Dan före dagen D

Jaha, så var torsdagen här. Imorgon på morgonen är den stora dagen som jag fasar för så innerligt. Känns ju jättejobbigt stundom och stundom orkar jag nästan inte bry mig. Va fan kan jag göra liksom? Finns ju ingen hjärtstartmaskin till foster så det är ju som det är. Säkert redan idag, bara det att beskedet ska komma imorgon. Lite beroende på hur det går blir ju sen helgen därefter. Längtar till mest för att det är skönt med ledighet efter dåligt besked också. Då slipper jag ju sjuka mig på jobbet och hålla på.

Igår kväll hade jag jätte mycket spänningar i magen. Har svårt att gå upprätt när det blir så. Sen idag på morgonen är det bättre, bara lite svullen. Det är helt klart värst på kvällarna vilket gör det svårt för mig att komma iväg och träna. Jag blir istället liggandes i soffan. Det gör ju inget såklart men samtidigt vill jag gärna röra på mig mer. Tror det är sunt... Det jag känner mest nu är dragningar men också mycket smärta. Det hugger, sticker och drar som bara den. Det är svårt att slappna av och jag tänker bara på hur det håller på att skita sig. Svårt att tänka annat tyvärr. Men än så länge inget blod och det får jag ju vara glad för.

För övrigt har jag tom orkat skämta lite om oron vilket känns som ett säkert tecken på att jag mår någorlunda bra. Jag har varnat älskade hemma om att vi inte hoppas att jag har hudini i magen och h*n smiter :) ändå kallar jag loppan för hudini lite då och då när det gör som ondast. Tror att det då är ett rymningsförsök på g.

Oavsett hur det går imorgon så vet jag inte när jag orkar uppdatera igen. Det kommer säkert på måndag som senast men jag får se. Det kan bli mycket som ska bearbetas. Håll nu tummarna för mig imorgon kl 08,10-08,45 typ. Då är det nog som mest nervöst.

Tack och trevlig helg :)

Kram