Idag, 11 dagar efter första dagen på utebliven mens, fick jag missfall för tredje och sista gången innan min kropp beslutade sig för att ge mig ett uppehåll på 10 månader. Klarar jag idag utan blod har jag alltså passerat den dagen som för ca ett år sedan var ännu ett misslyckande och tredje missfall. Idag är alltså ett litet litet delmål som ska passeras. På söndag är nästa. Första missfallet av de tre skedde 15 dagar efter utebliven mens, dvs motsvarande nu på söndag. Sen hade jag ett missfall däremellan som är svårt att jämföra med. Jag gick mycket längre men jag är helt säker på att något stod fel till från dag 1 och att det bara dröjde sig kvar i min kropp innan det stöttes ut. Jag fick ingen mens mellan detta och missfallet innan så det är svårt att räkna efter hur det låg till i veckor. Jag tittar helt enkelt på idag och på söndag för att jämföra. Det blir inte mycket lugn i helgen men jag ska försöka att njuta av älskade och slappna av så mycket som möjligt.
Jag och älskade pratade igår om vår framtid. Vi vet båda att vi kanske inte är aktuella för IVF eftersom det inte tar bort vår missfallsrisk. Det innebär att vi måste titta ett steg till på stigen till istället. Ännu längre fram. Där borta finns ett par alternativ som känns lite mer drastiska eftersom det skulle innebära att vi båda inte blir genetiska föräldrar till våra barn. Vi måste få kollat både ägg och spermier för att se vem som felar i kvalite och sen kunde donation vara ett alternativ? Ägg- eller spermiedonation beroende på vem av oss som är den svaga länken. Hittar man inget fel alls på våra ägg och spermier så kan det vara att vi bara inte funkar ihop, biologiskt. Sånt har jag aldrig trott på men man har ju hört talas om det. Då kunde man kanske tänka sig insemination? I samband med allt detta så ställer vi oss också i adoptionskö. Här har vi alltså vår framtidsplan... Kan man säga att ganska mycket står på spel???
/C
onsdag 29 februari 2012
tisdag 28 februari 2012
Fruktansvärd oro
Ja, rubriken säger ju allt. Jag är så orolig att jag kan dö. Satt just på lunchen och kände hur det "rann till". Tänkte att jag nu var gravid för sista dagen i denna omgången och försökte febrilt finna någon tröst. Snabbade mig med maten och sprang på toa. Där ligger vitt kladd från crinonen. Falskalarm denna gången... jag försöker förbereda mig på det värsta men det är svårt det också. Hjärnan är all over the place så det är inte lätt att tänka strukturerat. Än så länge är jag alltså i vecka 5+3 och det finns inget mer att göra än att hoppas.
Jag vet inte om medicinerna kommer hjälpa. När hon tog alla blodprover för utredningen så var resultatet bra men med en liten liten förhöjd blodproppsrisk. Detta finns i min släkt så det var kanske inte så förvånande men det var så lite förhöjt att jag är osäker på om det verkligen är det som är anledningen till alla missfallen... därav tvekar jag till medicineringen. Känns som doktorn bara grep efter ett halmstrå. Tror egentligen jag har samma chanser denna gången som de tidigare, tyvärr.
Mår dåligt idag. Känner mig lite sjuk. Tungt huvud, lite sträv i halsen och ont bakom ögonen. Ovanpå det är jag såklart orolig så allmäntillståndet är dåligt. Känner inget i magen idag alls vilket känns negativt. Igår hade jag ont som ett tryck mot blygdbenet typ. Det tyckte jag kändes märkligt men det släppte igen sen på eftermiddagen. Vet inte vad det var men det var en ny känsla i alla fall. Känner någon igen den känslan? Hur som, idag känns inget och jag tycker att den något svullna magen har lagt sig igen, skit. Hittar inga tecken i övrigt. Allt är med andra ord skit :(
/C
Jag vet inte om medicinerna kommer hjälpa. När hon tog alla blodprover för utredningen så var resultatet bra men med en liten liten förhöjd blodproppsrisk. Detta finns i min släkt så det var kanske inte så förvånande men det var så lite förhöjt att jag är osäker på om det verkligen är det som är anledningen till alla missfallen... därav tvekar jag till medicineringen. Känns som doktorn bara grep efter ett halmstrå. Tror egentligen jag har samma chanser denna gången som de tidigare, tyvärr.
Mår dåligt idag. Känner mig lite sjuk. Tungt huvud, lite sträv i halsen och ont bakom ögonen. Ovanpå det är jag såklart orolig så allmäntillståndet är dåligt. Känner inget i magen idag alls vilket känns negativt. Igår hade jag ont som ett tryck mot blygdbenet typ. Det tyckte jag kändes märkligt men det släppte igen sen på eftermiddagen. Vet inte vad det var men det var en ny känsla i alla fall. Känner någon igen den känslan? Hur som, idag känns inget och jag tycker att den något svullna magen har lagt sig igen, skit. Hittar inga tecken i övrigt. Allt är med andra ord skit :(
/C
måndag 27 februari 2012
Känner på mig...
Åh vad jobbigt. Känner på mig att allt går åt skogen när som... fan fan fan. Önskar jag kunde känna lite glädje och tro istället. Springer på toa varje minut nu. Snart blöder det väl av förslitning där nere istället. Man är ju fasen inte helt normal.
/C
/C
Tröttsam helg
Helgen kom och gick. Jag och älskade for till Göteborg i fredags efter jobbet för att vara hos min syster hela helgen samt passa deras son lördag kväll. Såhär i efterhand var det hela en ganska dålig ide även om det för den sakens skull var mysigt också. Det som är jobbigt nu är att jag inte känner att jag haft helg alls utan det har gått i ett hela helgen. Oron över blod har varit total och det har varit jobbigt att hantera det hos dom och att inte vara hemma i trygga vrån. Nu kom det inget blod men låt säga att det hade gjort det, ja då hade katastrofen varit total! Syrran höggravid, deras tvååring som är så himla söt och gullig, hennes bästa vän som också är gravid och hennes unge på dryga året. Jag blir matt. Lite blod på det och helvetet hade varit innanför mitt skin. Än har inget blod kommit men nu känns det lite tryggare i alla fall när jag är hemma. Här är jag i bättre läge att hantera katastrofer.
Hade en skitmorgon idag. Är så ledsen och känner mig så ful. Allt känns bara så meningslöst. Gick ner massa i vikt innan plusset bara för att nu under några veckor svullna upp igen. Sen kommer säkert blodet och då får jag börja om igen. Ner i vikt och träna som en tok, men ingen unge. Allt är för jäves. Hade gärna svullnat en hel massa om det blev barn men annars tycker jag bara det är orättvist. Det är mörker runt mig just nu. Denna och nästa vecka skulle jag inte vilja finnas. Jag bara väntar...
/C
Hade en skitmorgon idag. Är så ledsen och känner mig så ful. Allt känns bara så meningslöst. Gick ner massa i vikt innan plusset bara för att nu under några veckor svullna upp igen. Sen kommer säkert blodet och då får jag börja om igen. Ner i vikt och träna som en tok, men ingen unge. Allt är för jäves. Hade gärna svullnat en hel massa om det blev barn men annars tycker jag bara det är orättvist. Det är mörker runt mig just nu. Denna och nästa vecka skulle jag inte vilja finnas. Jag bara väntar...
/C
fredag 24 februari 2012
Inför helgen och trött
Fredag men jag är trött (inget symptom, det blev bara sent igår helt enkelt). Svansjön var härlig och jag tror älskade tyckte det var helt ok. Han gillar nog opera och musikal bättre men han gnydde inte en endaste gång :) Fantomen på operan som vi såg på Broadway i NYC är nog fortfarande hans favvo och jag förstår honom. Den var riktigt bra och det var en upplevelse för sig. Vi var inte i säng förrän 24,00 igår så den var lång och vi är trötta idag. Efter jobbet idag åker vi till syrran i Göteborg och jag fasar lite. Vill egentligen bara vara hemma... kul typ man blivit. Jag bara känner att jag vill vara där jag är trygg om det börjar blöda. Även om jag är ganska luttrad vid detta laget så vill jag inte utsätta mig för ännu mer plåga än nödvändigt. På lördag är det vecka 5+0 så någonstans snart kan det ju verkligen gå åt pipan, kanske redan i helgen. Det är minst sagt ett par helvetesveckor to come. Nästa vecka blir fylld av oro och även veckan efter. Sen är det ju UL på fredag om två veckor så då får man ju lite svar på det mesta och förhoppningsvis lugnar det sig lite då, oavsett domen. Har det gått åt pipan utan att jag vetat det än så får vi ju det beskedet då. Jag kommer skaka som en liten rädd hare när vi ska in om vi kommer så långt.
