Kollade på vetenskapens värld igår. Det handlade om alla detaljer i kroppen när ett barn blir till. Spermierna och äggen och hur allt har sin gång. Det konstaterades att det är ganska fantastiskt att det någonsin blir ett barn överhuvudtaget med tanke på hur mycket som måste stämma vid samma tidpunkter, tajming alltså. Jag satt ju såklart med tårar i ögonen och vi tittade i tystnad. Självklart skulle de ha in en galen amerikan som fått ett barn om året de senaste 20 åren men sånt får man ju bortse från. I övrigt var det intressant och någonstans undrade jag ju vart i gången våra försök går fel. Vi har ju varit gravida och fått missfall så spermier och ägg finns ju. Det måste vara fel någonstans från slemhinnan (när ägget ska fästa) och framåt, typ celldelningen eller något liknande. Kan ju också vara så att något är fel på ägg och spermier vilket gör att de inte fungerar som de ska även om de finns på plats i oss och hittar till varandra. Hoppas läkarbesöket i feb kan ge något svar här.
Någonstans hoppas jag bara nu att det ska gå bättre. Kanske är cykeln ok nu och kroppen läkt efter senaste missfallet. Det är ju otroligt skrämmande det också eftersom jag är beredd på fler missfall men vad fan ska man göra? Man måste ju önska sig en lyckad graviditet och för mig kan det sluta i fler missfall men det får jag försöka hantera. Jag/vi måste komma framåt nu och inte stöta på fler problem. Nu kör vi (ikväll, hehe :)
Kram!
tisdag 31 januari 2012
Tacksam
I svåra situationer blir man verkligen tacksam för det lilla. Idag är dagen D och jag fick en glad gubbe på ägglossningstestet!!!! Shit vad jag blev snopen och glad. Jag hade helt ställt mig in på att detta skulle behöva utredas och att min ägglossning också börjat strula, tillsammans med allt annat. Ovan på att denna biten nu fungerade har jag inte heller haft det obehag som jag tidigare upplevt (sen sista missfallet, men inte innan missfallen). Nu har jag alltså för första gången på snart ett år en ägglossning som inte ger mig besvär :)) Detta måste ändå vara ett gott tecken. Mitt mål hela tiden har ju varit att "få börja om". Det har känts som att kroppen varit helt upp och ner sen sista missfallet och jag har bara velat få en nystart, utan besvär och med en cykel som fungerar och som jag kan lita på.
Fungerar inte cykeln så blir det ju säkert ingen graviditet men nu kan jag kanske väcka hopplösa hoppet igen och kanske hoppas och tro att det kan gå vägen! Det är en sak mindre att utreda hos läkaren i feb och jag är så glad. Jag tog testet imorse och skulle ut på morgonpromenaden. Tänkte för mig själv att det nästan var onödigt att testa eftersom jag inte kände av ägglossningen som jag gjort på sista tiden, men där var den! Jag och gubben log ikapp :)) ja, med dubbelhakor ;) Ikväll blir det ingen träning utan lite extra fin middag och sen mys!!!
Nu är det morgonkaffe! Återkommer. Har plötsligt massor att säga igen...
Kram
Fungerar inte cykeln så blir det ju säkert ingen graviditet men nu kan jag kanske väcka hopplösa hoppet igen och kanske hoppas och tro att det kan gå vägen! Det är en sak mindre att utreda hos läkaren i feb och jag är så glad. Jag tog testet imorse och skulle ut på morgonpromenaden. Tänkte för mig själv att det nästan var onödigt att testa eftersom jag inte kände av ägglossningen som jag gjort på sista tiden, men där var den! Jag och gubben log ikapp :)) ja, med dubbelhakor ;) Ikväll blir det ingen träning utan lite extra fin middag och sen mys!!!
Nu är det morgonkaffe! Återkommer. Har plötsligt massor att säga igen...
Kram
måndag 30 januari 2012
- 3
Kom att tänka på något som jag faktiskt är glad för just nu, - 3 kg på vågen! Det är inte massor men det återstår bara 4 till vilket gör att jag nästan är halvvägs! Det blir ju busenkelt att klara till augusti och bröllop. Tränade cirkelfys igår vilket har gjort att jag idag knappt kan gå idag. Har så fruktansvärt ont i alla muskler! Shit vilken träningsvärk. Ikväll blir det spinning så nu är det all in som gäller. En liiten liiten sväng på gymmet kan jag också trycka in. Jag SKA tillbaka till den formen jag hade innan allt detta började. Då gick ju allt vägen dessutom så nu ska jag dit igen :)
Here we go!
Here we go!
Nämen!
Tänk, jag har fått en award :)
Oj så glad jag blir! Jag fick den av den här super trevliga tjejen som jag delar en stor del av min situation med. Tack för ditt fina pepp i vardagen :) Det gör verkligen så stor skillnad i livet. En skitdag kan verkligen bli bättre även om man tycker det ser mörkt ut på måndag morgon.
Kram!
Oj så glad jag blir! Jag fick den av den här super trevliga tjejen som jag delar en stor del av min situation med. Tack för ditt fina pepp i vardagen :) Det gör verkligen så stor skillnad i livet. En skitdag kan verkligen bli bättre även om man tycker det ser mörkt ut på måndag morgon.
- Tacka och länka till den som gett dig awarden
- Skriv ned fem bloggar som du vill lämna awarden vidare till och låta dem veta det genom att lämna en kommentar hos dem
- Till slut hoppas att de utvalda vill lämna awarden vidare
- Jag ger awarden vidare till:
- Miss adapted vars blogg jag följer och som jag tycker är jätte bra
- Längtan efter sammanhang som var den första bloggen i ämnet som jag snubblade över
- Heddas som skriver så rörande och vackert
- Bebiskarusellen som jag tycker om och delar djurintresset med mm. :)
Kram!
Märklig tid...
Just nu känns allt konstigt. Jag känner mig tom inombords och jag har inget säga längre. Fattar inte hur det blir så här men just nu känns det så. Orkar inte som jag brukar på jobbet heller utan faller in i apatin, sköter det jag måste men inget mer.
Denna veckan borde jag få ägglossning. Har testat sen förra veckan men ännu inget utslag. Har en dålig känsla kring detta. Skulle ju vara så jävla typiskt att jag nu inte får normal cykel alls. Utebliven ägglossning och ytterligare problem. Tycker redan det finns tillräckligt med problem :'( Som det har varit innan så har jag verkligen känt av min ägglossning något helt sjukt mycket men förra veckan kände jag inget och fick heller aldrig utslag på stickan. Denna veckan känner jag mig allt för "normal" så jag tror inte det bli så mycket utslag nu heller. Jävla skit fan. Jag är så otroligt ledsen dessa dagar att jag vet inte vad jag ska göra. Problemen hopar sig och jag orkar inte så mycket mer. Blir inte gravid, får missfall när jag väl blir det och nu kanske inte ägglossning. Vart i helvete ska jag börja med detta??? Har inget hopp kvar i kroppen. Tror inte att läkaren i feb kan hjälpa mig heller. Då måste jag vänta tills sommaren och ringa RMC igen och träffa skitläkaren.
Jag måste ha is i magen denna veckan också. Det skulle ju kunna komma igång så jag får testa och vänta veckan ut. Inget hopp, bara vänta. När jag har haft sådana obehag av ägglossningen som jag haft har det ju inte blivit något så kanske kommer ägglossningen denna gången utan obehag vilket skulle kunna betyda att allt börjar ordna upp sig i kroppen. Fan vad jag önskar att det är så... inte hoppas, bara önskar.
Behöver man understryka att helgen var magisk? Det var den....
Kram
Denna veckan borde jag få ägglossning. Har testat sen förra veckan men ännu inget utslag. Har en dålig känsla kring detta. Skulle ju vara så jävla typiskt att jag nu inte får normal cykel alls. Utebliven ägglossning och ytterligare problem. Tycker redan det finns tillräckligt med problem :'( Som det har varit innan så har jag verkligen känt av min ägglossning något helt sjukt mycket men förra veckan kände jag inget och fick heller aldrig utslag på stickan. Denna veckan känner jag mig allt för "normal" så jag tror inte det bli så mycket utslag nu heller. Jävla skit fan. Jag är så otroligt ledsen dessa dagar att jag vet inte vad jag ska göra. Problemen hopar sig och jag orkar inte så mycket mer. Blir inte gravid, får missfall när jag väl blir det och nu kanske inte ägglossning. Vart i helvete ska jag börja med detta??? Har inget hopp kvar i kroppen. Tror inte att läkaren i feb kan hjälpa mig heller. Då måste jag vänta tills sommaren och ringa RMC igen och träffa skitläkaren.
