Det är bara att försöka samla upp spillrorna igen. Fan vad det tar emot. Sitter på jobbet efter en trots allt ganska mysig helg. Vi har gråtit och varit ledsna men det viktigaste är att vi gjort det tillsammans! Jag och älskade är starka ihop och denna helgen har vi trots all sorg kunna njuta lite av varandra också.
Om i fredags. Det var på enormt skakiga ben vi gick in i undersökningsrummet, träffade läkaren vi inte gillar och satte igång VUL. Redan från början "kände" jag hur dåligt det gick. Hon letade men fann inget, jag kände hur hon rotade runt och jag såg på älskades blick att det inte såg bra ut. Han knep med ögonen... Det fanns inget hjärta och heller inget foster som var synligt. Där var en stor livmoder som var grå inne i. Läkaren förklarade att det förmodligen var blod som väntade på att blöda ut. Inget svart med en böna i, nada. Hon förstod att jag hade haft känningar i magen eftersom livmoderna var så stor men det var inget liv där i. Vi ska dit igen på torsdag för ett nytt VUL men det finns inget hopp. Läkaren sa tom att jag skulle sluta med medicinerna eftersom det var kört. Det andra VULet på torsdag är mest för att vi ska få se än en gång att där inte finns något och känna oss trygga med en skrapning utan att undra om där kanske ändå fanns något. Så nu kanske det börjar blöda innan torsdag eller innan skrapning och om inte så bokas i alla fall skrapningen in på torsdag efter nästa misslyckade VUL-bild. Jag har alltid blött ut mina missfall på egen hand men denna gången har det nog fördröjts pga medicinerna så det blir kanske skrapning istället. Jag är nervös inför det och man vill ju inte råka skada något som försvårar sen. Sen gillar jag inte att sövas heller så nerverna är helt utanpå just inför detta. Jag vill inte!!!!
Idag tänkte jag också berätta lite om detta för min chef vilket jag då INTE ser fram emot kan man ju säga... men det är nog lättast så. Jag vill ha lite förståelse kring min frånvaro som då helst inte ska påverka hur han ser på min prestation här på jobbet. Vet han så är det lite lättare att jobba hemifrån i större utsträckning och han kan står upp för mig på ett annat sätt... hoppas jag i alla fall.
Kortfattat, dagen idag är mörk som natten, veckan ser för jävlig ut, och framtiden är luddigare än någonsin! Var är lysknappen? Någon?
Kram
Det gör mig så ont finaste du, skulle så gärna vilja att det sett annorlunda ut.
SvaraRaderaJag måste säga att jag tycker att ni ska vända er till en annan läkare än den ni har, ett ul är skitjobbigt ändå och då behöver man någon man har förtroende för. Finns massa bra ställen är jag säker på. Mailar dig ikväll.
Kan inte ge dig ljus, men en massa varma kramar
Tack snälla du... det värmer verkligen!
SvaraRaderaVi ska nu skriva in mig som patient på Cura i malmö som generellt är helt omöjlig att komma in hos. De tar inga nya patienter. Efter en helt vanlig undersökning är jag berättigad patient hos dom och kan få hjälp med barnlöshetsfrågan också. Efter torsdag är det detta som gäller så får vi hoppas på en bra plan hos dom istället.
Ha det fint och tack än en gång!
Kram