...

Allt är som det ska denna måndag. Möte med arbetsgruppen first thing och som vanligt är det samma människor i gruppen som engagerar sig, resten sitter och surfar på telefonen. Mycket inspirerande. Jag blir alltid  lika sur och trött efter våra enhetsmöten. Detta blir en punkt på mitt utvecklingssamtal med chefen! Han måste försöka skaka liv i dessa torra trista själar så de kan vara med och kanske, i förlängningen, utveckla mig också en smula.

I övrigt knallar det på. Ska ju till läkaren på onsdag men är på något vis inte lika nervös längre. Det får gå som det går. Känns bra med en undersökning i alla fall sen får vi se om hon kan komma fram till något annat än RMC gjort. Annars har jag på något vis förlikat mig med att detta tar tid och jag ska bara se till att få "riktig hjälp" innan sommaren. Sen om inte denna läkaren kan ge det eller RMC, ja då får det väl bli privat. Innan sommaren skulle vi också kunna ställa oss i adoptionskö och det gör vi nog. Sen kommer ju det också ta en salig tid... Jag som är född utan tålamod har nu fått min ultimata prövning. Livets ironi eller?

Väntar på mellanblödningen som kommer denna veckan. OM inte det har fixat till sig dvs vilket jag ändå inte vågar tro. Den kommer säkert innan helgen så jag är väl lite redo för det i veckan. Fokus på onsdag hos läkaren är att leta efter cystor och myom som kanske skulle kunna vara boven i dramat och skapar blödningarna. Steg två med läkaren är att prata om äggledarna och passagen igenom. Kanske kunde vi undersökt detta också vid tillfälle innan sommaren.

Annars, ja, måste man säga att helgen vart fantastisk som vanligt? För det var den såklart. Jag och älskade har det så bra så det knappt är sant. Jag älskar dig hjärtat mitt!!!!

Kram