Jag måste ha is i magen denna veckan också. Det skulle ju kunna komma igång så jag får testa och vänta veckan ut. Inget hopp, bara vänta. När jag har haft sådana obehag av ägglossningen som jag haft har det ju inte blivit något så kanske kommer ägglossningen denna gången utan obehag vilket skulle kunna betyda att allt börjar ordna upp sig i kroppen. Fan vad jag önskar att det är så... inte hoppas, bara önskar.
Behöver man understryka att helgen var magisk? Det var den....
Kram
fredag 27 januari 2012
?
Vet inte riktigt vad jag ska skriva om idag... hmm... har ju inte hänt något speciellt och det är ju inte mycket nytt i min värld. Inga tankar eller analyser, inga att vara arg eller irriterad på. Nä, inget just nu.
Ska bli så skönt med helg. Vi ska på en föreställning ikväll och middag innan så det ska bli jätte mysigt :) På lördag ska vi på en husvisning. Bara för det är intressant objekt men vi trivs toppen i vårt hus idag så vi ska absolut inte flytta... bara titta. Huset vi bor i idag har vi ju renoverat från topp till tå och är idag supernöjda. Huset vi ska titta på på lördag är ett renoveringsobjekt (gammal skånegård). Det drar lite i renoveringstarmen och det är väl därför det lockar. Men vi har sagt att det inte blir något, vi ska bo och njuta lite först.
En sak jag hoppas just nu, jo att jag verkligen får ägglossning nästa vecka som det är tänkt. Blir helt sjukt orolig om den inte dyker upp på stickan denna månaden heller. Den uteblev ju förra och det MÅSTE verkligen ha varit en engångsgrej. Det känns som att allt går lite åt fel håll hela tiden. Fattar inte varför det är så. Till att börja med var det massa missfall, sen kunde jag inte längre bli gravid alls och nu blir jag tokig om ägglossningen dras in. Jag vet fan inte vad jag gör då. Än så länge har vi dubbel problematik men jag vill för allt i världen inte få trippel...
Ha en fin helg!
/C
Ska bli så skönt med helg. Vi ska på en föreställning ikväll och middag innan så det ska bli jätte mysigt :) På lördag ska vi på en husvisning. Bara för det är intressant objekt men vi trivs toppen i vårt hus idag så vi ska absolut inte flytta... bara titta. Huset vi bor i idag har vi ju renoverat från topp till tå och är idag supernöjda. Huset vi ska titta på på lördag är ett renoveringsobjekt (gammal skånegård). Det drar lite i renoveringstarmen och det är väl därför det lockar. Men vi har sagt att det inte blir något, vi ska bo och njuta lite först.
En sak jag hoppas just nu, jo att jag verkligen får ägglossning nästa vecka som det är tänkt. Blir helt sjukt orolig om den inte dyker upp på stickan denna månaden heller. Den uteblev ju förra och det MÅSTE verkligen ha varit en engångsgrej. Det känns som att allt går lite åt fel håll hela tiden. Fattar inte varför det är så. Till att börja med var det massa missfall, sen kunde jag inte längre bli gravid alls och nu blir jag tokig om ägglossningen dras in. Jag vet fan inte vad jag gör då. Än så länge har vi dubbel problematik men jag vill för allt i världen inte få trippel...
Ha en fin helg!
/C
torsdag 26 januari 2012
Målbild
Tycker det är klokt att tänka på målbilder, så jag som bara ser svart ska försöka jag med. Makes sense att tänka som en idrottsman. Tror ganska mycket på att om man kan se framgången så är den mer verklig.
Första målbilden nu är att en teststicka visar + och sen att magen växer. Tänker mig den lite större magen och vilka kläder jag har i garderoben som då kan tänkas passa. I bilden står jag i en kjol och en svart skjorta jag har som är lite vidare i modellen. Skjortan hålls ut lite av magen.... jo, jag kan se det liiite liiite. Detta är nog något jag ska jobba på, att se bilderna, försöka känna känslorna.
Detta är svårt men nog bra! Jag ska jobba på detta, min målbild är jag i den svarta skjortan ca 3 månader gravid.
/C
Första målbilden nu är att en teststicka visar + och sen att magen växer. Tänker mig den lite större magen och vilka kläder jag har i garderoben som då kan tänkas passa. I bilden står jag i en kjol och en svart skjorta jag har som är lite vidare i modellen. Skjortan hålls ut lite av magen.... jo, jag kan se det liiite liiite. Detta är nog något jag ska jobba på, att se bilderna, försöka känna känslorna.
Detta är svårt men nog bra! Jag ska jobba på detta, min målbild är jag i den svarta skjortan ca 3 månader gravid.
/C
Awn igår
Folk man jobbar med alltså. Vet inte vart jag ska börja för att ge en klar bild av detta...
Jag var ju på aw igår. Det var helt ok trots mitt missmod. Konstigt tycker jag att jag aldrig aldrig förr upplevt att barnlöshet eller liknande varit ett samtal i vardagen, men nu plötsligt tycker jag det diskuteras till höger och vänster i massa konstiga sammanhang. Har det alltid pratats om och jag bara inte lyssnat? Vet inte vilket, men märkligt nog tycker jag att jag nu plötsligt hör det talas om det på jobbet ganska ofta.
Hur som. Igår så säger en idiottjej som är på min arbetsplats att hon skulle gärna fått tvillingar, en pojke och en flicka gärna dårå. De fick inte ha rött hår får det var ju så hemskt fult, men gärna gröna ögon för det var ju fint. Tänk om de fick rött krulligt hår, ja då skulle hon dött. Grrr... jag satt och blev så jävla förbannad. Till saken hör att hon har en massiv övervikt och jag bara undrar hur hon tänker. Kanske kan hon inte få barn? Om hon nu verkligen hatar rött hår, vad tycker hon om sin egen fetma då? Förlåt om jag är dum nu, har inga synpunkter på folks vikt men denna tjejen stör mig något fruktansvärt och hon är så sanslöst jävla dum i sina kommentarer att jag blir tokig. Sen berättade puckot att om man inte kan få barn så fanns det minsann tabletter man kunde ta, det hade hon hört talas om. Det var någon hormon trodde hon och då fick man ofta tvillingar som "biverkning" så det ville hon egentligen gärna ta oavsett hur lätt hon fick barn eller ej eftersom hon gärna hade fått just tvillingar... shit alltså, vid detta laget satt jag och höll mig i bordet för att inte flyga på henne, oj så arg jag var.
Folk är ju bra dumma generellt sett eller så är jag fortfarande bara arg och ska lugna ner mig lite. Tack alla ni för era fina bloggar och kommentarer! Det finns en miljard bra saker med att blogga. Ett litet lufthål från de allra minst kunniga personerna och istället få feedback av människor som vet hur det känns. Jag är så tacksam att jag har hittat denna lilla värld. Den ger mig hur mycket som! Bara ni vet hur det är när man måste prata med idioter om saker som man vet allt för mycket om och dessutom stå där och i all hemlighet "råka" veta lite mer än gemeneman.
Kram, hoppas idag blir lite bättre...
Ps. Var ju själv okunnig i ämnet tills för en tid sen så jag dömer ingen... bli bara arg när det är allt för dumt. Jag förstår att alla inte kan veta det jag vet. Kräver det inte heller.
Jag var ju på aw igår. Det var helt ok trots mitt missmod. Konstigt tycker jag att jag aldrig aldrig förr upplevt att barnlöshet eller liknande varit ett samtal i vardagen, men nu plötsligt tycker jag det diskuteras till höger och vänster i massa konstiga sammanhang. Har det alltid pratats om och jag bara inte lyssnat? Vet inte vilket, men märkligt nog tycker jag att jag nu plötsligt hör det talas om det på jobbet ganska ofta.
Hur som. Igår så säger en idiottjej som är på min arbetsplats att hon skulle gärna fått tvillingar, en pojke och en flicka gärna dårå. De fick inte ha rött hår får det var ju så hemskt fult, men gärna gröna ögon för det var ju fint. Tänk om de fick rött krulligt hår, ja då skulle hon dött. Grrr... jag satt och blev så jävla förbannad. Till saken hör att hon har en massiv övervikt och jag bara undrar hur hon tänker. Kanske kan hon inte få barn? Om hon nu verkligen hatar rött hår, vad tycker hon om sin egen fetma då? Förlåt om jag är dum nu, har inga synpunkter på folks vikt men denna tjejen stör mig något fruktansvärt och hon är så sanslöst jävla dum i sina kommentarer att jag blir tokig. Sen berättade puckot att om man inte kan få barn så fanns det minsann tabletter man kunde ta, det hade hon hört talas om. Det var någon hormon trodde hon och då fick man ofta tvillingar som "biverkning" så det ville hon egentligen gärna ta oavsett hur lätt hon fick barn eller ej eftersom hon gärna hade fått just tvillingar... shit alltså, vid detta laget satt jag och höll mig i bordet för att inte flyga på henne, oj så arg jag var.
