Helgen kom och gick. Jag och älskade for till Göteborg i fredags efter jobbet för att vara hos min syster hela helgen samt passa deras son lördag kväll. Såhär i efterhand var det hela en ganska dålig ide även om det för den sakens skull var mysigt också. Det som är jobbigt nu är att jag inte känner att jag haft helg alls utan det har gått i ett hela helgen. Oron över blod har varit total och det har varit jobbigt att hantera det hos dom och att inte vara hemma i trygga vrån. Nu kom det inget blod men låt säga att det hade gjort det, ja då hade katastrofen varit total! Syrran höggravid, deras tvååring som är så himla söt och gullig, hennes bästa vän som också är gravid och hennes unge på dryga året. Jag blir matt. Lite blod på det och helvetet hade varit innanför mitt skin. Än har inget blod kommit men nu känns det lite tryggare i alla fall när jag är hemma. Här är jag i bättre läge att hantera katastrofer.
Hade en skitmorgon idag. Är så ledsen och känner mig så ful. Allt känns bara så meningslöst. Gick ner massa i vikt innan plusset bara för att nu under några veckor svullna upp igen. Sen kommer säkert blodet och då får jag börja om igen. Ner i vikt och träna som en tok, men ingen unge. Allt är för jäves. Hade gärna svullnat en hel massa om det blev barn men annars tycker jag bara det är orättvist. Det är mörker runt mig just nu. Denna och nästa vecka skulle jag inte vilja finnas. Jag bara väntar...
/C
Fina fina du, jag tycker du låter i högsta grad gravid. Jag blir likadan när jag är det, humöret och känslorna som kastas upp och ner. Labiliteten och oron för blodet går hand i hand och gör saken 100 gånger värre.
SvaraRaderaJag tror på att det går vägen, här hålls tummarna hårt hårt. Varma kramar
jo, en labil morgon kan jag skriva under på. Stackars älskade fick köra mig till jobbet..gråtandes i bilen, ojojoj... stackars man.
SvaraRaderaJa, det är verkligen en mardröm att tänka på blod och sen en timme tidigare behövt spruta in en gel där nere som gör det blött. Helt för jävligt! Att få lägga dessa första veckorna bakom sig är en dröm, verkligen! Tack för dina tummar, snyft, nu blev jag helt rörd och tårig igen. Detta är ju inte klokt...
Mail is on the way :)
Kram!!!