Måndag och dimma

En underbar helg har passerat med mycket glädje och även litet tårar. Jag och älskade har haft det underbart. Jag har knappt sett eller tänkt på hur dimmigt det varit och att solen nästan inte synts till på hela helgen. Det är ett gott betyg. Kaminen blev färdig installerad i fredags och nu ska den bara besiktigas innan vi kan elda. Oh my god vad vi ska elda! Bring it on! Jag tar gärna lite snö nu så man får mysa ordentligt framför brasan. Hoppas verkligen att det går att besiktiga i denna veckan så det är helt klart till nästa helg... hoppas.

Vi har varit med ett enormt släp fyllt till bredden på tippen. Skönt att slänga skit. Hatar att köra runt på tippen däremot. Vi körde flera varv innan vi hade hittat varenda container vi skulle till. Vi var dessutom ganska övervakade av personalen när de såg vårt lass. Tror de såg alla olika delar som låg däri så de följde oss där inne men det var ju bra så vi kunde fråga.

Annars har inte gjort så mycket mer. Mest lite småsaker. Däcken är bytta på bilen och vi fick upp vår nymålade toadörr. Jag byggde också en sänggavel till gästrumssängen och där har blivit sååå fint. Jag vill vara gäst hos oss ;) Mycket av vår tid och energi går till att fixa med vårt hus. Nu när vi renoverat allt och bara lite småfix återstår är jag nervös. Vad ska jag nu lägga all min energi på? Jag är rädd och jag tycker det har varit helt toppen att kunna lägga det på huset för det ger i alla fall något positivt. Något som jag och älskade har delat och älskat att göra.

Jag vaknade tidigt i söndags och kunde inte sova. Grät en skvätt och väntade på att älskade skulle vakna. Han kände nog på sig att jag var ledsen. Han frågade om jag kände något i magen... nä, det gör jag ju inte. Det blev inget denna gången heller. Det skär så i mig att se älskade bli ledsen när han får det svaret. Svaret han inte vill ha. Jag har ju känt det på mig hela tiden eftersom jag inte känt ett endaste symptom men nu vet älskade också. Så sorgligt. Jag grät en skvätt till i hans fina armar och vi pratade om att vi nu längtar till bröllopet. Jag älskar honom mer än något i livet och jag vill hoppas att det ska kunna bli ett barn till oss. Men det är så mörkt. Just nu hänger jag upp ytterligare lite tid på huset (mest projekt som börjar till våren tyvärr) och bröllopet till sommaren. Fram till våren och sommaren hoppas jag bara att jag ska klara mig ok och att nederlagen ska gå att hantera.

Kram