Medicineringen är ok. Det är inte alls svårt eller jobbigt att ge sig själv sprutan varje dag. Det går av bara farten nu och inget jag tycker är knepigt. Jag fixar det på stående fot och det känns bra. Jag tog även ett nytt gravtest i morse för att se om strecket blivit starkare och tydligare och det hade det sannerligen. Strecket kom lika snabbt och med samma styrka som teststrecket så det verkar som hormonet har ökat sedan sist.
Nu är det jobb och skingra tankarna så gott det går och sen bär det av. Håll tummarna för mig att det blir en helg utan blod...
Kram och trevlig helg.
Ps. Glädjs lite speciellt åt någon som hade sitt UL igår... :) du vet vem du är.
Medicineringen är ok. Det är inte alls svårt eller jobbigt att ge sig själv sprutan varje dag. Det går av bara farten nu och inget jag tycker är knepigt. Jag fixar det på stående fot och det känns bra. Jag tog även ett nytt gravtest i morse för att se om strecket blivit starkare och tydligare och det hade det sannerligen. Strecket kom lika snabbt och med samma styrka som teststrecket så det verkar som hormonet har ökat sedan sist.
Nu är det jobb och skingra tankarna så gott det går och sen bär det av. Håll tummarna för mig att det blir en helg utan blod...
Kram och trevlig helg.
Ps. Glädjs lite speciellt åt någon som hade sitt UL igår... :) du vet vem du är.
torsdag 23 februari 2012
Torsdag
Jovars, det knallar på idag också. Idag är jag på jobbet och oroar mig som en tok här istället för hemma. Same same. Orolig som fasen är jag och bara väntar på blod. Igår kväll var jag helt säker på att det hade gått åt skogen, hade lite ont i magen på ett sätt som inte kändes bra men som kändes igen allt för väl. Just nu simmar jag med näsan just ovanför vattenytan och det är så så svårt att andas och tungt för hela kroppen. Det känns som en hel evighet till UL. OM vi kommer ända till UL så ska ju något se bra ut då också. Ett hjärta ska slå. Annars är det ju inget bra ändå...
Ovanpå att jag mår piss så är jag så glad för ert stöd! Jag delar inte min historia med någon av släkt och endast en vän i verkliga livet känner till historien så NI är verkligen allt jag har (förutom älskade såklart). Jag är så glad för ert stöd!
Hur pissigt det än är så ska vi på svansjön ikväll :) Älskar teater, musikaler och baletter :) Älskade vet nog inte att den är 3h lång än... hehe... hoppas han står ut.
I övrigt, på sydkusten intet nytt.
Kram
Ovanpå att jag mår piss så är jag så glad för ert stöd! Jag delar inte min historia med någon av släkt och endast en vän i verkliga livet känner till historien så NI är verkligen allt jag har (förutom älskade såklart). Jag är så glad för ert stöd!
Hur pissigt det än är så ska vi på svansjön ikväll :) Älskar teater, musikaler och baletter :) Älskade vet nog inte att den är 3h lång än... hehe... hoppas han står ut.
I övrigt, på sydkusten intet nytt.
Kram
onsdag 22 februari 2012
Jobbigt
Jag är hemma en dag till. Egentligen mår jag bra nu men jag passar på lite, skönt ändå även om samvetet plågar mig lite. Imorgon blir det jobbet igen.
Det jobbigaste tycker jag är att läkaren som gjorde UL innan jag skulle få min mens och just innan jag fick ett positivt g-test sa att det inte såg ut som jag var gravid. Det är hur jobbigt och störigt som helst. Vad såg hon som fick henne att säga så? Hon sa något att livmodertappen var hård vilket jag har förstått att den inte ska vara när man är gravid. Kan det vara det hon såg och hur spelar det roll om den är hård och man ändå är gravid? Betyder det att allt redan är för sent och har gått åt skogen? Så dumt.... jag kan inte släppa det och att hon sa det gör att ett tjockt mörker lägger sig runt mina tankar.
/C
Det jobbigaste tycker jag är att läkaren som gjorde UL innan jag skulle få min mens och just innan jag fick ett positivt g-test sa att det inte såg ut som jag var gravid. Det är hur jobbigt och störigt som helst. Vad såg hon som fick henne att säga så? Hon sa något att livmodertappen var hård vilket jag har förstått att den inte ska vara när man är gravid. Kan det vara det hon såg och hur spelar det roll om den är hård och man ändå är gravid? Betyder det att allt redan är för sent och har gått åt skogen? Så dumt.... jag kan inte släppa det och att hon sa det gör att ett tjockt mörker lägger sig runt mina tankar.
/C
tisdag 21 februari 2012
Och sen kommer familj?
Namnet på min blogg, och sen kommer familj? Det mest självklara för alla verkar det som och så även varit för mig. Klart man ska ha familj och barn som vuxen! Meningen med livet är det självklara för alla att komma fram till. Det är en ickefråga i sin självklarhet. Att det följs av ett frågetecken i min blogg gör att det inte längre är en ickefråga utan istället väckt som en fråga. En fråga helt utan självklara svar utan det finns istället många olika svar och vägar dit, till familj. Alla har vi hittat olika vägar och lösningar men många av oss är inte framme. För mig är det där sista frågetecknet i bloggnamnet smärtsamt och ett stort fett hinder som ska hanteras och klättras över. Till min hjälp i klättrandet har jag er, alla fina människor som peppar och hejar på i min klättring, och som tröstar och borstar av mig när jag trillat ner.
Tack alla! Hoppas vi alla kan radera frågetecknet en dag och sätta punkt istället!
Tack alla! Hoppas vi alla kan radera frågetecknet en dag och sätta punkt istället!
Hemma i lugn och ro
Idag förmådde jag mig inte att ta mig till jobbet. Jag sitter här hemma idag och sov till 11.00 idag! Jag gick ändå och la mig kl 10.00 så trött var jag nog. Jag känner mig lite förkyld och har lite ont i huvudet... det är det jag skyller på att vara hemma. Huvudet har malt på lite sen igår och det hjälper inte med alvedon. Några symptom på graviditeten känner jag annars inte. Det kanske man inte ska i vecka 4+3 men ändå. Herre gud vad jag letar efter dom! Jag önskar jag kunde få lite ömma bröst i alla fall. Ge mig nåt bara, snälla! Jag får nog ge mig till tåls ett par veckor till och se om det kommer....
Det är såklart många tankar som kretsar i mitt huvud i och med plusset. En av dom är att vi nog aldrig skulle vara aktuella för IVF. Eftersom att vi blir gravida så skulle ju inte en sådan behandling hjälpt. IVF minskar ju inte missfallsrisken som jag har förstått det. Min läkare på RMC har ju varit väldigt tydlig med att det bevisligen inte är fel på äggen eller spermierna utan om det inte går så måste det vara något annat. I och med detta så tror jag inte att IVF kommer vara för oss om vi inte lyckas på egen hand. Ibland tycker jag det faktum är så jobbigt. Jag önskar att det fanns en sådan väg för oss om detta inte går. Jag säger inte att ni som får IVF-behandling har det lättare på något vis, men det är väldigt tungt att allt ska hänga på att man klarar det själv. Fan vad jobbigt det är. OM inte detta går betyder det att min medicinering inte hjälpt... vad fan gör vi då? Vad blir nästa steg?
Fy, jag orkar inte tänka på det mer. Jag ska försöka ta en dag i taget och koppla bort hjärnan lite...
Önskar er alla en fin tisdag!
Kram
Det är såklart många tankar som kretsar i mitt huvud i och med plusset. En av dom är att vi nog aldrig skulle vara aktuella för IVF. Eftersom att vi blir gravida så skulle ju inte en sådan behandling hjälpt. IVF minskar ju inte missfallsrisken som jag har förstått det. Min läkare på RMC har ju varit väldigt tydlig med att det bevisligen inte är fel på äggen eller spermierna utan om det inte går så måste det vara något annat. I och med detta så tror jag inte att IVF kommer vara för oss om vi inte lyckas på egen hand. Ibland tycker jag det faktum är så jobbigt. Jag önskar att det fanns en sådan väg för oss om detta inte går. Jag säger inte att ni som får IVF-behandling har det lättare på något vis, men det är väldigt tungt att allt ska hänga på att man klarar det själv. Fan vad jobbigt det är. OM inte detta går betyder det att min medicinering inte hjälpt... vad fan gör vi då? Vad blir nästa steg?
Fy, jag orkar inte tänka på det mer. Jag ska försöka ta en dag i taget och koppla bort hjärnan lite...
Önskar er alla en fin tisdag!
Kram
måndag 20 februari 2012
Total skräck
Det har verkligen varit en omtumlande helg... shit alltså. Inväntade mensen som skulle komma på lördagen. Massa spring på toan men ingen mens. Ville inte oroa älskade eftersom att de facto att mensen uteblir mest tyder på att det är fel på min cykel snarare än något annat. Testet vi tog i tisdags var ju negativt och läkaren i tisdags sa ju dessutom att det inte såg ut som jag var gravid. Vaknade söndag morgon och ingen mens. Drömde att jag tog ett test som var positivt och efter det kunde jag inte somna om. Gick upp och tog ett test i alla fall. SHIT!!!! Svagt positivt!!!! Svagt men ändå tydligt och ingen fråga om den saken. Väckte älskade och vi blev helt lamslagna. Vi låg bara där. Ett positivt test för många (även de som har svårt att bli gravida) betyder inte så sällan att allt är i hamn och nu är man på väg mot ett barn. I vårt fall så är det verkligen INTE så. Efter så många missfall så börjar nu väntan på blod och helvete. Jag är så orolig att jag smäller av. Medicineringen påbörjades alltså i samband med att testet visade pluss, precis som instruktionen från RMC. Medicinen i mitt fall består i spruta i magen med blodförtunnande (aj), blodförtunnande i tablettform samt progresteron upp-i-ni-vet-vart. Idag måste jag ringa RMC och boka tid för tidigt UL. Vi är alltså nu i vecka 4+2 och UL borde vara bra kring v 7. När vi väl är där vill man ju inte att det ska vara för tidigt och att man pga det inte ser hjärtat... Tog ett nytt test i morse, digitalt denna gången, och där stod gravid v 4-5 (befruktning 2-3 veckor sen). Stämmer ju bra det enligt mina beräkningar.
Har ju inga symptom precis. För mig är ju det ett dåligt tecken för symptom har jag aldrig haft, bara missfall. Skulle ju vara gött med symptom så jag kunde inbilla mig att det skulle gå vägen denna gången. Att allt var annorlunda denna gången. Det endaste var väl att jag hade ont i ljumskarna igår. Det drog lite i dom men det var allt. Även lite ont i ryggslutet ibland. Är det ett symptom??? Istället för symptom tänkte jag att det nog var utomkveds :( lite tidigt än för att känna av det redan, men ändå. Kan ju ge mig fan på att det går åt helvete om ett par veckor, men det finns liksom inget jag kan göra. Det enda är ju att inte börja knarka, röka eller supa, men inget av det gör jag ju så det är bara att fortsätta som vanligt.
Får boka tiden hos RMC men det blir säkert missfall innan ändå men boka bör jag ju göra. Det är lika bra så får man avboka sen istället om det blir så. Fasen vad jag hoppas men är livrädd samtidigt! Nu börjar det...
En sak som är bra i allt detta. Min kropp är tillbaks och jag är nu gravid. Just nu är jag det oavsett hur det ska gå. Utan att få ett pluss kan vi helt säkert inte någonsin lyckas, så mycket vet vi ju, så detta är bra! Hit ville vi ju, steg ett!
Snälla, håll alla tummar som finns... jag är så glad men otroligt orolig...
Kram från en med smått panik.
Har ju inga symptom precis. För mig är ju det ett dåligt tecken för symptom har jag aldrig haft, bara missfall. Skulle ju vara gött med symptom så jag kunde inbilla mig att det skulle gå vägen denna gången. Att allt var annorlunda denna gången. Det endaste var väl att jag hade ont i ljumskarna igår. Det drog lite i dom men det var allt. Även lite ont i ryggslutet ibland. Är det ett symptom??? Istället för symptom tänkte jag att det nog var utomkveds :( lite tidigt än för att känna av det redan, men ändå. Kan ju ge mig fan på att det går åt helvete om ett par veckor, men det finns liksom inget jag kan göra. Det enda är ju att inte börja knarka, röka eller supa, men inget av det gör jag ju så det är bara att fortsätta som vanligt.
Får boka tiden hos RMC men det blir säkert missfall innan ändå men boka bör jag ju göra. Det är lika bra så får man avboka sen istället om det blir så. Fasen vad jag hoppas men är livrädd samtidigt! Nu börjar det...
En sak som är bra i allt detta. Min kropp är tillbaks och jag är nu gravid. Just nu är jag det oavsett hur det ska gå. Utan att få ett pluss kan vi helt säkert inte någonsin lyckas, så mycket vet vi ju, så detta är bra! Hit ville vi ju, steg ett!
Snälla, håll alla tummar som finns... jag är så glad men otroligt orolig...
Kram från en med smått panik.
fredag 17 februari 2012
Allmänstatus likgiltig
Det är ju inte så jävla bra helt enkelt. Det bästa med stunden idag är att det är fredag. Annars är det ju lite skit som vanligt. Mensen är typ igång så hoppet är helt ute. Nu börjar man redan bygga upp hopp inför nästa gång och det tar ju på krafterna... besvikelsen varje gång är ju tung att bära på mina stackars axlar.
Det ser besvärligt ut framöver. Många nära väntar barn som kommer nu till våren/sommaren så det blir ju jätte jobbigt för mig. Sen måste man hälsa på alla också och gratulera så mycket, ännu värre!
Är lite orolig för vår framtid. Skulle ju inte säga att älskade säger nej till adoption, men jag skymtade lite tveksamhet sist det var uppe. Skit också. Det skulle ju kunna vara ljuset fram på vägen för mig och om det släcks så vet jag inget längre. Vad är min plats i världen och min mening med allt? Jag vill ju inte deppa ihop men jävlar vad man balanserar på en fin lina där ibland.
I övrigt ska helgen bli mysig, som vanligt. Vi ska vara hemma och bara ta hand om varandra och ha det bra tillsammans, promenera och elda i brasan :) Älskar helg.
Ja, deppigt idag så det finns inget mer att säga. Over and out.
/C
Det ser besvärligt ut framöver. Många nära väntar barn som kommer nu till våren/sommaren så det blir ju jätte jobbigt för mig. Sen måste man hälsa på alla också och gratulera så mycket, ännu värre!
Är lite orolig för vår framtid. Skulle ju inte säga att älskade säger nej till adoption, men jag skymtade lite tveksamhet sist det var uppe. Skit också. Det skulle ju kunna vara ljuset fram på vägen för mig och om det släcks så vet jag inget längre. Vad är min plats i världen och min mening med allt? Jag vill ju inte deppa ihop men jävlar vad man balanserar på en fin lina där ibland.
I övrigt ska helgen bli mysig, som vanligt. Vi ska vara hemma och bara ta hand om varandra och ha det bra tillsammans, promenera och elda i brasan :) Älskar helg.
Ja, deppigt idag så det finns inget mer att säga. Over and out.
/C
torsdag 16 februari 2012
Kärlek
Ok, sista klippet för denna veckan. Säkert. Men denna är så vacker att jag bara måste...
Vissa människor betyder "mer" för våra hjärtan...
Vissa människor betyder "mer" för våra hjärtan...
Sådär helt enkelt
Har verkligen inte orkat skriva på ett par dagar vilket verkligen är synd. Jag mår bättre när jag skriver av mig så det är verkligen inte toppen för mig att låta bli. En av anledningarna till att jag inte velat skriva är väl delvis för att inte jinxa något. Jag skulle ju till läkaren igår och jag ville bara ta det som det kommer utan att ha laddat för mycket. På morgonen tog jag ett gravtest och som jag hoppades. Hoppet veckor är nu passerade och det var fett negativt. Det är alltid jobbigt när man inser att det inte blev denna gången heller och nu börjar man om på nästa cykel. Läkaren därefter var typ ok. Älskade hängde med och det gillade hon inte. Vet inte varför... vi är ju två i detta så hon borde tycka det är ok. Hon pratade med oss som vi inget förstod och det var ju lite störigt. Mellan typ varje ord klämde hon in "förstår du?". Hur som så undersökte hon mig och allt såg fint ut. Inga cystor eller så som jag varit orolig för. Istället beror väl mellanblödningen med all säkerhet på hormonobalans. Hon tog också ett cellprov som vi får invänta svar från. Hon sa också att det inte såg ut som att jag var gravid :(
Nu väntar vi i alla fall på mesen och sen har vi kommit fram till att vi får avboka resten av läkarbesöken och istället invänta RMC. Hon sa att hon kunde göra prover (spermieanalyser äggledarpassage) men att då skulle nog inte RMC vilja göra det igen vilket kan hindra oss i att få hjälp av dom i framtiden om det skulle komma till IVF. IVF är inget som denna läkaren gör (såklart) varför det är bättre att fullt ut stanna hos de som skulle kunna hjälpa oss att komma vidare. Vi tycket väl att hon var sådär vilket gör att vi lika gärna kan fortsätta hos RMC. Vi ska ringa dom i maj och se hur vi ska gå vidare. Tills dess är planen att skriva in sig som patient hos cura för en helt vanlig undersökning. Är man patient där har man förtur till deras fert. hjälp vilket vi kanske kan komma att behöva en dag...
Hur som, det finns alltså inte så många planer egentligen... bara att harva vidare. Hoppas att det blir nästa gång. Nu kom ju nästan ingen mellanblödning och så fort den är borta så tror jag liksom att kroppen är på g igen. Hoppas den är det snart.
En liten fb skitsak. Hatar ju fb just nu. Jag skrev "Extrem träningsverk men nu kör vi igen". Syftade på att jag verkligen kommit igång med träningen (lite fbskryt med andra ord). Gravid vän svarar "Skulle ju också gärna tränat om jag bara kunnat ;))" Vad fan svarar man då? Skulle varit gravid om jag kunnat? HATA!!!!! Och dessa jävla smileyblinkarna efter. HATA IGEN!!!!
Nåväl, nu drar jag snart en pressening över mig som detta roliga inlägget :) Skrattade så jag dog. Passar mig med lite galjhumor i mörkret.
Kram till alla s hörs vi snart igen!
Nu väntar vi i alla fall på mesen och sen har vi kommit fram till att vi får avboka resten av läkarbesöken och istället invänta RMC. Hon sa att hon kunde göra prover (spermieanalyser äggledarpassage) men att då skulle nog inte RMC vilja göra det igen vilket kan hindra oss i att få hjälp av dom i framtiden om det skulle komma till IVF. IVF är inget som denna läkaren gör (såklart) varför det är bättre att fullt ut stanna hos de som skulle kunna hjälpa oss att komma vidare. Vi tycket väl att hon var sådär vilket gör att vi lika gärna kan fortsätta hos RMC. Vi ska ringa dom i maj och se hur vi ska gå vidare. Tills dess är planen att skriva in sig som patient hos cura för en helt vanlig undersökning. Är man patient där har man förtur till deras fert. hjälp vilket vi kanske kan komma att behöva en dag...
Hur som, det finns alltså inte så många planer egentligen... bara att harva vidare. Hoppas att det blir nästa gång. Nu kom ju nästan ingen mellanblödning och så fort den är borta så tror jag liksom att kroppen är på g igen. Hoppas den är det snart.
En liten fb skitsak. Hatar ju fb just nu. Jag skrev "Extrem träningsverk men nu kör vi igen". Syftade på att jag verkligen kommit igång med träningen (lite fbskryt med andra ord). Gravid vän svarar "Skulle ju också gärna tränat om jag bara kunnat ;))" Vad fan svarar man då? Skulle varit gravid om jag kunnat? HATA!!!!! Och dessa jävla smileyblinkarna efter. HATA IGEN!!!!
Nåväl, nu drar jag snart en pressening över mig som detta roliga inlägget :) Skrattade så jag dog. Passar mig med lite galjhumor i mörkret.
Kram till alla s hörs vi snart igen!
måndag 13 februari 2012
...
Allt är som det ska denna måndag. Möte med arbetsgruppen first thing och som vanligt är det samma människor i gruppen som engagerar sig, resten sitter och surfar på telefonen. Mycket inspirerande. Jag blir alltid lika sur och trött efter våra enhetsmöten. Detta blir en punkt på mitt utvecklingssamtal med chefen! Han måste försöka skaka liv i dessa torra trista själar så de kan vara med och kanske, i förlängningen, utveckla mig också en smula.
I övrigt knallar det på. Ska ju till läkaren på onsdag men är på något vis inte lika nervös längre. Det får gå som det går. Känns bra med en undersökning i alla fall sen får vi se om hon kan komma fram till något annat än RMC gjort. Annars har jag på något vis förlikat mig med att detta tar tid och jag ska bara se till att få "riktig hjälp" innan sommaren. Sen om inte denna läkaren kan ge det eller RMC, ja då får det väl bli privat. Innan sommaren skulle vi också kunna ställa oss i adoptionskö och det gör vi nog. Sen kommer ju det också ta en salig tid... Jag som är född utan tålamod har nu fått min ultimata prövning. Livets ironi eller?
Väntar på mellanblödningen som kommer denna veckan. OM inte det har fixat till sig dvs vilket jag ändå inte vågar tro. Den kommer säkert innan helgen så jag är väl lite redo för det i veckan. Fokus på onsdag hos läkaren är att leta efter cystor och myom som kanske skulle kunna vara boven i dramat och skapar blödningarna. Steg två med läkaren är att prata om äggledarna och passagen igenom. Kanske kunde vi undersökt detta också vid tillfälle innan sommaren.
Annars, ja, måste man säga att helgen vart fantastisk som vanligt? För det var den såklart. Jag och älskade har det så bra så det knappt är sant. Jag älskar dig hjärtat mitt!!!!
Kram
I övrigt knallar det på. Ska ju till läkaren på onsdag men är på något vis inte lika nervös längre. Det får gå som det går. Känns bra med en undersökning i alla fall sen får vi se om hon kan komma fram till något annat än RMC gjort. Annars har jag på något vis förlikat mig med att detta tar tid och jag ska bara se till att få "riktig hjälp" innan sommaren. Sen om inte denna läkaren kan ge det eller RMC, ja då får det väl bli privat. Innan sommaren skulle vi också kunna ställa oss i adoptionskö och det gör vi nog. Sen kommer ju det också ta en salig tid... Jag som är född utan tålamod har nu fått min ultimata prövning. Livets ironi eller?
Väntar på mellanblödningen som kommer denna veckan. OM inte det har fixat till sig dvs vilket jag ändå inte vågar tro. Den kommer säkert innan helgen så jag är väl lite redo för det i veckan. Fokus på onsdag hos läkaren är att leta efter cystor och myom som kanske skulle kunna vara boven i dramat och skapar blödningarna. Steg två med läkaren är att prata om äggledarna och passagen igenom. Kanske kunde vi undersökt detta också vid tillfälle innan sommaren.
Annars, ja, måste man säga att helgen vart fantastisk som vanligt? För det var den såklart. Jag och älskade har det så bra så det knappt är sant. Jag älskar dig hjärtat mitt!!!!
Kram
fredag 10 februari 2012
Lugnet
På något konstigt vis känner jag lugnet idag. Det känns verkligen skönt och det finns ingen panik och ångest. Jag känner mig lugn inombords och har något hopp och tro som är bra. Förmodar att det inte varar för alltid så jag är glad så länge jag får ha denna känslan och jag ska verkligen ta vara på den idag, för imorgon kan den vara borta.
Jag känner mig klar i huvudet och tankarna och den genomledsna jag som fanns i tisdags är längre bort än vanligt. Då har jag ändå redan blivit påmind om min situation av en kollega idag. Hon hade någon släkting som var tillsammans med en kvinna under många år men de fick minsann aldrig några barn. Sedan separerade dom och plötsligt fick båda barn med sina nya respektive. Konstigt va! Ville dom inte eller kunde dom inte tillsammans, ja det hade ju hela släkten undrat som tokiga men liksom inte riktigt kunnat fråga...
Jo, visst blev jag trött när jag hörde henne men jag sa inget utan satt bara tyst och lyssnade klart. Sen kändes det ok igen. Idag är jag stark helt enkelt och hoppas att man blir bättre på att hitta detta läget mer och mer med tiden och inte blir lika sårad och ledsen som jag annars kan uppleva. Hoppas detta kan hålla i sig framöver.
Kram
Jag känner mig klar i huvudet och tankarna och den genomledsna jag som fanns i tisdags är längre bort än vanligt. Då har jag ändå redan blivit påmind om min situation av en kollega idag. Hon hade någon släkting som var tillsammans med en kvinna under många år men de fick minsann aldrig några barn. Sedan separerade dom och plötsligt fick båda barn med sina nya respektive. Konstigt va! Ville dom inte eller kunde dom inte tillsammans, ja det hade ju hela släkten undrat som tokiga men liksom inte riktigt kunnat fråga...
Jo, visst blev jag trött när jag hörde henne men jag sa inget utan satt bara tyst och lyssnade klart. Sen kändes det ok igen. Idag är jag stark helt enkelt och hoppas att man blir bättre på att hitta detta läget mer och mer med tiden och inte blir lika sårad och ledsen som jag annars kan uppleva. Hoppas detta kan hålla i sig framöver.
Kram
Inväntar
Så var det snart helg och det är ju som bekant det bästa som finns <3
Jag går och väntar och undrar en del. Väntar på mensen (ok, kommer inte förrän nästa vecka men ändå) och undrar hur min cykel mår egentligen. Kroppen tog nog mer stryk av alla missfall än jag kunde ha anat. Tänk att det ska ställa till det så. Har fortfarande hoppet uppe att detta året blir vårt. Oj vad jag hoppas... Jag äter ju numer Borago och jag tror det har hjälpt mig :) Känner att det har varit en bättre cykel överlag. Jag hade inte alls samma obehag kring ägglossningen som jag lidit av, utan allt kändes mer "som vanligt". Som det gjorde förr! Det står ju på asken att det kan hjälpa mot hormonell obalans och det kanske det gjort för mig del! Här letar man efter det lilla förstår ni...litet ljus där alltså. Sen kan det ju ta lite längre tid innan mellanblödningen kommer under kontroll. Den har faktiskt hållit sig borta denna gången men jag hoppas inte för mycket. Den kan ju komma nästa vecka också och det är nog så det varit. Den kommer ca en vecka till ett par dagar innan mens, men jag ger inte upp. Allt ska bli bra igen och det är då vi möjligtvis kan lyckas. Med alla hormoner upp och ner i kroppen kommer vi ingenstans.
