Så var jag äntligen på jobbet igen. Läkaren från RMC ringde igår och de hade visst missat att jag också borde lämnat ett blodprov när jag var där i fredags men det glömdes nog bort i allt elände. Idag var jag där för blodprovet, sen blir det nytt vul samt blodprov på torsdag. Då får vi helt enkelt se hur det ser ut i magen samt om hormonerna sjunker som de ska. Vill ju bara få detta överstökat nu. Inget blod än så det verkar inte vilja komma ut av sig själv... hade ju hoppats på det såklart. Jag och älskade har inget hopp inför torsdag. Det enda vi önskar är att få försöka igen så snart som möjligt. Jag passade på att fråga läkaren om vi får ha samma mediciner på nästa försök och det gick bra. Hon har ändå inget annat att ge oss så jag är tacksam om vi får ha det vi hade till denna gången i alla fall. Kan ju inte skada. Jag frågade också om hon på vul hade sett en hinnsäck eller om det bara var en blodfylld livmoder men där var visst hinnsäck också så hon var ganska säker på att det har funnits en graviditet i alla fall. Vet inte om det är någon tröst men i så fall satt den ju på rätt ställe i alla fall...
Annars, jo vars. Ledsna är vi även om vi nu tagit in informationen och det akuta har lagt sig. Nu försöker vi (med livrädd blick) se framåt.
I övrigt berättade jag för chefen igår ...typ... jag är för mesig alltså. Jag gick in till honom och stängde dörren och skulle berätta som det var. Istället för missfall råkar jag säga "medicinsk komplikation", öh, va? Vad säger jag? Jag skulle ju säga som det var? Jag hasplade ur mig att det kan komma att vara en del frånvaro men det blir så lite som jag bara kan. Han frågade om det var allvarligt och jag svarade ja, men inte livshotande. Han sa att hälsan var det allra viktigaste och jag ska inte bry mig om något annat. Allt annat löser sig. Skönt! Men dumt av mig.. Älskade berättade också för sin chef men han sa mer som det var tydligen. Det gjorde han rätt i så här i efterhand. Borde ju jag också gjort. Typiskt. Jag blev röd i huvudet och helt flammig på halsen. Svalde tungt mitt i varenda mening och gärna mitt i ett påbörjat ord också. Jisses, han måste ju verkligen förstått att nåt var fel, om inte annat så på mig i alla fall.
Jaja, idag är det tisdag och det finns inget jag kan göra åt det ;)
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar