På väg mot ett slut

Inte bara veckan som snart är slut utan missfall nr 4 är snart överstökat. Det började blöda i onsdagskväll och då visste jag ju helt säkert att det var över. Blandade känslor. Den sista tillstymmelse till hopp är över men också en ny möjlighet att se framåt. Det har nu blött igår och idag och det kan inte vara långt kvar. Igår var jag dessutom på vul igen och med en ny doktor. Thank god! Han var bra och det kändes toppen. Han såg ett myom till höger men han tyckte inte det såg stort eller farligt ut. Det blir nog ingen åtgärd på det men han ska titta en gång till när allt är klart. Just nu följer vi hcg på nerväg så det blir ett par blodprov till nästa vecka.

Ett par funderingar:

• Mitt hcg har inte vid något av missfallen sjunkit i den hastighet som det ska. Vad kan det bero på?

• Inte vid någon av mina 4 graviditeter har jag haft symptom att tala om. Det är som att det går fel långt innan min kropp får de signalerna. Vad kan detta bero på?
• Vad är nk celler och hur testar man detta? Ingår det i rutinutredningen tro? Man har ju testat något kring mitt imunförsvar och det var normalt men inkluderas nk där tro?
• Har någon därute dålig erfarenhet av prednosolon?
• Skulle vi kunna få göra ivf med fosterdiagnostik?

Lite av detta ska jag ta upp med den nya läkaren. Han tyckte vi skulle boka in ett samtal längre fram efter detta var färdigt och prata lite om vår framtid och svara på våra funderingar. Det känns skönt tycker jag. Äntligen någon som ställer upp att svara! Han tyckte det var besvärligt att vi aldrig sett ett foster på vul heller. Han tyckte det borde sett något vid något tillfälle så han skulle granska min journal om detta. Kanske är det så att det går fel redan vecka 1? Vad kan detta bero på nu när det inte är något fel på någon av oss? NÅGOT ÄR JU FEL för fan..

I alla fall, jag har lite ont i magen men helt ok, mest känns det i hjärtat och jag gråter av och till. Jobbar därför hemifrån idag med. Ingen ide att sitta bland klumpiga kollegor när tårarna bränner i ögonen. Jag och älskade har haft det fint tillsammans och ikväll blir det räkfrossa med gott vitt vin. Inte som jag hoppats men ändå. Vin är ju gott...Åh vad jag är ledsen... tårarna bara kommer hela tiden känns det som. Den svåraste tiden är inte själva missfallet, det är veckorna efter. Nu värker det i själen och alla datum som man hade hopp och tro till i framtiden ska suddas ut. Det gör så ont och jag blir så ledsen. Jag går alltid in i en depression efteråt. Det är som att hormonerna ska ner och kroppen slokar. Det måste vara något medicinskt.

Hoppas ni alla får en fin helg. Det blir lite trädgårdsarbete om jag orkar. Jag och älskade flyr som vanligt in i att pyssla med vårt boende. Det har varit en underbar flykt. Vänner och bekanta har nog inte förstått detta utan tycker bara vi är maniska och att det finns annat i livet än renovering men det har hjälpt oss jätte mycket. Vill aldrig att projekten här hemma ska ta slut. Då får vi flytta till något annat gammalt hus så vi kan renovera vidare.

Trevlig helg alla!
Kram