite kort tänkte att "Nu kanske det skulle upptäckas någon skada på mig". Haha, kanske något jag haft med mig sen födseln som jag inte visste om eller så. Jag berättade det för älskade att jag oroade mig och han trodde nog jag var knäpp. Jag såg framför mig hur sköterskan tittade på mig med chockad blick: "Men du, detta måste du känt av. Om inte, så måste det ha varit jätte svårt att leva ett normalt liv med din åkomma". Nu skrattar jag åt det men det var faktiskt en tanke som flaxade förbi vid den tiden.

En annan sak som jag försöker lösa är att jag numer har ont vid ägglossning. Kanske att jag kommit på varför. Jag började ju äta folsyra och vitaminB (efter missfall nummer tre) som jag fick på recept av läkaren. Dessa ska ju hjälpa till vid celldelningen och göra att cellerna delar sig mer kanske? Kan det då vara så att sedan jag började äta dessa har mina ägg blivit större och gör ont när de ska släppa och rinna iväg? En tanke jag har. Kanske att jag ändå skulle sluta med dessa två tillskott och endast äta Kvinna som man köper receptfritt på apotek? Vågar man ta egna initiativ på det viset eller är det dumt?

På tal om ägglossning, snart är det dags för den men har inte känt av det än. Undrar om det ska bli något denna gången.... nu börjar jag skymta det hopplösa hoppet igen. det är ju inte klokt att man aldrig kan lära sig. SLUTA HOPPAS NU!!!!!! Orkar inte fler besvikelser eller förlorade foster för den delen....

Kram