Lämnade nytt blodprov på RMC idag och det blir nog ytterligare ett mot slutet av veckan för att se att det sjunkit. Min nya läkare stack in huvudet när jag satt hos sköterskan. Det kändes bra och han log snällt mot mig. Han ville veta hur jag mådde och jag berättade att jag har ont i höger sida men ingen feber (lite orolig för denna smärta om jag ska vara ärlig..). Han trodde kanske att det var myomet han såg på vul sist, alternativt en infektion men då borde jag fått feber också. Vi skulle avvakta och jag skulle meddela om det blev värre. De ska ringa mig i em och meddela resultatet av HCG i alla fall så får jag komma tillbaks för fler blodprov.
Status annars, jo lite orolig att något är fel faktiskt. Jag har ont i höger sida när jag rör mig och jag blöder oförändrat med färskt blod fortfarande så jag hoppas det avtar mot slutet av helgen i alla fall. Det borde verkligen avta snart...
I övrigt så har jag funderat kring adoption lite. Kanske gör jag detta för att vänja mig och kanske lite för jag följer bloggar som är inne i den svängen. Inser att man måste ha två kontakter som ska intervjuas, vänner eller släkt och som själva har barn och som paret som vill adoptera har viss kontakt med. Detta är inte helt lätt. Vi har aktat oss för och undvikit dessa par så det hade ju blivit lite märkligt att be dem om en sådan tjänst. Vet inte vem eller vilka man ens skulle fundera på att välja. Alla steg i adoption känns jätte svåra och också lite förudmjukande. Jag har svårt för sådant och det kommer vara en kamp. Vi har ju varit tillsammans lite lite med min syster och hennes familj och barn så det skulle kunna vara en, men den andra vete gudarna. Älskades bror med fru och barn kanske? Vi har dock aldrig passat deras dotter så vet inte om det går att ta med..
Aja, vill inte tänka mer på detta. Vill bara tänka på vår egen väg rakt fram just nu och inte titta för mycket till höger och adoptionsgrejen. Vi får ta det när det kommer. Efter detta är avklarat ställer vi oss i kö men tar ett steg i taget efter det.
/C
Hmmm... jag funderar lite när jag läser... jag hade ont och som en hård knöl på höger sida strax ovanför ljumsken när jag åkte in till akuten i samband med mitt missfall. Mer ömt än ont kanske- jag berättade för dom och dom kikade med ultraljud men kunde inte se vad det var. Spekulerade om det var nåt tarmproblem osv. Dom såg ju ett myom då och i och med det fick jag min remiss för utredning. När jag kom dit konstaterades det att jag hade ett myom även på höger sida. Det satt inte i vägen för en graviditet, men kunde ställa till det vid en förlossning, sa läkaren och därför skulle den tas bort också i samband med operationen av det stora myomet. Jag tänkte direkt att det måste vara det som legat och tryckt på nåt, så det var därför jag var öm.
SvaraRadera"Knölen" försvann, men jag var fortfarande öm- som ett tryck i sidan. Tänkte att det försvinner nog efter operationen, för jag var säker på att det var myomet. Nu har det gått tre månader efter operationen och det sitter fortfarande där. Som ett tryck, en öm känsla som kommer och går och jag börjar mer och mer inse att det måste vara något annat. Jag har fått ett datum för återbesök nu, så jag ska definitivt ta upp det då och fråga vad det kan vara. Undra om det är samma som du har? För det kom i samband med graviditeten och missfallet...
Spekulerar bara lite här... hoppas det är nåt lättfixat för dig iallafall och att ni kommer tillrätta med saker och ting. Jag tror inte alls att det är dumt att fundera på adoption iallafall. Det skadar ju inte att kolla upp hur det fungerar och att vara lite insatt i det hela OM det skulle komma dit. Men låt det ta sin tid, man måste nog växa in i ett sånt beslut. Det är inget man bara gör tror jag, för det är ju förknippat med massor av känslor och annat.
Ta hand om dig!
Anna i gbg...
Jag tänkte på dig också när han såg myomet i torsdags. Han sa dock att det var litet och satt "bra till" men det skulle kollas igen tyckte han så det är inte helt klart vad vi ska göra med det. Ja, smärtan är lite tyckartad och kommer och går, precis som du beskriver. Känns nästan som håll i sidan. Ofta känner jag det när jag ätit eller rör på mig. Jag har tom funderat på gallan men jag vet inte vart den sitter i förhållande till smärtan jag har men sånt kan ju också strula i samband med graviditet har jag förstått. Vad det än är så hänger det nog ihop i alla fall. Det har ju kommit nu vid missfallet och jag har aldrig förr känt något. Keep me posted på vad du får för besked! Kan vara intressant att jämföra. Jag gör detsamma!
SvaraRaderaLycka till och hoppas det fixar sig... men man blir lätt lite orolig...
Kram
Myom påverkas av hormoner och kan växa vid graviditet har jag fått höra- därför vill dom ofta kolla upp det om dom upptäcker dom vid en graviditet. Det behöver inte vara nån fara, men just det att dom kan börja växa, kan ställa till det. Så ditt kanske har fått en tillväxt vid senaste graviditeten, så den nu blev synlig? Den kan ju ha varit så liten innan så dom inte sett den? Jag hade ju 2 små som dom inte såg vid ultraljudet, utan som dom hittade vid operationen, när dom öppnade upp mig, så dom kan vara svåra att se dom rackarna...
RaderaJag ska definitivt berätta vad läkaren säger när jag vart där- inte förrän 3 april, så det blir lite väntan ;-) Spännande att få veta vad du får höra...
Anna i gbg...