Det är ju inte fråga om att jag blir ledsen när det händer (missfall) utan snarare blir jag ledsen när jag får reda på det, dvs ser att det blöder. Vid det laget har det ju redan hänt egentligen, det är ett faktum för ett tag sedan, bara utan min vetskap.
Här handlar det för mig om att inte falla för djupt och blir för ledsen. Jag försöker hela tiden hålla mig över ytan så pass att jag ska klara nederlaget som kanske väntar runt krönet. Hittar nya sätt att se på saken och nya sätt att tänka. Jag försöker också tänka att ett missfall till och vi är ännu närmre lösningen. Allt jag skriver nu låter nog lite knäppt men det är knäppt att förbereda sig på katastrofer. Jag tror inte någon tänker logiskt och "snyggt" i de lägena. Man blir helt enkelt lite knäpp när överlevnadsinstinkten tar över.
/C
Blir lite så med vår historia, inte konstigt alls. Oroar mig bitvis fortfarande väldigt mycket, fast att jag borde släppa det lite nu.
SvaraRaderaJag säger grattis till att första delmålet är avklarat, nu håller jag tummarna hårt hårt för nästa delmålet går bra också :)
Kram
Tack snälla du för du orkar peppa! Delmål är härligt att komma förbi men sen tittar man stenhårt på nästa vilket gör att man inte njuter eller slappnar av. Det är ju lite dumt egentligen. Just nu försöker jag tänka "En gravid dag till är en bra dag till". Då är det lättare att vara glad för delmålen och det borde vi båda verkligen vara. Vi är på väg någonstans just nu vilket i sig är bra.
SvaraRaderaTack för dina tummar, jag håller mina för dig och jag tror det hjälper ;) Hoppas ni får en fin helg med en start av vårkänsla. Börjat packa än?
Kram