Vill byta ut mig själv nu. Så jävla trött på deppigheten som bara inte släpper greppet. Har en skitdag och är så ledsen och missunnsam idag. Orkar inte tänka en sekund på alla det går bra för, tycker inte de förtjänar det och ja, jag är allmänt hemsk som person, jag vet. Sån här är inte jag egentligen... ju. När jag skriver ALLA så menar jag idioter på jobbet och fb och absolut inte fina bloggvänner. Er vill jag det ska gå bra för såklart och där har jag inga problem som liknar de här andra som jag försöker beskriva.
Trött och ledsen är jag och det är skit. Jag vill inte höra mer om bebisar eller barn, idioter som tycker till om meningen med livet eller något annat heller för den delen. Under dagen har jag dessutom åkt på en förkylning som är från helvetet och jag snyter mig heeela tiden. Nä, just nu är jag inte rolig alls. Vill bara hem och vakna på fredag istället. Kul.
Fan, tänk om vi aldrig får barn???? Shit, jag vet inte vad jag gör då. Paniken kommer lite så då och då och då knyter det sig i kroppen och jag mår jätte dåligt. Allt blir bara svart :( Jag och älskade bor utanför centrum i ett typiskt hus som man har familj i... vad fan ska vi fylla det med? Jag älskar ju vårt hus men orkar vi bo kvar om vi inte blir familj? Vad fan gör vi då?
/C
Vi bor också i ett hus utan för centrum där man ska ha barn. Dessutom en perfekt trädgård för små barn att leka i. Tänk om det aldrig blir så??
SvaraRaderaTanken gör så fasligt ont...
Kram kram och krya på dig
Alla dessa gästrum som väntar gör ju lite ont ibland. Trädgården är ju också en sån grej.
SvaraRaderaJag berättade ju om vår historia för min syster häromdagen och hon hade tyckt det tog lååångt tid innan de lyckades få sin son och hon hann tänka massa tankar. Vi pratade just om detta då med hus i förorten och hon menade att hon nog skulle viljat flytta om det inte gått. Jag förstår tankarna för dom finns där tyvärr.
Svårt är ju också förväntningarna. Alla grannar med ungar och alla som vet att vi flyttade dit för att bli fler. Det är sorgligt i sig samtidigt som jag älskar vårt hus. Hur känner ni? Skulle ni orka bo kvar oavsett hur det går? Jag tror vi skulle det men det hade inte varit helt enkelt att hantera. Vill inte tänka tanken, det är klart vi båda får familjer.
Hoppas det går fint på fredag.
Kram