En sak till som både läkaren och sköterskan sa igår... "Orkar ni fortsätta så går det till slut". Hur vet de de? Och det kan ju ta sisådär 18 försök och vem orkar det? Inte en chans!!! Max att vi orkar 5 till sen är det nog slut. Kanske färre.. det är svårt att säga men visst orkar vi en stund till, men inga 18 försök!
När vi skulle gå ut genom dörren efter besöket så gjorde läkaren en gest där han "Höll tummarna hårt"... ja, vad ska man säga om det? En läkare som håller tummarna... vet inte om det kändes så bra precis, ja, ni fattar. Där och då så kändes just den gesten som slutet på något vis. Det blev så tydligt att de inte kan göra mer och nu var det bara hoppet som fick bestämma allt. Till och med läkaren hade liksom bara hoppet kvar. Då känns ju inte oddsen så bra precis men det kanske är jag som är sarkastisk. Det kanske är helt normalt att en läkare "håller tummarna" för sina patienter, vad vet jag... jag är ju bara patient.
Nåväl, där var den lite mörka delen av mig framme igen.
Laters!
Hej! Vad trist att du är i ingenting-landet just nu =( Jag hade nog skrapats om jag vore du, jag har skrapat alla ma, orkar inte vänta ut och inget har pekat på att dom skulle kommit ut heller.
SvaraRaderaJag är fortfarande gravid(?) har blödit som ungefär en mindre mens i 10 dagar nu, men tar dag för dag och väntar på ultraljud, är i vecka 7 nu så fortfarande inte mycket att se där inne. Blöder och blöder och håller på att bli psykotisk typ av att inte veta.
Blödningar har i 5 fall nu inneburit att fostret dött till slut, men har blödit mer än så här och fortfarande haft ett hjärta på fostret så ännu går det inte att räkna ut, bara avvakta. Helt sjuk situation.
Min doktor sa också att dom flesta får ett barn till slut, det gäller bara att orka. Och orken börjar tryta här hemma. Jag har i effektiv tid varit gravid i ett år dom senaste 3 åren. Har ju för det mesta gått flera veckor innan det gått åt helvete. Gravid-tid med att må illa och bli tjock till ingen nytta. Börjar man tänka på det blir det rätt deprimerande.
Men du har lite saker kvar att testa, prednisolon tex!
Kram
Hej Sussi!
SvaraRaderaJo, efter tredje missfallet så gjordes en utredning efter konstens alla regler där man inte hittade något fel på någon av oss. I och med detta så finns det heller inget de kan hjälpa oss med utan det är bara hållna tummar osv. Det känns verkligen nedrigt eftersom det känns tydligt för mig att något visst är fel, de har bara inte hittat det. Läkarna är å andra sidan säkra på sin utredning och därmed finns det inte mer hjälp eller något mer de kan göra.
Jag fick inte välja att skrapas eller inte utan de tyckte det bästa för kroppen var om den klarade det själv så det var bara att acceptera. Tack o lov så är det bättre idag i alla fall.
Shit vad jag hoppas för dig! Känns som en riktigt jobbig situation.. fy, jag känner med dig. Medicinerar du något? Har de hittat något hos er som gör att det blir såhär eller är er dom lika dan som vår? Våra doktorer säger samma.... till slut ska det gå så vi får försöka orka så länge som det bara är möjligt.
Önskar dig massor med lycka till i detta!!!!! Försök vila och ha en skön helg så mycket det går. Kram
OJ då :) Fel kommentar på fel ställe... Första stycket på mitt svar skulle till en annan kommentar men det hamnade visst här :) Resten var till dig däremot :) Håll hoppet uppe och det SKA GÅ!!!!!
SvaraRaderaKram
Ja, äter levaxin, prednisolon och tar fragmin sprutor.
SvaraRaderaSådär sa förra gyn med efter utredningen, sen fick vi ny gyn som är lite av expert på upprepade missfall hon sa att det finns dom här medicinerna att prova och hjälper inte det så provar vi med högre dos.
Nej, inget fel som kan förklara något på oss,och har dessutom ett barn sedan tidigare ihop. Men själv tror jag det spelar in att jag har fel på sköldkörteln, hög del antikroppar och hjärformad livmoder.
Men annars bara avvakta och kämpa. Idag bara brunt blod hitills vilket genast piggar upp lite mer än när det kommer färskt blod.
Angående att vrida på en kran så fick jag så efter att jag fick ma i vecka 15, i v16 "föddes" den ut på sjukhuset och efter det var det som att vrida på en kran, det känndes som jag kissade på mig så mycket blod rann den, fick skrapas akut och skulle fått blod men sen åkte jag hem utan ;) Svårt att få ihop det när det är olika läkare på sjukhus suck.
Aha, då äter vi typ samma förutom levaxin då. Jag ska testa prednisolon till nästa gång så jag hoppas lite på det, men jag ska nog inte hoppas allt föööör mycket. Det kan ju ta flera försök i alla fall så ett mirakel kan ju väntas på trots mediciner visar det sig.
SvaraRaderaBra tecken med brunt blod! Det är bara att fortsätta låta tiden gå och hålla modet uppe så gott det går. Fattar att det är svårt... måste ha varit hemskt med missfallet så sent. Fy. Jag är rädd för att något sånt skulle drabba oss. Känslan med att det rinner blod, ja, i know. Nä, då är man inte så kaxig längre..
Du är en av de jag tänker på extra i helgen! Berätta gärna hur det går om du orkar!
Kram