Folk är ju bra dumma generellt sett eller så är jag fortfarande bara arg och ska lugna ner mig lite. Tack alla ni för era fina bloggar och kommentarer! Det finns en miljard bra saker med att blogga. Ett litet lufthål från de allra minst kunniga personerna och istället få feedback av människor som vet hur det känns. Jag är så tacksam att jag har hittat denna lilla värld. Den ger mig hur mycket som! Bara ni vet hur det är när man måste prata med idioter om saker som man vet allt för mycket om och dessutom stå där och i all hemlighet "råka" veta lite mer än gemeneman.
Kram, hoppas idag blir lite bättre...
Ps. Var ju själv okunnig i ämnet tills för en tid sen så jag dömer ingen... bli bara arg när det är allt för dumt. Jag förstår att alla inte kan veta det jag vet. Kräver det inte heller.
onsdag 25 januari 2012
Igenkännande
Någon bloggare skrev för en tid sedan ett inlägg som handlade om att se sin framtid. Bloggaren kunde inte se den längre och inte heller föreställa sig den. Så har jag det. Tänker jag lite längre fram så ser jag inget. Det är tomt och hur mycket jag än försöker så ser jag inget. Detta är helt nytt för mig. Jag har alltid sett en framtid och en bild över hur jag tror att den kommer att se ut. Idag ser jag inget. Om inte framtiden inkluderar att ha en familj som är större än två personer så ser jag inget. Det blir väl då jag och älskade i samma bana som vi är nu. Iofs är jag ju väldigt lycklig i denna bana men jag ser inte hur det ska gå vilket jag inte tidigare har reflekterat över. Det är detta som skrämmer mig Det stora svarta framför som jag inte kan se en bild av. Kanske känner fler igen sig... eller så är det bara så att mörkret slukar just mig denna gång.
/C
/C
Inget
Idag känner jag inte något för något. Jag är nere helt enkelt. Överallt ser man massor av par som blir föräldrar och tyvärr ser man sedan också barn som far illa. Orättvisan tar och tär på mig. Den gör mig ledsen. Bara en sån jävla skitsak som tvprogram, mammor och minimodeller. Shit vilken skit alltså. Just nu är jag ledsen och rädd. Rädd för läkaren i feb. Mest av allt är jag rädd att de inte heller skulle hitta något alls. Eftersom jag känner att något är fel med mig så önskar jag ju verkligen att de hittar det. Kanske knäcker det mig, beroende på vad för svar jag får på problemen, men det får ju gå ändå. Jag får resa mig och åtminstone veta, gå vidare på ett eller annat vis. Hur ska jag orka? Tanken på att detta kan pågå i så många år är verkligen svårt att ta in. Om de nu inte hittar något alls... vad gör vi då? Då tror jag faktiskt inte att det kommer lyckas. Jag tror inte vi lyckas på egen hand. Shit, jag blir knäckt om de hittar nåt och lika knäckt om de inte gör det. Detta kommer bli en svår tid...
Fy, mår inge bra alltså. Riktigt tungt. Det är så svårt nu men jag försöker tänka en dag i taget, men det är svårt att vara uppåt och ikväll är det aw med jobbet. Behöver jag säga att jag inte vill gå utan bara vill hem? God kollega som man är kommer jag ju ändå gå en stund och lida ut tiden tills jag får åka hem. Hem ljuva hem och älskade som väntar där...
/C
Fy, mår inge bra alltså. Riktigt tungt. Det är så svårt nu men jag försöker tänka en dag i taget, men det är svårt att vara uppåt och ikväll är det aw med jobbet. Behöver jag säga att jag inte vill gå utan bara vill hem? God kollega som man är kommer jag ju ändå gå en stund och lida ut tiden tills jag får åka hem. Hem ljuva hem och älskade som väntar där...
/C
tisdag 24 januari 2012
En kul sak, men det är den enda
Jag har fått nedan utmaning! Jag blev riktigt glad så här kommer mina svar!
1) Vad gjorde du för tio år sedan?
Då var jag 21 och just klar med universitet på ett ställe och skulle börja på ett annat för ytterligare ett par år. Festade som en tok och hade en vit sommar. Bodde i en liten takvåning mitt i Malmö och njöt ganska mycket av livet. Dock hade jag ingen stadig tillvaro utan flaxade runt massor, men jag minns det som en glad tid!
2) Vad gjorde du för ett år sedan?
För ett år sedan var jag ovetandes att jag var gravid igen efter första missfallet. Om ca 4 veckor fick jag missfall nr 2 och började ana ugglor i mossen. Kände att inte allt stod rätt till helt enkelt. Under denna graviditeten åkte jag och älskade skidor och höll alla tummar som fanns, men det hjälpte inte. För ett år sedan, innan jag visste facit, var jag alltså vid detta tillfälle mycket lycklig.
3) Fem snacks du gillar
Choklad
Lösgodis
Kaffe (?)
Chips och dipp
grönsaker och dipp
4) Fem sånger du kan hela texten till
Haha, det är typ Die mauer med Ebba grön och sånt som jag lyssnade på när jag var 15. En hel del Queen kan också sitta ganska bra i minnesbanken. Var bättre på att lära mig texter som ung så det är väl dom jag kommer sitta och tralla på på ålderdomshemmet en dag :)
5) Fem saker du skulle göra om du var mångmiljonär
Köpa/bygga drömhuset
Köpa/bygga drömhuset
Köpa en läkare som jobbade bara för mig, hehe
Investera i volentärprojekt
Köpa en båt
Åka på en mycket lång resa med älskade
6) Fem dåliga vanor
Röker när jag är riktigt full
Faller för impulser allt som oftast
Inte tillräckligt positiv i sinnet
Ganska lat stundom
Syns och märks väldigt tydligt vad jag egentligen tycker
7) Fem saker du gillar att göra
Segla
Åka skidor
Kopp kaffe med fika
Promenader (kan gå huuur långt som helst)
Fixa och sen njuta av vårt fina hem
8) Fem saker du aldrig skulle klä dig i, eller köpa
Tantskor med liten liten klack
Onepice
Hellång päls
Tantigt pärlhalsband
Byxa som är vid upptill och smal nertill, inte min grej bara.
9) Fem favoritleksaker... eller sak lägger jag till...
Alla mina converse :)
Min htc
Min dator
Fin tavla som jag fick av älskade i julklapp
Back gammon
10) Tio personer jag vill se göra den här utmaningen
Har ju lixom inte ett helt batteri med vänner här och de jag har har nog redan gjort den. Ni som vill ha den kan alltså få den här! Om ni läser min blogg så är den din :)
Inge bra
Idag är det ingen bra dag, och detta på många sett. Till att börja med står vågen fortfarande still vilket ju är sjukt störigt nu när jag tränar så mycket och äter bra. Jävla skit vad förbannad jag blir. Förutom sådana ting som egentligen inte spelar roll så känner jag mig lite sjuk. Tung som ett helvete i huvudet och orkar inget. Jag som skulle träna idag... får se hur jag känner mig. Denna lilla lilla sjukkänsla förknippar jag någonstans med min cykel. När jag känner så brukar det vara tid för ägglossning vilket egentligen är en hel vecka fel i tiden. Borde inte vara förrän nästa vecka så jag fattar som vanligt inget av detta. Jag måste köpa ägglossningstest idag så jag kan testa hemma, det är ju helt hopplöst att gissa hela tiden.
I övrigt så har jag lite olika funderingar kring situationen. Tänkte igår på hur oatraktiv jag känner mig mitt i allt detta. Inte nog med att kvinnligheten får sig en törn när man inte kan reproducera (typ att vara "the end of a gen pool"...), utöver detta ska man alltså behöva prata med sin partner om slemhinnor och dess tjocklek. Bara en sån sak att en tjock slemhinna är något bra!?! Man pratar blodfärger där brunt med klumpar finns med på kartan, ägg som lossnar eller inte, klimakteriet (hallå, jag är lixom 31 år) mm. mm. Det är ju helt galet så osexigt och fult "vårt" problem är. Det finns lixom inget snyggt med det alls. Detta är inte helt oväsentligt när man undrar varför inte alla är öppna och pratar om sin barnlöshet. Skammen som finns jobbar lixom inte ensam utan gör sig sällskap med ett par andra lite småjobbiga faktorer, enligt ovan lista. Det är precis som en sjukdom såklart! Sjukdom vill man kanske inte skylta med allt för mycket eller fördjupa sig i när man har samtal med folk man inte känner allt för väl. Tycker det är modigt av dom som vågar prata öppet men jag vågar inte. Önskar att jag skulle kunna det men det går bara inte. Jag är alldeles för rädd för att behöva fördjupa mig i ovan punkter och det vill jag helt enkelt inte.
Idag är det skit.
/C
I övrigt så har jag lite olika funderingar kring situationen. Tänkte igår på hur oatraktiv jag känner mig mitt i allt detta. Inte nog med att kvinnligheten får sig en törn när man inte kan reproducera (typ att vara "the end of a gen pool"...), utöver detta ska man alltså behöva prata med sin partner om slemhinnor och dess tjocklek. Bara en sån sak att en tjock slemhinna är något bra!?! Man pratar blodfärger där brunt med klumpar finns med på kartan, ägg som lossnar eller inte, klimakteriet (hallå, jag är lixom 31 år) mm. mm. Det är ju helt galet så osexigt och fult "vårt" problem är. Det finns lixom inget snyggt med det alls. Detta är inte helt oväsentligt när man undrar varför inte alla är öppna och pratar om sin barnlöshet. Skammen som finns jobbar lixom inte ensam utan gör sig sällskap med ett par andra lite småjobbiga faktorer, enligt ovan lista. Det är precis som en sjukdom såklart! Sjukdom vill man kanske inte skylta med allt för mycket eller fördjupa sig i när man har samtal med folk man inte känner allt för väl. Tycker det är modigt av dom som vågar prata öppet men jag vågar inte. Önskar att jag skulle kunna det men det går bara inte. Jag är alldeles för rädd för att behöva fördjupa mig i ovan punkter och det vill jag helt enkelt inte.
Idag är det skit.
/C
måndag 23 januari 2012
Lunchkoma med fb
Blir så trött efter lunchen och har alltid svårt att komma igen. Måste nog ta en stärkande kaffe för o se om det funkar.
Hata fb mestadels men idag hade en vän skrivit något som jag länge velat men inte vågat. Han är kille och tyvärr är detta säkert en av anledningarna att han vågade och inte jag. Han skrev att han tyckte att alla nyblivna föräldrar skulle ha ett eget nätverk och låta bli fb. Nätverket kunde typ heta babyface eller något annat passande. HAHA! En nybliven förälder med sitt spädbarn i profilbilden skrev genast -"Vad har vi nu gjort?". HAHA igen. Till att börja med... är det du på den bilden kanske???? HAHA. Jag tryckte tummen upp och vågade mig tom. på en kommentar där jag höll med fullt ut :) äntligen! Jag har egentligen inget emot att de har sina barn som profilbilder men det är allt det andra tjatet som stör mig så det var ju gött att få tycka till lite där.
Se ya!
Hata fb mestadels men idag hade en vän skrivit något som jag länge velat men inte vågat. Han är kille och tyvärr är detta säkert en av anledningarna att han vågade och inte jag. Han skrev att han tyckte att alla nyblivna föräldrar skulle ha ett eget nätverk och låta bli fb. Nätverket kunde typ heta babyface eller något annat passande. HAHA! En nybliven förälder med sitt spädbarn i profilbilden skrev genast -"Vad har vi nu gjort?". HAHA igen. Till att börja med... är det du på den bilden kanske???? HAHA. Jag tryckte tummen upp och vågade mig tom. på en kommentar där jag höll med fullt ut :) äntligen! Jag har egentligen inget emot att de har sina barn som profilbilder men det är allt det andra tjatet som stör mig så det var ju gött att få tycka till lite där.
Se ya!
Uppehåll och tillbaka
Det blev ett ganska långt uppehåll från bloggen. Det bar av till Götlaborg på jobbmöte torsdag till fredag och sen vart det ju helg och då bloggar ju inte jag utan har 100% fokus på älskade och vår underbara tid tillsammans. Det var helt underbart att komma hem i fredags! Älskade hämtade mig på stationen när jag kom in med tåget med ett fång röda vackra rosor. De vackraste jag sett faktiskt. Åh, han gör min vardag magisk...
Det var ju bara den underbara starten av helgen och sen har det löpt på i samma goda anda. God mat och gott vin med massor av kul tillsammans. Vi hann även med att fylla en hel container med vårt nedrivna gamla hönshus så nu är projekt plank med pergola på g. Ska bli så himla roligt och fiiiiint. Till det ska jag anlägga en perennrabatt. Oj som jag längtar! I det rivna hönshuset fanns källarspindlar stora som handflator med håriga ben. Då tog älskade över ratten och styrde, hehe, har ju en del spindelfobi kan man ju säga så jag stod mest och skrek lite av och till. Stor hjälp....säkert, hihi.
Annars är det ju ny vecka och lite lite närmre besöket hos läkaren den 15 feb. Postade vårt samtycke att RMC ska skicka journalkopiorna till denna nya doktorn så jag hoppas ju de kommer fram i tid. Må allt flyta nu, snälla snälla. I övrigt hoppas jag på en normal cykel denna gången. Gärna med ägglossning som inte ger obehag, mens utan mellanblödning och därefter ett +. SEN skulle jag gärna vilja behålla det plusset också. Önskar mig lite mycket kanske? Ja, så kan det vara när man inget får... ser mycket ut på pappret men allt jag vill är att få mening i min vardag. Måste köpa nya ägglossningsstickor på apoteket i dagarna...
Numer känns det som att min tid är utdragen och det är så plågsamt. Sen jag började här har så mycket hänt för så många. Inte för mig iofs. Här händer ju inget, jag står ju och stampar som bekant, men för många andra. Wilda fick sin Mini i helgen. En liten tår i ögat när jag läste det. När jag började läsa hennes blogg fick hon just sitt + på stickan. Tänk vad tiden går! Nu är dom en familjemedlem till hos sig. Shit. Det är både skrämmande och inger hopp. Om det ändå skulle hända för mig också så går det ju undan i alla fall och vips så är man tre. Oj vad jag hoppas... fasen vad det gör ont, aj.
Kram
Det var ju bara den underbara starten av helgen och sen har det löpt på i samma goda anda. God mat och gott vin med massor av kul tillsammans. Vi hann även med att fylla en hel container med vårt nedrivna gamla hönshus så nu är projekt plank med pergola på g. Ska bli så himla roligt och fiiiiint. Till det ska jag anlägga en perennrabatt. Oj som jag längtar! I det rivna hönshuset fanns källarspindlar stora som handflator med håriga ben. Då tog älskade över ratten och styrde, hehe, har ju en del spindelfobi kan man ju säga så jag stod mest och skrek lite av och till. Stor hjälp....säkert, hihi.
Annars är det ju ny vecka och lite lite närmre besöket hos läkaren den 15 feb. Postade vårt samtycke att RMC ska skicka journalkopiorna till denna nya doktorn så jag hoppas ju de kommer fram i tid. Må allt flyta nu, snälla snälla. I övrigt hoppas jag på en normal cykel denna gången. Gärna med ägglossning som inte ger obehag, mens utan mellanblödning och därefter ett +. SEN skulle jag gärna vilja behålla det plusset också. Önskar mig lite mycket kanske? Ja, så kan det vara när man inget får... ser mycket ut på pappret men allt jag vill är att få mening i min vardag. Måste köpa nya ägglossningsstickor på apoteket i dagarna...
Numer känns det som att min tid är utdragen och det är så plågsamt. Sen jag började här har så mycket hänt för så många. Inte för mig iofs. Här händer ju inget, jag står ju och stampar som bekant, men för många andra. Wilda fick sin Mini i helgen. En liten tår i ögat när jag läste det. När jag började läsa hennes blogg fick hon just sitt + på stickan. Tänk vad tiden går! Nu är dom en familjemedlem till hos sig. Shit. Det är både skrämmande och inger hopp. Om det ändå skulle hända för mig också så går det ju undan i alla fall och vips så är man tre. Oj vad jag hoppas... fasen vad det gör ont, aj.
Kram
onsdag 18 januari 2012
En dagens :)
Dagens låt är utsedd...... trumelitrum
Ska inte lägga ut låtar VARJE dag, lovar, men nu är det mycket musik på mitt kontor (blir alltid så i stressdagar) så det flyter liksom in här på bloggen också...
Ha det!
Kram
Ska inte lägga ut låtar VARJE dag, lovar, men nu är det mycket musik på mitt kontor (blir alltid så i stressdagar) så det flyter liksom in här på bloggen också...
Ha det!
Kram
Vilken morgon!
Shit vad jobbigt det kan vara alltså...
