Lugnet

På något konstigt vis känner jag lugnet idag. Det känns verkligen skönt och det finns ingen panik och ångest. Jag känner mig lugn inombords och har något hopp och tro som är bra. Förmodar att det inte varar för alltid så jag är glad så länge jag får ha denna känslan och jag ska verkligen ta vara på den idag, för imorgon kan den vara borta.

Jag känner mig klar i huvudet och tankarna och den genomledsna jag som fanns i tisdags är längre bort än vanligt. Då har jag ändå redan blivit påmind om min situation av en kollega idag. Hon hade någon släkting som var tillsammans med en kvinna under många år men de fick minsann aldrig några barn. Sedan separerade dom och plötsligt fick båda barn med sina nya respektive. Konstigt va! Ville dom inte eller kunde dom inte tillsammans, ja det hade ju hela släkten undrat som tokiga men liksom inte riktigt kunnat fråga...

Jo, visst blev jag trött när jag hörde henne men jag sa inget utan satt bara tyst och lyssnade klart. Sen kändes det ok igen. Idag är jag stark helt enkelt och hoppas att man blir bättre på att hitta detta läget mer och mer med tiden och inte blir lika sårad och ledsen som jag annars kan uppleva. Hoppas detta kan hålla i sig framöver.

Kram