Helgen vankas middag ute och bio med älskade :) Fasen vad härligt. Jag har nu gått ner 4 kg och för mig är det ganska mycket så jag är glad och ska fira lite ikväll :) Imorgon blir det schlagern och gladiatorerna, oj vad härligt. Jag låter gammal och dammig, i know, men det är sånt i vardagen jag njuter av :)
Nu är det lunch, så...
Laters!
Jag går och väntar och undrar en del. Väntar på mensen (ok, kommer inte förrän nästa vecka men ändå) och undrar hur min cykel mår egentligen. Kroppen tog nog mer stryk av alla missfall än jag kunde ha anat. Tänk att det ska ställa till det så. Har fortfarande hoppet uppe att detta året blir vårt. Oj vad jag hoppas... Jag äter ju numer Borago och jag tror det har hjälpt mig :) Känner att det har varit en bättre cykel överlag. Jag hade inte alls samma obehag kring ägglossningen som jag lidit av, utan allt kändes mer "som vanligt". Som det gjorde förr! Det står ju på asken att det kan hjälpa mot hormonell obalans och det kanske det gjort för mig del! Här letar man efter det lilla förstår ni...litet ljus där alltså. Sen kan det ju ta lite längre tid innan mellanblödningen kommer under kontroll. Den har faktiskt hållit sig borta denna gången men jag hoppas inte för mycket. Den kan ju komma nästa vecka också och det är nog så det varit. Den kommer ca en vecka till ett par dagar innan mens, men jag ger inte upp. Allt ska bli bra igen och det är då vi möjligtvis kan lyckas. Med alla hormoner upp och ner i kroppen kommer vi ingenstans.
Helgen vankas middag ute och bio med älskade :) Fasen vad härligt. Jag har nu gått ner 4 kg och för mig är det ganska mycket så jag är glad och ska fira lite ikväll :) Imorgon blir det schlagern och gladiatorerna, oj vad härligt. Jag låter gammal och dammig, i know, men det är sånt i vardagen jag njuter av :)
Nu är det lunch, så...
Laters!
torsdag 9 februari 2012
Dagens utmaning
Idag överlevde jag lunch med en väninna som ska ha andra barnet i maj. Detta innebär ju stor mage vilket då kändes ok. Helt enligt min teori i förra inlägget. Det hade varit heeelt ok om hon bara kunde prata om något annat också men det kunde hon ju såklart inte... men ok var det i alla fall.
Det som är lite svårt med just denna kompis är att nånstans kring deras första graviditet började vi försöka. Nu ska de ha nr två och vi har fortfarande ingen. Den är ju jobbig som bara den men hennes mage som sådan störde mig inte särskilt. Det blir nog värre när vi måste besöka deras nya så småningom.
Annars är det ju märkligt vad folk kan bry sig och haka upp sig. Hon hade visst en jobbkollega som hade bestämt sig för att inte skaffa några barn eftersom hon och hennes man reste så mycket. "Jättekonstigt ju!" För mig kan det istället vara att de kanske hade problem på den fronten och försonades i att leva ett annat sorts liv. Är det verkligen omöjligt för människor med barn att tänka på sånt? Är det liksom bara aldrig ett alternativ?
Kram
Det som är lite svårt med just denna kompis är att nånstans kring deras första graviditet började vi försöka. Nu ska de ha nr två och vi har fortfarande ingen. Den är ju jobbig som bara den men hennes mage som sådan störde mig inte särskilt. Det blir nog värre när vi måste besöka deras nya så småningom.
Annars är det ju märkligt vad folk kan bry sig och haka upp sig. Hon hade visst en jobbkollega som hade bestämt sig för att inte skaffa några barn eftersom hon och hennes man reste så mycket. "Jättekonstigt ju!" För mig kan det istället vara att de kanske hade problem på den fronten och försonades i att leva ett annat sorts liv. Är det verkligen omöjligt för människor med barn att tänka på sånt? Är det liksom bara aldrig ett alternativ?
Kram
Stabilt
Idag känns det mycket bättre, tack o lov! Jag känner mig mer samlad och bättre inombords. Jag vill gärna träffa min gravida vän så snart som möjligt igen så vi kan komma förbi mina känslor kring hennes mage. Läste på en blogg om när och varför man kanske tycker någon annans graviditet känns svår för egen del kan jag efter en liten analys se vad som är svårast för mig. Jag tycker gravidbeskedet helt klart är jobbigast. När magen väl är stor tycker jag inte det är så svårt längre. Sen, när ungen just kommit, tycker jag det är pissjobbigt igen. Kanske för jag då vill att den ska vara min? När ungen blivit barn med sin egna person är det inte så jobbigt igen. Alltså har jag kunnat ringa in vilka tider som är svårast för mig. Besked och nyfödd, helt klart svårast. Snart ska ju syrran få nr 2 och det kommer ju vara svårt som bara den... hennes gravidbesked var också tårar för egen del (dock grät jag när jag var ensam och inte med henne) och det obligatoriska mötet med den lille kommer vara svårt som tusan såklart.
Övrig status, ja, ok tror jag. Mötet med läkaren nästa vecka känns bra och hennes brev var vänligt och bra. Det stor mest att hon höll med RMC angående väntan men att jag såklart var välkommen på undersökning. En sak var däremot konstig och gör mig så förbannad på RMC än en gång. Denna läkaren (inte RMC) skrev att det i journalen från RMC stod rekommendation att vänta 6 månader vilket hon tyckte var bra. Det är inte så RMC sagt till mig utan 18 månader har de sagt, dvs aug detta året. Sista missfallet var i maj 2011 och det skulle väntas 12 månader, men eftersom maj är så nära sommaren tyckte hon augusti var bättre vilket då är 18 månaders väntan. Det är ju just därför jag fått panik för det är ju så otroligt lång tid. Hade hon sagt 6 månader till mig så är ju det nu så då hade jag ju aldrig bokat in med denna läkaren utan just vänt mig till RMC istället. RMC har alltså skrivit en annan sak i journalen än vad de sagt till mig och det stör mig nåt oerhört. Det har aldrig varit tal om några 6 månader vill jag lova. Jävla skit läkare på RMC!!!! Klart att denna läkaren tyckte rekommendationen var ok om det endast skulle vart 6 månader, det hade ju jag också tyckt.
Nåväl, jag ska förklara detta för läkaren nästa vecka och förhoppningsvis börjar jag inte gråta...
/C
Övrig status, ja, ok tror jag. Mötet med läkaren nästa vecka känns bra och hennes brev var vänligt och bra. Det stor mest att hon höll med RMC angående väntan men att jag såklart var välkommen på undersökning. En sak var däremot konstig och gör mig så förbannad på RMC än en gång. Denna läkaren (inte RMC) skrev att det i journalen från RMC stod rekommendation att vänta 6 månader vilket hon tyckte var bra. Det är inte så RMC sagt till mig utan 18 månader har de sagt, dvs aug detta året. Sista missfallet var i maj 2011 och det skulle väntas 12 månader, men eftersom maj är så nära sommaren tyckte hon augusti var bättre vilket då är 18 månaders väntan. Det är ju just därför jag fått panik för det är ju så otroligt lång tid. Hade hon sagt 6 månader till mig så är ju det nu så då hade jag ju aldrig bokat in med denna läkaren utan just vänt mig till RMC istället. RMC har alltså skrivit en annan sak i journalen än vad de sagt till mig och det stör mig nåt oerhört. Det har aldrig varit tal om några 6 månader vill jag lova. Jävla skit läkare på RMC!!!! Klart att denna läkaren tyckte rekommendationen var ok om det endast skulle vart 6 månader, det hade ju jag också tyckt.
Nåväl, jag ska förklara detta för läkaren nästa vecka och förhoppningsvis börjar jag inte gråta...
/C
onsdag 8 februari 2012
Ps
Min kompis är beräknad den 7 aug... vi gifter oss den 11. Ännu en egoistisk sida hos mig som tycker att det ska bli jobbigt att hon inte kan komma på bröllopet samt att jag ska behöva bli så påmind på "vår" dag om varför hon inte är där. Shit, jag är nog inte riktigt klok... kommer verkligen inte till himlen... (lite krystad inklämd humor för att hålla mig kvar i verkligheten där dårå, klart jag ska till himlen, hehe..)
