Nja, jag har en lite paus och skriver hellre i bloggen idag. känner att det finns en uppsjö av tankar som måste skrivas ner... därför alla dessa inlägg.
Jag och älskade har för övrigt beslutat att vara mer öppna med vår situation. Vi har ju berättat lite (mest älskade lyckades med detta) för våra chefer och jag har även berättat för min storasyster. Älskade ska berätta för sin mamma som är sköterska på KK i Jönköping. Känns bra! Trodde det skulle kännas mycket svårare men det finns faktiskt fint stöd att hämta som vi inte velat ha tills nu. Kanske behöver vi det nu eftersom vi funderar på adoption. Kommer det till detta så måste ju ändå alla veta förr eller senare. Mina föräldrar kommer få info först senare men det känns som vi valt bra med vilka som ska få veta redan och inte. Jag är glad för detta samtidigt som jag har full förståelse för de par som inte vill berätta alls. Det är ju så sjukt privat! Hoppas älskades mamma tar det bra och kan stötta honom lite också. Det behövs säkert det med och det är ju inte bara jag som ska tröstas. Det finns verkligen ett större behov nu att prata om det än vad som funnits. Kanske är det efter 4 försöket som hoppet tryter?
Again, /C
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar