Ännu en dag före dagen D idag. Imorgon är det vul igen samt blodprov och då hoppas jag få besked på hur landet ligger. Förmodligen blir det tid bokad till skrapning så allt kommer ut som det ska. Jag blöder nämligen inte än så det vill jag ju komma igång med. Hoppas jag inte blir allt för ledsen imorgon utan lyckas hålla ihop bättre än sist. Det är lite trauma för mig. Bara att komma in i rummet gör att tårarna kommer redan innan något är sagt eller gjort. Jag tycker det har varit så himla jobbigt att hela jävla tiden få så dåliga besked och jag kopplar det automatiskt med de lokalerna, vägen dit, ja, allt! Det är sån ångest att sitta i väntrummet, vara rädd och känna sig så liten att man nästan försvinner. Tyvärr gör väl alla dessa dåliga besked att man nog aldrig kommer kunna glädjas åt detta ämnet, det är förknippat med total ångest för mig.
Idag finns det egentligen massor att göra på jobbet men jag är orkeslös. Jag är låg och orkar inte mycket. Det är en kamp att hålla skenet uppe utåt så utöver det klarar jag inget mer. Känner mig ganska slut som artist eller hur man säger.
Jag och älskade har pratat om bröllopet den 11 aug. Vi hade ju tänkt ca 50 pers, middag och fest men nu tänker vi lite annorlunda. Kanske orkar vi inte dra i det just denna våren. Det känns också jobbigt att många av våra vänner ska komma dit höggravida eller med ammandes bebisar. Det är ju ändå vår dag så varför ska man finna sig i det egentligen? Sen är vi ju fast beslutna att försöka igen, tills det går, vilket också gör att vi inte vill planera in ett uppehåll på ett par månader endast för en dag i våra liv när resten av alla våra dagar står på spel. Tänk att ha fått ett missfall just innan. Jag hade inte fixat det. Då hade vi fått ställa in istället och det hade ju varit katastrof. Då hade det istället blivit ett hemskt minne och verkligen inget som jag önskat. Det är inte lätt att kämpa i detta träsket så nu lutar det istället år en liten familjesammankomst den 11 aug med middag efter. Vi blir i så fall bara de allra närmsta i släkten och det kan vi alltid hantera och vara trygga i. Huvudsaken är att vi gifter oss det datumet och att vi kan slappna av och njuta en sekund.
/C
Hej, hemskt ledsen for er skull att bonan inte fastnade och 'grodde' vidare. Jag laste det du skrev om att ibland passar inte vissa personer ihop rent biologiskt, och darfor blir det ingen befruktning fast det inte ar nat fel pa nan av dem. Eller sa blir man gravid och sedan missfall. Jag bor i England och nyligen publicerades en story om en kvinna som fatt 18 missfall (!!) och darefter gatt pa utredning och de hittat att hennes kropp stotte bort fostret for det misstog det for att vara nagot annat och 'attackerade' det. Hon genomforde en operation for att justera detta (vet inte alla detaljer hur) och efter detta gick det vagen, inga mer misfall och ett friskt barn foddes. har kan du lasa om denna kvinnan: http://news.uk.msn.com/uk/articles.aspx?cp-documentid=152210265
SvaraRaderaSOm sagt, forsoker inte leka doktor har och det kanske inte alls passar in pa er, men tankte det kanske kunde vara intressant att lasa om i sammanhanget anda. hursomhelst. kramar till dig, be strong girl! Liza
Hej Liza och tack för din kommentar! Herregud, 18 missfall... ja det får en att fundera. Intressant artikel dock! Jag undrar om man avläser detta när man tar TSH värdet eller test på immunförsvaret. Dessa tester har jag nämligen tagit men utan anmärkning. Jag har en lista som jag ska fråga doktorn om imorgon och NK cellerna är nu med på listan så får jag höra. Tyvärr känner jag igen kvinnans känsla, att något litet är fel. Det är ju just så jag känner men det kanske man gör i min situation automatiskt. Tack för ditt tips! Det ska kollas imorgon!
SvaraRaderaHa det fint och kram!