Hmm...

Är ju hemma själv denna helgen och älskade är hos sina föräldrar. Vi har ju beslutat att berätta för ett par personer i vår närhet om vår situation och till just nu tyckte jag det kändes bra. Älskades mamma som jobbar på KK i hans hemstad var en kandidat som vi tänkte det kanske var bra att prata med... han berättade för henne idag och jag fick en känsla av att det inte gick så bra. Känns ju asjobbigt! Eftersom vi har funderat på att skala ner bröllopet till bara närmsta familjen skulle det ju vara en ide att berätta för henne tänkte vi, så de förstår bakgrunden, men idag när älskade berättade så blev det nog mest ett "jaha" typ. Känns ju lite jobbigt tycker jag. Jag hade hoppats på lite engagemang och att det skulle bli bra för älskade att prata med någon också. Han lät lite besviken och det blev jag med. Man väntar sig ju inte 100% förståelse men i alla fall liiite. Dessutom jobbar hon ju med patienter som har våra problem så jag hade trott hon skulle förstå hur vi känner lite mer än vad det lät som hon gjort.

Önskar det gått lite annorlunda... nu känns det bara som att det var en dålig ide att berätta för henne. Skit.

Trevlig fortsatt kväll!
/C