Nu på morgonen ringde läkaren som jag har tid med i feb och som typ hela min framtid hänger på. Jag fick världens klump i magen innan hon hann berätta vad hon ville. Det enda jag tänkte var att, "nej, nu avbokar hon och jag får ingen tid någonstans". Shit vad gör jag då! Hon ville bara säga att det var bra om de fick journalkopior och labblista inför vårt första besök så läkaren kan sätta sig in i allt. Pust, shit vad jag blev rädd. Sagt och gjort så ringde jag till RMC. (Ett samtal dit innebär alltid ångest för mig.) Till sist svarade de och skulle skicka hem en lapp för mig att fylla i att jag godkänner att journalen ska till denna nya läkaren. Sån tur var så sker ju detta via Region skånes internpost så det behöver inte signeras av min skitläkare på RMC utan kan skickas direkt av sekreteraren till nästa ställe. Detta hade nämligen tagit massor med tid. Sist hon skulle göra något sådant tog det nästan 2 månader för henne att ge mig en journalkopia!!! Då fick jag ringa och påminna dessutom för hon hade missat det... grrr. Vilken tur ändå att hon inte blir inblandad i ärendet, pust! Jag är nu helt slut men glad att det är utrett. Får nog pappret att fylla i redan denna veckan och det ska tillbaka med vändande post! Tjoho :) Den nya läkaren ska få allt jag någonsin kan skaka fram till henne. Jag gör verkligen vad som, bara hon inte avfärdar mig för då dör jag nog...
Jaha, så kallar ju jobbet som vanligt. Har ju helt sjukt mycket att driva. Som en stor tung jävla kompost framför mig, hehe, men det ska nog gå. Stark som en oxe ju ;)
Nä men, pepp pepp, vill inte redan behöva börja noja över läkaren i feb. Känner redan klumpen och rädslan och det är ju liiiite långt i förväg. Jobbigt att hålla på så i en hel månad. Hoppas bara så himla jävla mycket att det ska bli bra där och att hon kan hjälpa oss. Hoppas....
Tyvärr är det ju så att även om hon löser problematiken att vi kan bli gravida igen så återstår ju nästa skit och det är ju min höga missfallsrisk. Skulle kännas omöjligt att vara lättad bara för ett + på stickan om man säger. Vet inte vilken vecka jag skulle kunna slappna av men det skulle verkligen dröja.
Kram
Nu på morgonen ringde läkaren som jag har tid med i feb och som typ hela min framtid hänger på. Jag fick världens klump i magen innan hon hann berätta vad hon ville. Det enda jag tänkte var att, "nej, nu avbokar hon och jag får ingen tid någonstans". Shit vad gör jag då! Hon ville bara säga att det var bra om de fick journalkopior och labblista inför vårt första besök så läkaren kan sätta sig in i allt. Pust, shit vad jag blev rädd. Sagt och gjort så ringde jag till RMC. (Ett samtal dit innebär alltid ångest för mig.) Till sist svarade de och skulle skicka hem en lapp för mig att fylla i att jag godkänner att journalen ska till denna nya läkaren. Sån tur var så sker ju detta via Region skånes internpost så det behöver inte signeras av min skitläkare på RMC utan kan skickas direkt av sekreteraren till nästa ställe. Detta hade nämligen tagit massor med tid. Sist hon skulle göra något sådant tog det nästan 2 månader för henne att ge mig en journalkopia!!! Då fick jag ringa och påminna dessutom för hon hade missat det... grrr. Vilken tur ändå att hon inte blir inblandad i ärendet, pust! Jag är nu helt slut men glad att det är utrett. Får nog pappret att fylla i redan denna veckan och det ska tillbaka med vändande post! Tjoho :) Den nya läkaren ska få allt jag någonsin kan skaka fram till henne. Jag gör verkligen vad som, bara hon inte avfärdar mig för då dör jag nog...
Jaha, så kallar ju jobbet som vanligt. Har ju helt sjukt mycket att driva. Som en stor tung jävla kompost framför mig, hehe, men det ska nog gå. Stark som en oxe ju ;)
Nä men, pepp pepp, vill inte redan behöva börja noja över läkaren i feb. Känner redan klumpen och rädslan och det är ju liiiite långt i förväg. Jobbigt att hålla på så i en hel månad. Hoppas bara så himla jävla mycket att det ska bli bra där och att hon kan hjälpa oss. Hoppas....
Tyvärr är det ju så att även om hon löser problematiken att vi kan bli gravida igen så återstår ju nästa skit och det är ju min höga missfallsrisk. Skulle kännas omöjligt att vara lättad bara för ett + på stickan om man säger. Vet inte vilken vecka jag skulle kunna slappna av men det skulle verkligen dröja.
Kram
tisdag 17 januari 2012
+ - 0
Vågen vill inte min väg längre. Nu är det + - 0 i flera dagar. Jag tränar som en tok, stiger upp i ottan och promenerar 30 min varje morgon och har skurit rejält i kosten. Än så länge ligger jag pall på minus 2 kg men det är allt. Lite besviken ändå. Ska inte stirra på vågen utan köra på ändå. Kanske har hamnat på en platå som jag rasar av om ett par dagar. Hoppas. Ska till Göteborg med jobbet torsdag och fredag och då blir det mer mat än vanligt (konferenser=fikatokigt!) så jag får se hur det går med det, men det gäller att pressa framår. Sen är jag dessutom väldigt nöjd med min ökade kondis nu. Känner mig starkare än någonsin och det är ju roligt! Spinning intevall igår kändes som en barnlek ;) och idag kör jag ytterligare ett spinningpass och imorgon skivstång, sen är jag redo för konferens!
Ja, barnlös än och fick lite jobbig känsla via fb igår. En vän skrev väldigt kryptiskt så jag tror det är barn på gång där. Alla tentakler hos mig fälls då omgående ut för att hinna bearbeta så mycket som möjligt innan jag får nyheten face to face liksom. Det är den där dosen med sorg som måste öka med en pytte-micro-del. Detta betyder att allmänstatus för mig är något lägre tills det är bearbetat. Så här knallar det på. Den lilla dosen sorg ökas ibland när man får massa "goda nyheter" från andra håll. Allt detta för att förhindra ett mastodontbryt , för det vill man ju helst undvika... Shit, såhär vill jag verkligen inte leva mitt liv!
OM det inte skulle bli några egna barn ser jag två vägar. Den ena får väl slutligen bli adoption och den andra är att hyra ut hus och sälja saker, köpa en båt och segla jorden runt ett par år med älskade. Det hade jag gillat och det ser jag som ett alternativt äventyr i mitt liv som ger mening och glädje. Jag och älskade har pratat om detta och tänker oss någon form av långsegling vid något tillfälle i livet. Kanske först vid pension om familjebitarna faller på plats. Annars blir det tidigarelagt och mer en escape.
Japp, så var det snart möte igen. Måste ladda lite inför det...
Kram
Ja, barnlös än och fick lite jobbig känsla via fb igår. En vän skrev väldigt kryptiskt så jag tror det är barn på gång där. Alla tentakler hos mig fälls då omgående ut för att hinna bearbeta så mycket som möjligt innan jag får nyheten face to face liksom. Det är den där dosen med sorg som måste öka med en pytte-micro-del. Detta betyder att allmänstatus för mig är något lägre tills det är bearbetat. Så här knallar det på. Den lilla dosen sorg ökas ibland när man får massa "goda nyheter" från andra håll. Allt detta för att förhindra ett mastodontbryt , för det vill man ju helst undvika... Shit, såhär vill jag verkligen inte leva mitt liv!
OM det inte skulle bli några egna barn ser jag två vägar. Den ena får väl slutligen bli adoption och den andra är att hyra ut hus och sälja saker, köpa en båt och segla jorden runt ett par år med älskade. Det hade jag gillat och det ser jag som ett alternativt äventyr i mitt liv som ger mening och glädje. Jag och älskade har pratat om detta och tänker oss någon form av långsegling vid något tillfälle i livet. Kanske först vid pension om familjebitarna faller på plats. Annars blir det tidigarelagt och mer en escape.
Japp, så var det snart möte igen. Måste ladda lite inför det...
Kram
måndag 16 januari 2012
Google schmoogle
En liten stund över på dagen och jag googlar på mellanblödningar igen. Sen sista missfallet har jag ju haft dom och ingen läkare har sett något när de kikat där inne, men ändå, de kan ju ha missat något. Jag hittade alltså något om polyper som fick hjärnan att snurra lite extra snabbt. Kan det vara något sådant som blockar? Jag har ju dubbel problematik. 1) Just nu blir jag inte ens gravid men har "nya" mellanblödningar en vecka innan mens samt obehag vid ägglossning, 2) Innan detta problemet uppstod hade jag tre missfall på rad...
Först måste vi ju lösa nr 1 innan vi kan gå på nr 2. Fokus!
Imon en ny dag!
Först måste vi ju lösa nr 1 innan vi kan gå på nr 2. Fokus!
Imon en ny dag!
