Något som jag funderar på som kan göra mig både glad och harmonisk inombords... jag vet ju någonstans att vi kommer få barn en dag. Eftersom vi båda är positiva till adoption så finns det alltid ett alternativ om alla försök på hemmaplan skulle gå åt pipan. Det är inte så att det är någon "räddning". Adoption är ju också ens "eget" barn så egentligen är det inget konstigt men det kan vara skönt att veta att vi båda har den inställningen. Man letar ju efter tröst ibland och där har jag min. En liten livlina. Ibland leker jag med tanken att vi kommer till det vägskälet där vi inte kommer längre med vår egen genpool och då blir jag lugn och glad när jag vet att det finns en liten stig till, bortom denna vi nu traskar.
/C
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar