Total skräck

Det har verkligen varit en omtumlande helg... shit alltså. Inväntade mensen som skulle komma på lördagen. Massa spring på toan men ingen mens. Ville inte oroa älskade eftersom att de facto att mensen uteblir mest tyder på att det är fel på min cykel snarare än något annat. Testet vi tog i tisdags var ju negativt och läkaren i tisdags sa ju dessutom att det inte såg ut som jag var gravid. Vaknade söndag morgon och ingen mens. Drömde att jag tog ett test som var positivt och efter det kunde jag inte somna om. Gick upp och tog ett test i alla fall. SHIT!!!! Svagt positivt!!!! Svagt men ändå tydligt och ingen fråga om den saken. Väckte älskade och vi blev helt lamslagna. Vi låg bara där. Ett positivt test för många (även de som har svårt att bli gravida) betyder inte så sällan att allt är i hamn och nu är man på väg mot ett barn. I vårt fall så är det verkligen INTE så. Efter så många missfall så börjar nu väntan på blod och helvete. Jag är så orolig att jag smäller av. Medicineringen påbörjades alltså i samband med att testet visade pluss, precis som instruktionen från RMC. Medicinen i mitt fall består i spruta i magen med blodförtunnande (aj), blodförtunnande i tablettform samt progresteron upp-i-ni-vet-vart. Idag måste jag ringa RMC och boka tid för tidigt UL. Vi är alltså nu i vecka 4+2 och UL borde vara bra kring v 7. När vi väl är där vill man ju inte att det ska vara för tidigt och att man pga det inte ser hjärtat... Tog ett nytt test i morse, digitalt denna gången, och där stod gravid v 4-5 (befruktning 2-3 veckor sen). Stämmer ju bra det enligt mina beräkningar.

Har ju inga symptom precis. För mig är ju det ett dåligt tecken för symptom har jag aldrig haft, bara missfall. Skulle ju vara gött med symptom så jag kunde inbilla mig att det skulle gå vägen denna gången. Att allt var annorlunda denna gången. Det endaste var väl att jag hade ont i ljumskarna igår. Det drog lite i dom men det var allt. Även lite ont i ryggslutet ibland. Är det ett symptom??? Istället för symptom tänkte jag att det nog var utomkveds :(  lite tidigt än för att känna av det redan, men ändå. Kan ju ge mig fan på att det går åt helvete om ett par veckor, men det finns liksom inget jag kan göra. Det enda är ju att inte börja knarka, röka eller supa, men inget av det gör jag ju så det är bara att fortsätta som vanligt.  

Får boka tiden hos RMC men det blir säkert missfall innan ändå men boka bör jag ju göra. Det är lika bra så får man avboka sen istället om det blir så. Fasen vad jag hoppas men är livrädd samtidigt! Nu börjar det...

En sak som är bra i allt detta. Min kropp är tillbaks och jag är nu gravid. Just nu är jag det oavsett hur det ska gå. Utan att få ett pluss kan vi helt säkert inte någonsin lyckas, så mycket vet vi ju, så detta är bra! Hit ville vi ju, steg ett!

Snälla, håll alla tummar som finns... jag är så glad men otroligt orolig...

Kram från en med smått panik.