Gemenskap
Till att börja med kände jag min så ensam i situationen. Nu ser jag det lite annorlunda. På ica kan jag ibland fundera på hur många vi är som kämpar med samma sak? Samma sak på träningen. Även här via bloggen har jag hittat vänner som jag konstigt nog kan dela saker med som jag inte delar med många av mina närmsta vänner. Garden är nere och jag är här, tillsammans med alla andra, som också kämpar med att få en helt egen komplett familj. Ganska så cool känsla! Dubble like :) Det är inte härligt att vara här men det är härligt höra er!
Snart ska syrran få nr 2. Den är planerad till mars. När jag fick hennes gravidbesked tänkte jag att OM vi inte åtminstone är gravida när deras kommer så dör jag. Jag dör helt enkelt. Det klarar jag inte bara. Nu närmar det sig med stormsteg och vi lär inte vara gravida då heller. Sakta sakta vänjer man sig. Sorgen är uppdelad i mycket små enheter. Varje dag sörjer jag lite över detta. Kanske är det så att jag klarar detta också. Vad är alternativen lixom? Jag måste ju klara det så så får det ju bli. Dock vet jag att det kommer vara svårt. Jätte svårt och jag kommer hata det. När det första besöket är över kommer jag skämmas över hur jag är och hur lite lycka jag känner glädje för deras skull och hur mycket sorg jag känner för våran. Någonstans vet jag att det kommer att vara så så det gäller att bearbeta pyttelite i taget. En liten enhet av sorg varje dag är den dosen jag går på nu och vad jag mäktar med. Med den lilla lilla dosen sorg fungerar jag någorlunda normalt och ingen behöver fundera på vad problemet är med mig eller varför jag verkar ledsen. Händer något mer och dosen måste ökas för att ligga i fas, ja då får jag problem. Då märks plötsligt sorgen utanpå också.
Orättvisst? Javisst är det det! Ingen ska egentligen behöva dosera sin sorg över tid på detta viset. Dessutom kan det vara en livstid vi snackar om. Hoppet finns ju att det kommer ett slut, men då tar väl oron över. Sorgen finns nog ändå kvar utöver oron. Dock inte som daglig dos utan mer i minnet.
/C
Snart ska syrran få nr 2. Den är planerad till mars. När jag fick hennes gravidbesked tänkte jag att OM vi inte åtminstone är gravida när deras kommer så dör jag. Jag dör helt enkelt. Det klarar jag inte bara. Nu närmar det sig med stormsteg och vi lär inte vara gravida då heller. Sakta sakta vänjer man sig. Sorgen är uppdelad i mycket små enheter. Varje dag sörjer jag lite över detta. Kanske är det så att jag klarar detta också. Vad är alternativen lixom? Jag måste ju klara det så så får det ju bli. Dock vet jag att det kommer vara svårt. Jätte svårt och jag kommer hata det. När det första besöket är över kommer jag skämmas över hur jag är och hur lite lycka jag känner glädje för deras skull och hur mycket sorg jag känner för våran. Någonstans vet jag att det kommer att vara så så det gäller att bearbeta pyttelite i taget. En liten enhet av sorg varje dag är den dosen jag går på nu och vad jag mäktar med. Med den lilla lilla dosen sorg fungerar jag någorlunda normalt och ingen behöver fundera på vad problemet är med mig eller varför jag verkar ledsen. Händer något mer och dosen måste ökas för att ligga i fas, ja då får jag problem. Då märks plötsligt sorgen utanpå också.
Orättvisst? Javisst är det det! Ingen ska egentligen behöva dosera sin sorg över tid på detta viset. Dessutom kan det vara en livstid vi snackar om. Hoppet finns ju att det kommer ett slut, men då tar väl oron över. Sorgen finns nog ändå kvar utöver oron. Dock inte som daglig dos utan mer i minnet.
/C
En vecka till...
En vecka närmre min tid hos läkaren i feb. Helgen som gått har varit fin. Vi har varit tillsammans och njutit massor. Tyvärr präglas min tid lite av att jag önskar att den ska gå fortare. Jag vill så gärna få en annan bild av hur det står till med mig och allt kring vår situation. Jag är verkligen desperat att få en annan känsla än denna satans hopplöshet som jag har nu. Smälter sakta men säkert intrycken jag fått från RMC och inser att ja, jag har rätt. Mot mig har de varit skit. Efter behandlingen hos dom, kommer alla andra bemötanden kännas bättre! Där måste ändå varit botten som jag nådde. Nu efter lite terapi med mig själv är jag uppe i marknivå i alla fall. Jag har lite uppslag nu vad jag ska ta upp med läkaren i feb och det känns skönt. Skönt att jag (som ju är en driven person i "verkligheten") kan driva detta utan att bli tagen för att vara en idiot. Jag blir ju aldrig bemött så i min vardag så det har verkligen förvånat mig. Mina vänner brukar säga att jag är klok och en som snabbt får en samlad bild av saker. RMC fick mig att framstå som en hysterisk idiot, men nu har jag förlikat mig. De har fel och nästa upplevelse kommer garanterat bli bättre! Vården ska vi ställa krav på utan att skämmas! Förstår när jag läser runt lite på bloggar att det inte är unikt att bli felbehandlad eller felbemött och där måste man verkligen vara stark och stå på sig. Min läkare på RMC sa över ett telefonsamtal till mig: "Sånna som själva ska ta kontrollen blir det aldrig bra med. Jag vet mer än du vet så du ska inte ta kontroll här". Vilken tanke? Är det de som bara finner sig som är den ultimata patienten? Ja, då är vi nog många som har egna frågor och funderingar som inte får en så fin behandling. Tror nog iofs att min läkare är relativt ensam om sin idiotkommentar... eller man kan ju hoppas det....
Hur som, mycket annat än funderingar gick av stapeln i helgen. Hönshuset i trädgården är rivet :) Jag med slägga och älskade med motorsåg. Shit vilket par vi var :) Hade ju kollat på gladiatorerna kvällen innan så jag kände inspirationen flöda, hehe. We are Ice and Hero, hihi :)
Nåväl, jobbet slukar mig snart hel så nu måste jag återgå och få ännu lite till gjort.
Kram!
Hur som, mycket annat än funderingar gick av stapeln i helgen. Hönshuset i trädgården är rivet :) Jag med slägga och älskade med motorsåg. Shit vilket par vi var :) Hade ju kollat på gladiatorerna kvällen innan så jag kände inspirationen flöda, hehe. We are Ice and Hero, hihi :)
Nåväl, jobbet slukar mig snart hel så nu måste jag återgå och få ännu lite till gjort.
Kram!
fredag 13 januari 2012
No need to say...
...DET E FREDAG!!!! Oj som jag har längtat! Nu äntligen blir det jag och älskade i vår underbara trygga bubbla igen.
Igår hade vi ett samtal igen om ställningstagande till adoption. Vi är ense att vi inte är klara med egna försök, dock så inser vi att adoption tar TID. Vi läste runt lite på nätet tillsammans igår och det är verkligen långt tid vi snackar. Vi kom alltså fram till att det blir att ställa sig i kö efter sista läkarmötet i april. Då vet vi om det är en "quick fix" som kan göra miraklet verkligt för oss eller om det blir en längre väg. Blir det längre ställer vi oss i kö! Det betyder att 2012 blir året vi antingen får positiv utveckling i vårt eget barnaskaffande eller ställer oss i kö till adoption. Two good things :)
I övrigt tror jag att jag och älskade ser lite olika på familj just nu. Ju längre tiden gått desto mer olika ser vi nog på allt. Jag upplever mer panikkänslor än älskade så jag ser det mer som att jag gärna tar ett par adopterade barn, syskon kanske, och sen fortsätter med egna försök också. Just nu känner jag att så stor familj som möjligt skulle vara en plan för mig. Kanske för att jag vet att det inte blir en stor familj annars...
Måste kila på möte nu men om vi inte hörs, ha det bäst!
Kram
Igår hade vi ett samtal igen om ställningstagande till adoption. Vi är ense att vi inte är klara med egna försök, dock så inser vi att adoption tar TID. Vi läste runt lite på nätet tillsammans igår och det är verkligen långt tid vi snackar. Vi kom alltså fram till att det blir att ställa sig i kö efter sista läkarmötet i april. Då vet vi om det är en "quick fix" som kan göra miraklet verkligt för oss eller om det blir en längre väg. Blir det längre ställer vi oss i kö! Det betyder att 2012 blir året vi antingen får positiv utveckling i vårt eget barnaskaffande eller ställer oss i kö till adoption. Two good things :)
I övrigt tror jag att jag och älskade ser lite olika på familj just nu. Ju längre tiden gått desto mer olika ser vi nog på allt. Jag upplever mer panikkänslor än älskade så jag ser det mer som att jag gärna tar ett par adopterade barn, syskon kanske, och sen fortsätter med egna försök också. Just nu känner jag att så stor familj som möjligt skulle vara en plan för mig. Kanske för att jag vet att det inte blir en stor familj annars...
Måste kila på möte nu men om vi inte hörs, ha det bäst!
Kram
torsdag 12 januari 2012
Liten tanke
Jag har ju tidigare i bloggen beskrivit barnlöshetsresan som lång och bestående av flera delar, så som insemination, IVF och kanske någonstans i slutet adoption. Resan är låg och man "vänjer" sig sakta på vägen vid nästa steg. Adoption till en början känns jätte svårt och inte ett dugg självklart.
Något konstigt har hänt. Jag har förlikat mig. I alla fall för stunden. kanske att jag kommer ändra mig och behöva backa på stigen och förena mig med IVF igen, men någonstans infann sig idag ett lugn. Läste lite på en adoptionssida och plötsligt kändes det naturligt att fundera på. Inte skrämmande, bara barn som vill- och behöver få familjer. Och här sitter vi, en familj som gärna vill ha ett barn. Tittade tom på barn med särskilda behov och det kändes inte svårare det heller. Jag menar, ett barn men gomspalt tex. Det är inget oöverstigligt för mig. Jag kände mig plötsligt flexibel i min tanke och det där lugnet, ja... jag vet inte vad det var som hände egentligen. Jag VET att det inte är så enkelt men just nu kände jag så här. Kanske kanske får man egna barn OCKSÅ, men so what? Oavsett så kanske adoption skulle kunna finnas med i våra planer?
/C
Något konstigt har hänt. Jag har förlikat mig. I alla fall för stunden. kanske att jag kommer ändra mig och behöva backa på stigen och förena mig med IVF igen, men någonstans infann sig idag ett lugn. Läste lite på en adoptionssida och plötsligt kändes det naturligt att fundera på. Inte skrämmande, bara barn som vill- och behöver få familjer. Och här sitter vi, en familj som gärna vill ha ett barn. Tittade tom på barn med särskilda behov och det kändes inte svårare det heller. Jag menar, ett barn men gomspalt tex. Det är inget oöverstigligt för mig. Jag kände mig plötsligt flexibel i min tanke och det där lugnet, ja... jag vet inte vad det var som hände egentligen. Jag VET att det inte är så enkelt men just nu kände jag så här. Kanske kanske får man egna barn OCKSÅ, men so what? Oavsett så kanske adoption skulle kunna finnas med i våra planer?
/C
Bästa dagen
Torsdagar är bäst. Det är just dagen innan fredag som är skarpt läge inför helgen :) alltså bästa dagen, allt fint med helg ligger framför en. På fredag har man liksom redan börjat "nalla" det fina i hörnen...på torsdag finns allt kvar!
Igår hade jag underbara vänner hos mig på middag. De är så söta och bra. Den ena har tre underbara barn och hon är väl nästan den enda med ungar som jag står ut med. Hon pratar om dem men inte så som är jobbigt, utan bara fint och lagom. Den andra har ju själv haft ett missfall för några månader sen och sen dess har det nog inte blivit något igen än, men det kommer.
Någonstans är jag ok ändå. Glad åt mina nya läkartider och glad att älskade tyckte det var ok att ställa sig i adoptionskö. Känns ändå som vi är på samma bana. Frågan är bara vilken förening man ska köa i... Jag har inte kollat upp något ännu så kan inget om saken. Älskade sa något om man fick önska kön men det tror jag ju inte man får. Han sa att OM man får så önskar han sig en flicka. Söta älskade. Finaste killen. Han sa också att han inte tyckte syskon var en bra ide att starta med och det förstår jag. Sen pratade vi lite om länder och kom fram till att asien är intressant i alla fall. Vi får se, men kö blir det nog inom kort. Men efter kö är det full fokus på "egna barn"! Ett barn i min mage tack "urk, ursäkta flosklandet, hehe"...
Det är mycket som är jobbigt med barnlösheten även utanför det faktum att det är en total livskris. Tänk, de med barn får ett brejk i sin vardag på sisådär ett år av föräldrarledighet (observera brejk, inte "ledig"). Ett sådant brejk är ibland ovärderligt. Ett ställe att fundera, fokusera på något/någon annan, tänka över sin karriär och känna efter. Detta får inte vi andra. Vi får heller ingen kompensation för det. Möjligen i karriärsutveckling under den tiden men ett brejk skulle för min del vara ovärderligt. Lite reflektion till mig skulle sitta bra. Hoppades att 2012 skulle bli mitt brejk men jag får nog hålla ihop lite till ser det ut som.
Hoppas alla får en fin bästa-torsdag.
Ps. Min vikt är nu - 1,7kg
Kram
Igår hade jag underbara vänner hos mig på middag. De är så söta och bra. Den ena har tre underbara barn och hon är väl nästan den enda med ungar som jag står ut med. Hon pratar om dem men inte så som är jobbigt, utan bara fint och lagom. Den andra har ju själv haft ett missfall för några månader sen och sen dess har det nog inte blivit något igen än, men det kommer.
Någonstans är jag ok ändå. Glad åt mina nya läkartider och glad att älskade tyckte det var ok att ställa sig i adoptionskö. Känns ändå som vi är på samma bana. Frågan är bara vilken förening man ska köa i... Jag har inte kollat upp något ännu så kan inget om saken. Älskade sa något om man fick önska kön men det tror jag ju inte man får. Han sa att OM man får så önskar han sig en flicka. Söta älskade. Finaste killen. Han sa också att han inte tyckte syskon var en bra ide att starta med och det förstår jag. Sen pratade vi lite om länder och kom fram till att asien är intressant i alla fall. Vi får se, men kö blir det nog inom kort. Men efter kö är det full fokus på "egna barn"! Ett barn i min mage tack "urk, ursäkta flosklandet, hehe"...
Det är mycket som är jobbigt med barnlösheten även utanför det faktum att det är en total livskris. Tänk, de med barn får ett brejk i sin vardag på sisådär ett år av föräldrarledighet (observera brejk, inte "ledig"). Ett sådant brejk är ibland ovärderligt. Ett ställe att fundera, fokusera på något/någon annan, tänka över sin karriär och känna efter. Detta får inte vi andra. Vi får heller ingen kompensation för det. Möjligen i karriärsutveckling under den tiden men ett brejk skulle för min del vara ovärderligt. Lite reflektion till mig skulle sitta bra. Hoppades att 2012 skulle bli mitt brejk men jag får nog hålla ihop lite till ser det ut som.
Hoppas alla får en fin bästa-torsdag.
Ps. Min vikt är nu - 1,7kg
Kram
onsdag 11 januari 2012
Inte gilla, tummen ner!
En kort liten sak.... floskler alltså. Är det inte bland det värsta som finns? Jag får fysisk reaktion och en dålig smak i munnen av det. De som kör med floskler jämt, känner de inte hur jävla dumt det låter och hur töntigt det är???? Det är så in i norden mesigt och pretto oftast att jag blir gaaalen... eller är det bara jag som tycker så? Kan ibland tom tycka att barnlängtansnack kan blir lite floskelfylld för min del. Typ, "att bära ett barn", "miraklet vi alla väntar på", "livet i min mage" och liknande. Ser att jag också skriver sånt ibland men jag ogillar det egentligen. Jag är verkligen ingen floskelmänniska och jag vill INTE behöva bli det heller. Kommer alltid floskler med känsliga ämnen tro?
jahaja, bara en parentes alltså ;)
Överdriver säkert lite men JAG vill inte floskla loss helt enkelt! Basta!
Kram
jahaja, bara en parentes alltså ;)
Överdriver säkert lite men JAG vill inte floskla loss helt enkelt! Basta!
Kram
Inte se bakåt
Efterdyningarna av det fina samtalet igår har funnits lite. Varför ringde jag inte dom tidigare för? Varför? Vi vill ju så gärna ha barn och det har ju uppenbarligen inte fungerat. RMC gjorde inte vad de skulle och det visste vi i stort sett om. Jag blir lite trött på det eftersom vi kunde "sparat" 6 månaders sorg och frustration. Det är ganska mycket det. Jag fyller 32 i år och det finns inte massor med tid. Den tar ju slut till slut. Jag ska försöka att inte tänka på det. Jag ska försöka att tänka att efter april vet vi kanske mer. Hoppas verkligen det.
Just nu kan vi ju inte göra mer. Vänta tills februari och första mötet och sen två kommande möten. Jag och älskade pratade om detta med tid igår och jag passade på att ta upp detta med adoptionskö. Kanske skulle vi bara betala det det kostar och stå i kön? Det är ju ingen förlust. 2000 kr är ju inga pengar att tala om i sammanhanget. Det enda som kan hända är att a) vi tackar nej när vi väl är framme för vi har redan fått barn = lycka b) vi tackar ja när vi är framme för vi har inte fått barn = lycka :)
Älskade höll med. Han tyckte vi kunde ställa oss i kön och bara se hur det blir. Väl framme så får vi hantera de känslorna som det innebär.