Ds.
Ds.
Svider i ögonen
Idag svider det otroligt i ögonen. Det blev nämligen ett mastodontbryt igår. Fruktansvärt! Tårarna ville inte sluta rinna. Det värsta av allt var att bästa vännen var på besök. Hon, den enda som vet vår historia och som också hade ett missfall, är nu gravid i vecka 14. Jag såg magen just när hon kom innanför dörren. Jag har någon laserblick där alltså. Tror inte att någon kan lura mig, jag ser genast om de är gravida. Tycker också jag ser det i blicken även om magen inte hunnit växa än.
Vi satt och småpratade. Inombords försökte jag förbereda mig för att hon skulle berätta när som. Jag kände redan då hur tårarna brände innanför locket men jag var fast besluten att bli glad för hennes skull. Sen berättade hon. I typ 2 minuter såg jag nog lite glad ut, sen frågade hon hur det gick för oss numer och då bröt jag ihop. Tårarna sprutade och jag bad om ursäkt hundra ggr. Jag förklarade om och om igen att jag var glad för deras skull men bara ledsen ändå och att jag hoppades att hon förstod. Jag tror hon gjorde det men samtidigt blir jag ledsen för jag tycker jag är en jävla skit som inte kan bita ihop en kväll och bara fråga och glädjas med min bästa vän. Shit, vad är jag för människa? Jag mår skit idag och ögonlocket är svullet som bara den. Tårarna finns där hela tiden och jag vet inte hur jag ska klara dagen. Jag ska börja med att skriva ett sms till min kära vän och försöka förklara att jag verkligen är glad för deras skull och att jag ber om ursäkt för mitt bryt igår. Ett av mina största problem är att jag inte kan prata om situationen alls utan tårar. Då menar jag 0. Minsta snack om vår situation och jag bryter ihop. Jag har sån ångest för detta och rädsla för läkarbesöket nästa vecka. Vill ju verkligen inte sitta och böla som en idiot. Hon kommer tro jag är tokig...
Ps. Fick brevet från gyn igår. Orkar inte skriva om det idag för jag är redan på gränsen till att bryta ihop så jag får ta det när jag orkar. Jag ska fortfarande dit nästa vecka i alla fall...
Kram
Vi satt och småpratade. Inombords försökte jag förbereda mig för att hon skulle berätta när som. Jag kände redan då hur tårarna brände innanför locket men jag var fast besluten att bli glad för hennes skull. Sen berättade hon. I typ 2 minuter såg jag nog lite glad ut, sen frågade hon hur det gick för oss numer och då bröt jag ihop. Tårarna sprutade och jag bad om ursäkt hundra ggr. Jag förklarade om och om igen att jag var glad för deras skull men bara ledsen ändå och att jag hoppades att hon förstod. Jag tror hon gjorde det men samtidigt blir jag ledsen för jag tycker jag är en jävla skit som inte kan bita ihop en kväll och bara fråga och glädjas med min bästa vän. Shit, vad är jag för människa? Jag mår skit idag och ögonlocket är svullet som bara den. Tårarna finns där hela tiden och jag vet inte hur jag ska klara dagen. Jag ska börja med att skriva ett sms till min kära vän och försöka förklara att jag verkligen är glad för deras skull och att jag ber om ursäkt för mitt bryt igår. Ett av mina största problem är att jag inte kan prata om situationen alls utan tårar. Då menar jag 0. Minsta snack om vår situation och jag bryter ihop. Jag har sån ångest för detta och rädsla för läkarbesöket nästa vecka. Vill ju verkligen inte sitta och böla som en idiot. Hon kommer tro jag är tokig...
Ps. Fick brevet från gyn igår. Orkar inte skriva om det idag för jag är redan på gränsen till att bryta ihop så jag får ta det när jag orkar. Jag ska fortfarande dit nästa vecka i alla fall...
Kram
tisdag 7 februari 2012
Tja, livet...
Sjukaste skit...
Var fan är naturens egna förnuft??? Inte här och inte där! Man blir ju så ledsen. När någon hittar rättvisan och förnuftet så kan ni maila eller skicka det till mig tack. Det behövs en dos mitt håll.
/C
Var fan är naturens egna förnuft??? Inte här och inte där! Man blir ju så ledsen. När någon hittar rättvisan och förnuftet så kan ni maila eller skicka det till mig tack. Det behövs en dos mitt håll.
/C
Siktet inställt
Jag har andats massor sedan mitt tidigare inlägg och nu är jag samlad. Det får inte stå i brevet från läkaren att de avlyser alla inbokade tider, nejdå, det står där inte. Där står säkert bara att hon nu har en klar bild av vad som redan är gjort och vi ska inte göra exakt samma tester igen för det vore ju onödigt. I stället ska hon till att börja med undersöka mig noga nästa vecka, ta ett cellprov kanske och prata om vilka tester som i så fall saknas så vi kan fokusera på dem. Vi ska prata om spolning av äggledare samt älsklingens spermier. Thats it. Om detta inte blir gjort kan vi ju alltid vända oss till en privat klinik för dessa åtgärder. Det är inte slut än med andra ord...
I övrigt är väl allt typ ok. Ledsen för alla som har det svårt att få det efterlängtade plusset... verkligen ledsen. Jag önskar oss alla ett bra 2012 och när året kommit till ända vill jag att vi alla fått klarhet och kommit till rätta med våra problem.
Lite orolig att nu när jag och älskade gifter oss i sommar så kommer frågor kring barn öka. Då på ett konstigt vis kommer alla förvänta sig ännu mer att vi ska blir en familj (som om vi inte redan var det... om än bara 2 personer så är vi ju en familj). Detta tynger mig aningens... lägger liksom lite sordi på stämningen och allt vad vårt bröllop står för.
Nåväl, back to work.
Kram
I övrigt är väl allt typ ok. Ledsen för alla som har det svårt att få det efterlängtade plusset... verkligen ledsen. Jag önskar oss alla ett bra 2012 och när året kommit till ända vill jag att vi alla fått klarhet och kommit till rätta med våra problem.
Lite orolig att nu när jag och älskade gifter oss i sommar så kommer frågor kring barn öka. Då på ett konstigt vis kommer alla förvänta sig ännu mer att vi ska blir en familj (som om vi inte redan var det... om än bara 2 personer så är vi ju en familj). Detta tynger mig aningens... lägger liksom lite sordi på stämningen och allt vad vårt bröllop står för.
Nåväl, back to work.
Kram
måndag 6 februari 2012
Orolig igen
Åh nej... jag ringde läkaren som jag ska till i feb för att kolla att RMC skickat alla papper som de skulle.
Då sa sköterskan att de hade kommit och så undrade hon om jag inte fått brevet som doktorn skrivit till mig. Jag: "Nä, det har jag inte".
Sköterskan: "Säkert det???? Jaha, jag får nog posta det igen".
Jag: "Men vadå, vad stod det i brevet?"
Sköterskan: "Ja, det är nog bättre jag skickar det igen så du får läsa det..."
Jag: " Men min tid i nästa vecka kvarstår väl?"
Sköterskan: "Ja, jo, den kvarstår så länge... men det stod i journalen att du skulle avvakta 6 månader och läkaren tyckte då det var onödigt att ses, men jag skickar brevet igen så ser du vad där står"
Jag: "Men min tid kvarstår väl?????"
Sköterskan: "Ja, den kvarstår".
Shit, hur tolkar man det samtalet? Vad fan står i brevet? Min tid verkar kvarstå men doktorn verkar vilja att jag väntar till sommaren som RMC föreslagit. Jag tror jag dör. Jag har ju hängt upp ALLT på det läkarbesöket... Jag får väl brevet i dagarna så när jag träffar henne så vet jag ju vad där stod. Jag måste allra minst i alla fall bli undersökt så de kanske kan förklara mellanblödningarna. Hoppas detta inte skiter sig nu. Vet inte vad jag gör då...
/C
Då sa sköterskan att de hade kommit och så undrade hon om jag inte fått brevet som doktorn skrivit till mig. Jag: "Nä, det har jag inte".
Sköterskan: "Säkert det???? Jaha, jag får nog posta det igen".
Jag: "Men vadå, vad stod det i brevet?"
Sköterskan: "Ja, det är nog bättre jag skickar det igen så du får läsa det..."
Jag: " Men min tid i nästa vecka kvarstår väl?"
Sköterskan: "Ja, jo, den kvarstår så länge... men det stod i journalen att du skulle avvakta 6 månader och läkaren tyckte då det var onödigt att ses, men jag skickar brevet igen så ser du vad där står"
Jag: "Men min tid kvarstår väl?????"
Sköterskan: "Ja, den kvarstår".
Shit, hur tolkar man det samtalet? Vad fan står i brevet? Min tid verkar kvarstå men doktorn verkar vilja att jag väntar till sommaren som RMC föreslagit. Jag tror jag dör. Jag har ju hängt upp ALLT på det läkarbesöket... Jag får väl brevet i dagarna så när jag träffar henne så vet jag ju vad där stod. Jag måste allra minst i alla fall bli undersökt så de kanske kan förklara mellanblödningarna. Hoppas detta inte skiter sig nu. Vet inte vad jag gör då...
/C
Lycka
Jag blir så glad! Fick en award av Längtan till ett barn vars blogg jag följt i stort sett från början och som jag tycker så mycket om att läsa. Deras historia har rört mig till tårar många gånger och jag vill så gärna se att detta året blir deras!!!
Jag ger vidare till:
Intenzimo som verkligen delar en bit av sin historia med mig och som jag är så tacksam för ha delat med sig till mig. Det går liksom inte att förklara med ord vad sådant stöd betyder...
Bebiskarusellen som skriver om annat än barnlöshet och som påminner mig att jag inte är ensam och att det finns andra delar i livet som är bra och ljusa. Hoppas hennes operation nu gör allt bra igen!
och till sist...som ett sorgligt farväl med det bästa slutet av alla...
Wilda som förtjänar en award om det så är det sista som bloggen ger henne. Hon har nog betytt mycket för många i detta barnlösa träsket. Lycka till med familjen!
Kram och största tacket till alla er i detta inlägget!!!!
Jag ger vidare till:
Intenzimo som verkligen delar en bit av sin historia med mig och som jag är så tacksam för ha delat med sig till mig. Det går liksom inte att förklara med ord vad sådant stöd betyder...
Bebiskarusellen som skriver om annat än barnlöshet och som påminner mig att jag inte är ensam och att det finns andra delar i livet som är bra och ljusa. Hoppas hennes operation nu gör allt bra igen!
och till sist...som ett sorgligt farväl med det bästa slutet av alla...
Wilda som förtjänar en award om det så är det sista som bloggen ger henne. Hon har nog betytt mycket för många i detta barnlösa träsket. Lycka till med familjen!
Kram och största tacket till alla er i detta inlägget!!!!
Det går runt o runt o runt....
Känns som att jag befinner mig i en evig loop. Men först lite om helgen. Den var fin. Vi var hos älskades föräldrar och där var det verkligen vinter. Strålande sol och -20, is på sjön och underbart! Vi var ute och åkte hela lördagen på en större sjö och det var så vackert. Vi hade med oss ved som vi gjorde till en brasa och fikade ute på isen. Sen var det ju dop (kyrkligt tom) och hela baletten. Massor med barn överallt och gravida också. Känns som en jobbig påminnelse varje gång man är tvungen att vara i ett sånt sammanhang. Som barnlös får man helt enkelt aldrig välja. Inte konstigt att så många skriver om hur bra de mår i hemmets trygga vrå. Där är ju den enda platsen man får vara ifred utan påminnelse och kan istället välja själv. Sen allt snacket i kyrkan om hur barn är guds gåva bla bla bla. Orkar liksom inte med det tugget just nu. Väl där kan man ju tyvärr inte stänga öronen...vill gärna träna upp den förmågan...
Men tillbaks till loopen dårå eftersom det är så jävla kul... not. Jo, idag är det måndag och typ en vecka efter ägglossning. Än en gång finns ju inga symptom på något glädjande, såklart. Det enda som är ett symptom det är ju att den satans mellanblödningen är på g. Pytte pytte färgat på pappret idag så det signalerar ju att loopen tänker köra ytterligare varv men mig och älskade som medtvingade passagerare... grrrr. VI VILL HOPPA AV DETTA JÄVLA PLANET!!!!! Fatta någongång...please? Det blir ju då inget denna gången heller och det är ju så jobbigt. Vill bara gråta och stanna hemma idag. Mensen ska komma den 18 och just innan det, den 15 ska vi till läkaren. Jag hoppas så jag håller på att dö att de verkligen skulle kunna ge mig en diagnos och hjälp med detta. Jag är verkligen så så ledsen att vi, jag och älskade, ska behöva köra fler varv i rondellen... jag vill ju inte mer :'(
Undrar vad blödningen är... har funderat på det. Det skulle ju kunna vara mycket tidiga missfall... i så fall har jag ju haft huuur många som vid detta laget. Usch vad sorgligt den tanken känns. Missfall och jag vet inte ens om det... fy.
Nåväl, det är måndag och det är bara att hänga med... lite tidigt att redan längta till helgen kanske men det gör jag. Jag vill mysa i hemmets trygga vrå där VI väljer vad som händer och kommer in i våra liv. VI är filtret och vi bestämmer!
Peace out
Men tillbaks till loopen dårå eftersom det är så jävla kul... not. Jo, idag är det måndag och typ en vecka efter ägglossning. Än en gång finns ju inga symptom på något glädjande, såklart. Det enda som är ett symptom det är ju att den satans mellanblödningen är på g. Pytte pytte färgat på pappret idag så det signalerar ju att loopen tänker köra ytterligare varv men mig och älskade som medtvingade passagerare... grrrr. VI VILL HOPPA AV DETTA JÄVLA PLANET!!!!! Fatta någongång...please? Det blir ju då inget denna gången heller och det är ju så jobbigt. Vill bara gråta och stanna hemma idag. Mensen ska komma den 18 och just innan det, den 15 ska vi till läkaren. Jag hoppas så jag håller på att dö att de verkligen skulle kunna ge mig en diagnos och hjälp med detta. Jag är verkligen så så ledsen att vi, jag och älskade, ska behöva köra fler varv i rondellen... jag vill ju inte mer :'(
Undrar vad blödningen är... har funderat på det. Det skulle ju kunna vara mycket tidiga missfall... i så fall har jag ju haft huuur många som vid detta laget. Usch vad sorgligt den tanken känns. Missfall och jag vet inte ens om det... fy.
Nåväl, det är måndag och det är bara att hänga med... lite tidigt att redan längta till helgen kanske men det gör jag. Jag vill mysa i hemmets trygga vrå där VI väljer vad som händer och kommer in i våra liv. VI är filtret och vi bestämmer!
Peace out
fredag 3 februari 2012
Vankas ledighet :)
Underbara helg, äntligen är du här!
Vi ska till älskades föräldrar i helgen och där ligger snö så det bli lite längdskidor eller skridskor. Åh vad det ska bli härligt. Älskade kommer från en lantlig idyll i de djupa skogarna med massor av djur och mysigt som bara den. Älskar att åka dit.
I övrigt så är jag lite förundrad. Jag blir nog skengravid efter varje ägglossning. Inom mig så vet jag att det inte blivit något så det är inte så att jag går och letar eller inbillar mig tecken av olika slag, men efter varje ägglossning blir jag lite lätt illamående varje gång. Av och till, det kommer och går. Detta stör mig oerhört för det är verkligen som en örfil och retligt som bara den. Något jag kan säga efter allt försök och all tid som gått, är att jag känner min kropp jätte bra. Skulle jag bli gravid så vet jag att jag skulle veta detta och vise verse. Nu vet jag egentligen att det inte blivit något så jag stör mig på att kroppen försöker lura mig. Känner mig ju redan bedragen av kroppfan och mer av den varan vill jag inte ha! Basta.
Nu går jag bara och väntar på satans mellanblödningen som säker ska komma när som. Den kommer i alla fall säkert mot slutet av nästa vecka och då vet jag att allt är som vanligt och jag kan slappna av i den ilska och frustration jag känner. Dessa känslor känner jag allt för väl och är nästan lite trygg med på något konstigt vis... Tyckte nästan det var lite lite färgat på pappret idag så det är säkert på g. Ingen nidblödning här inte, nej då, bara en helt vanlig oförklarlig mellanblödning... skit också, hoppet har börjat svika mig. Är inte det det sista som ska svika? Shit, vad kommer sen i så fall???? Svart hål kanske?
Laters!
/C
Vi ska till älskades föräldrar i helgen och där ligger snö så det bli lite längdskidor eller skridskor. Åh vad det ska bli härligt. Älskade kommer från en lantlig idyll i de djupa skogarna med massor av djur och mysigt som bara den. Älskar att åka dit.
I övrigt så är jag lite förundrad. Jag blir nog skengravid efter varje ägglossning. Inom mig så vet jag att det inte blivit något så det är inte så att jag går och letar eller inbillar mig tecken av olika slag, men efter varje ägglossning blir jag lite lätt illamående varje gång. Av och till, det kommer och går. Detta stör mig oerhört för det är verkligen som en örfil och retligt som bara den. Något jag kan säga efter allt försök och all tid som gått, är att jag känner min kropp jätte bra. Skulle jag bli gravid så vet jag att jag skulle veta detta och vise verse. Nu vet jag egentligen att det inte blivit något så jag stör mig på att kroppen försöker lura mig. Känner mig ju redan bedragen av kroppfan och mer av den varan vill jag inte ha! Basta.
Nu går jag bara och väntar på satans mellanblödningen som säker ska komma när som. Den kommer i alla fall säkert mot slutet av nästa vecka och då vet jag att allt är som vanligt och jag kan slappna av i den ilska och frustration jag känner. Dessa känslor känner jag allt för väl och är nästan lite trygg med på något konstigt vis... Tyckte nästan det var lite lite färgat på pappret idag så det är säkert på g. Ingen nidblödning här inte, nej då, bara en helt vanlig oförklarlig mellanblödning... skit också, hoppet har börjat svika mig. Är inte det det sista som ska svika? Shit, vad kommer sen i så fall???? Svart hål kanske?
Laters!
/C
torsdag 2 februari 2012
En ljuspunkt
Något som jag funderar på som kan göra mig både glad och harmonisk inombords... jag vet ju någonstans att vi kommer få barn en dag. Eftersom vi båda är positiva till adoption så finns det alltid ett alternativ om alla försök på hemmaplan skulle gå åt pipan. Det är inte så att det är någon "räddning". Adoption är ju också ens "eget" barn så egentligen är det inget konstigt men det kan vara skönt att veta att vi båda har den inställningen. Man letar ju efter tröst ibland och där har jag min. En liten livlina. Ibland leker jag med tanken att vi kommer till det vägskälet där vi inte kommer längre med vår egen genpool och då blir jag lugn och glad när jag vet att det finns en liten stig till, bortom denna vi nu traskar.
/C
/C
Dagen idag
Torsdagar är ju min favvodag. Förklaringen till detta är just att hela härliga helgen ligger framför en och man har inte ens börjat smaka på den :)
Jobbet känns sådär just för tillfället. Tycker att arbetsuppgifterna är ok men det är kollegorna som stör mig. Jag tycker särskilt att en person är rent ut sagt helt knäpp och det är så jobbigt när man hamnar bredvid henne vid fikat. Har haft den oturen både idag och igår. Nu ska hon skaffa hund också så det är ett jävla tjat om detta... jag har inte ens orkat gratulera henne.
Ägglossningen kom och gick och vi gjorde så gott vi kunde av den tycker jag nog... nu är det bara att vänta och det är ju det som är det jävliga. Tror iofs inte att det blev något utan det blir nog så att läkaren får hjälpa oss på ett eller annat sätt. Tiden just nu är lite svår i hjärtegropen tycker jag. I helgen är det älskades brorsbarns dop och det blir såklart lite jobbigt. Hon föddes typ samma tid som vi skulle fått en liten en själva om inte vi fick missfall den gången så det är ju en evig påminnelse. Jag får stärka mig inför helgen och det är nog det jag har bearbetat en tid nu. Jag blir ju alltid lite extra låg när jag måste förbereda mig för något sådant. Dessutom närmar sig syrrans födsel med stormsteg och det är ju än mer besvärligt. Försöker förbereda mig för det också så lite nere bli man ju allt. Liten ökad ångstdos per dag gör alltså sitt...
I övrigt tränar vi som bara den. Jag går min morgonpromenad varje morgon kl 05,30. Idag var det -8 så det tog emot lite i kylan men det gick och denna nya rutin är jag glad för :) Tappar inte så mycket i vikt mer men det gör inget. Jag är tajtare i kroppen nu och tycker själv det känns bättre i spegeln så jag är glad ändå. Sakta sakta neråt går det men det är ok. Igår var det styrketräning och det var jättekul för en gångs skull. Idag är det spinning och det brukar jag gilla så det blir bra. Vi försöker träna 4 ggr per vecka men denna veckan blir det bara 3 eftersom vi ska iväg i helgen, men dit vi ska (älskades hemstad) ligger snö så jag hoppas på lite skidåkning :))
/C
Jobbet känns sådär just för tillfället. Tycker att arbetsuppgifterna är ok men det är kollegorna som stör mig. Jag tycker särskilt att en person är rent ut sagt helt knäpp och det är så jobbigt när man hamnar bredvid henne vid fikat. Har haft den oturen både idag och igår. Nu ska hon skaffa hund också så det är ett jävla tjat om detta... jag har inte ens orkat gratulera henne.
Ägglossningen kom och gick och vi gjorde så gott vi kunde av den tycker jag nog... nu är det bara att vänta och det är ju det som är det jävliga. Tror iofs inte att det blev något utan det blir nog så att läkaren får hjälpa oss på ett eller annat sätt. Tiden just nu är lite svår i hjärtegropen tycker jag. I helgen är det älskades brorsbarns dop och det blir såklart lite jobbigt. Hon föddes typ samma tid som vi skulle fått en liten en själva om inte vi fick missfall den gången så det är ju en evig påminnelse. Jag får stärka mig inför helgen och det är nog det jag har bearbetat en tid nu. Jag blir ju alltid lite extra låg när jag måste förbereda mig för något sådant. Dessutom närmar sig syrrans födsel med stormsteg och det är ju än mer besvärligt. Försöker förbereda mig för det också så lite nere bli man ju allt. Liten ökad ångstdos per dag gör alltså sitt...
I övrigt tränar vi som bara den. Jag går min morgonpromenad varje morgon kl 05,30. Idag var det -8 så det tog emot lite i kylan men det gick och denna nya rutin är jag glad för :) Tappar inte så mycket i vikt mer men det gör inget. Jag är tajtare i kroppen nu och tycker själv det känns bättre i spegeln så jag är glad ändå. Sakta sakta neråt går det men det är ok. Igår var det styrketräning och det var jättekul för en gångs skull. Idag är det spinning och det brukar jag gilla så det blir bra. Vi försöker träna 4 ggr per vecka men denna veckan blir det bara 3 eftersom vi ska iväg i helgen, men dit vi ska (älskades hemstad) ligger snö så jag hoppas på lite skidåkning :))
/C
onsdag 1 februari 2012
Tiden
Tid är min nya fiende. Jag tycker ibland att den går för långsamt och när jag tänker på hur gammal jag blir och hur just den tiden rinner ur mina händer tycker jag den går för fort. Aldrig kan man vara nöjd...
Igår var en mycket trevlig kväll :) tog ett nytt test just in case och det var fortfarande en smilande gubbe där så ägglossning har jag i alla fall, puh, alltid nåt. Tyvärr så har jag börjat tappa tron på att det ska gå vägen så jag har inget hopp precis. Det är ju både bra och dåligt. Bra för att besvikelsen blir så mycket mindre när mensen kommer och dåligt för att tiden då går så långsamt och vardagen blir mer färglös och trist. Tror ändå inte det kan bli något förrän mellanblödningarna är borta. En av kommentarerna (Sussi) skrev igår om primolut nor som man eventuellt kan ta och som hjälper mot dessa blödningar som verkar försvåra en graviditet. Jag ska dryfta den medicinen med läkaren i feb. så det är en sak till till listan! Jag tar tacksamt emot alla tips!
Just nu så tar både jag och älskade en shot Bisolvon och jag äter också Borago. Vet inte om detta kan hjälpa men jag har inget att förlora. Det andra som numer står på listan är receptbelagt så det ska jag ta med min läkare. Jag har ju dessutom gått ner ett par kilo i vikt. Vet inte om det kan spela någon roll men det kan ju inte vara fel i alla fall. Finns det andra receptfria tips eller preparat som någon provat och tyckt vart bra?
/C
Igår var en mycket trevlig kväll :) tog ett nytt test just in case och det var fortfarande en smilande gubbe där så ägglossning har jag i alla fall, puh, alltid nåt. Tyvärr så har jag börjat tappa tron på att det ska gå vägen så jag har inget hopp precis. Det är ju både bra och dåligt. Bra för att besvikelsen blir så mycket mindre när mensen kommer och dåligt för att tiden då går så långsamt och vardagen blir mer färglös och trist. Tror ändå inte det kan bli något förrän mellanblödningarna är borta. En av kommentarerna (Sussi) skrev igår om primolut nor som man eventuellt kan ta och som hjälper mot dessa blödningar som verkar försvåra en graviditet. Jag ska dryfta den medicinen med läkaren i feb. så det är en sak till till listan! Jag tar tacksamt emot alla tips!
Just nu så tar både jag och älskade en shot Bisolvon och jag äter också Borago. Vet inte om detta kan hjälpa men jag har inget att förlora. Det andra som numer står på listan är receptbelagt så det ska jag ta med min läkare. Jag har ju dessutom gått ner ett par kilo i vikt. Vet inte om det kan spela någon roll men det kan ju inte vara fel i alla fall. Finns det andra receptfria tips eller preparat som någon provat och tyckt vart bra?
/C
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)