I övrigt tror jag mig "veta" vad som är fel på mig. Det är något med mina äggledare. Efter det tre missfallen har jag jätte ont i dom när det är ägglossning. Något måste ha hänt där inne som gör att denna smärta kommit. Den var ju aldrig där förr! Vad vet jag inte. Kan de ha blivit blockerade av missfallen på något vis? Detta ska jag googla idag. I så fall kan man ju spola dom så där finns ju lösningar. Annars kan det ju vara endo.... vill inte det men det är bättre att veta. Hoppas en utredning kan visa hur det ligger till. Hoppas!!!! I så fall tar vi action på en gång! Nu, detta året, ska det ske något som förändrar vår tillvaro! DET SKA SKE!
Kram
Just nu kan vi ju inte göra mer. Vänta tills februari och första mötet och sen två kommande möten. Jag och älskade pratade om detta med tid igår och jag passade på att ta upp detta med adoptionskö. Kanske skulle vi bara betala det det kostar och stå i kön? Det är ju ingen förlust. 2000 kr är ju inga pengar att tala om i sammanhanget. Det enda som kan hända är att a) vi tackar nej när vi väl är framme för vi har redan fått barn = lycka b) vi tackar ja när vi är framme för vi har inte fått barn = lycka :)
Älskade höll med. Han tyckte vi kunde ställa oss i kön och bara se hur det blir. Väl framme så får vi hantera de känslorna som det innebär.
I övrigt tror jag mig "veta" vad som är fel på mig. Det är något med mina äggledare. Efter det tre missfallen har jag jätte ont i dom när det är ägglossning. Något måste ha hänt där inne som gör att denna smärta kommit. Den var ju aldrig där förr! Vad vet jag inte. Kan de ha blivit blockerade av missfallen på något vis? Detta ska jag googla idag. I så fall kan man ju spola dom så där finns ju lösningar. Annars kan det ju vara endo.... vill inte det men det är bättre att veta. Hoppas en utredning kan visa hur det ligger till. Hoppas!!!! I så fall tar vi action på en gång! Nu, detta året, ska det ske något som förändrar vår tillvaro! DET SKA SKE!
Kram
tisdag 10 januari 2012
Jag har en plan!!!!!
Shit, nu är jag heeelt slut. Mentalt done. Åh, herre gud...
Jag ringde till min gamla gynekolog i tanke att boka en tid för undersökning och kanske lite samtal. Sköterskan som svarar meddelar att hon har slutat men att det nu istället finns en läkare hos dom. Om det bara handlade om en undersökning så kanske inte besök hos läkaren var det jag behövde. Då berättar jag kort vår bakgrund och historia... och allt blev ljusblått typ :) Hon var helt underbar! Vilken jävla skillnad från skit RMC Malmö. Sanningen om dom = dom suger!!!! Hon sa per telefon att det inte låter ok att dom bara skickat hem oss på så vis, det måste ju alltid finnas en plan menade hon. Hon tyckte inte heller det lät som att alla tester som vi borde lämnat är gjort så hon blev ytterst förvånad och lite irriterad å mina vägnar. Hon förstod precis att jag inte var nöjd med deras "utredning". Då är detta ställe inte privat, utan inom landstinget, så det handlade inte alls om att mjölka oss på pengar eller så. Jag blev så jävla paff. För första gången behövde jag inte slåss med näbbar och klor och tårar brännande innanför ögonlocket. Hon förstod precis och bokade genast in mig på tre besök!!!! Jag är chockad lixom. Det var så underbart med en människa som förstod och själva sa allt detta utan att jag behövde.
Planen nu. Jag ska dit i feb för egen undersökning och samtal. Därefter i mars ska vi båda dit och då skrivs även älskade in som patient och får remiss att lämna spermaprov. Därefter har vi ytterligare ett dubbelmöte i april där vi går igenom testsvaren. Vi ska nog också kolla passagen i mina äggledare för hon menade att det kan visst vara där skon klämmer. Det är ju länge sen nu vi blev gravida så hon ville inte utesluta det.
Jag är så glad och ska försöka jobba lite för första gången på denna dagen. Helt matt och slut i rutan. Äntligen har jag en plan!!!! Någon gång i april efter sista mötet vet jag kanske något mer än jag vet idag :) Fan vad jag är lättad och vilken tur att jag ringde!
KRAM
Jag ringde till min gamla gynekolog i tanke att boka en tid för undersökning och kanske lite samtal. Sköterskan som svarar meddelar att hon har slutat men att det nu istället finns en läkare hos dom. Om det bara handlade om en undersökning så kanske inte besök hos läkaren var det jag behövde. Då berättar jag kort vår bakgrund och historia... och allt blev ljusblått typ :) Hon var helt underbar! Vilken jävla skillnad från skit RMC Malmö. Sanningen om dom = dom suger!!!! Hon sa per telefon att det inte låter ok att dom bara skickat hem oss på så vis, det måste ju alltid finnas en plan menade hon. Hon tyckte inte heller det lät som att alla tester som vi borde lämnat är gjort så hon blev ytterst förvånad och lite irriterad å mina vägnar. Hon förstod precis att jag inte var nöjd med deras "utredning". Då är detta ställe inte privat, utan inom landstinget, så det handlade inte alls om att mjölka oss på pengar eller så. Jag blev så jävla paff. För första gången behövde jag inte slåss med näbbar och klor och tårar brännande innanför ögonlocket. Hon förstod precis och bokade genast in mig på tre besök!!!! Jag är chockad lixom. Det var så underbart med en människa som förstod och själva sa allt detta utan att jag behövde.
Planen nu. Jag ska dit i feb för egen undersökning och samtal. Därefter i mars ska vi båda dit och då skrivs även älskade in som patient och får remiss att lämna spermaprov. Därefter har vi ytterligare ett dubbelmöte i april där vi går igenom testsvaren. Vi ska nog också kolla passagen i mina äggledare för hon menade att det kan visst vara där skon klämmer. Det är ju länge sen nu vi blev gravida så hon ville inte utesluta det.
Jag är så glad och ska försöka jobba lite för första gången på denna dagen. Helt matt och slut i rutan. Äntligen har jag en plan!!!! Någon gång i april efter sista mötet vet jag kanske något mer än jag vet idag :) Fan vad jag är lättad och vilken tur att jag ringde!
KRAM
Ajaj
Jag känner mig så galet tränad i kroppen idag, aj! Kom knappt ur sängen på min morgonpromenad idag. Men än så länge går viktraset bra! Kan nästan tom kalla det ras, hehe. Jag har tappat 1,6 kg på dryga veckan. Det tycker jag är bra. Nu skulle jag säga att 5 kg återstår till april och därefter sätter jag nya mål. Kanske ska bygga lite muskler efter det tom ;) lite snygga axlar hade ju inte varit fel! Det känns verkligen skönt. Det känns nästan som att kilona är förknippade med den ångest jag känt över situationen och jag nästan känner hur den försvinner ut med kilona. Jag fortsätter promenera mina 30 min på morgonen och träna 3-4 ggr per vecka. När vikten kommit ner lite till räcker nog 3 ggr.
Jo, annars då. Jorå, barnlös som sagt. Heller ingen ägglossning denna månad. Lottis skrev att detta dock kan vara helt normalt så jag får tro det. Det är ju rimligt att det är så, men man blir ju lite ledsen eftersom jag då också vet att det inte blivit något denna gången. Kanske skönt dock att inte behöva hoppas något. Lika bra att jag bara vet att det är så helt enkelt.
I övrigt kämpar jag att hålla huvudet över ytan. Fokuserar på träning och kost och försöker inte tänka på barnviljan HELA tiden. Det är inte lätt dock men jag måste ju försöka. Jag ska dock ringa min gynekolog idag och boka en tid. Det blir bra!
Fin tisdag på er!
Höres!
Jo, annars då. Jorå, barnlös som sagt. Heller ingen ägglossning denna månad. Lottis skrev att detta dock kan vara helt normalt så jag får tro det. Det är ju rimligt att det är så, men man blir ju lite ledsen eftersom jag då också vet att det inte blivit något denna gången. Kanske skönt dock att inte behöva hoppas något. Lika bra att jag bara vet att det är så helt enkelt.
I övrigt kämpar jag att hålla huvudet över ytan. Fokuserar på träning och kost och försöker inte tänka på barnviljan HELA tiden. Det är inte lätt dock men jag måste ju försöka. Jag ska dock ringa min gynekolog idag och boka en tid. Det blir bra!
Fin tisdag på er!
Höres!
måndag 9 januari 2012
Monday
Då var den långa sköna helgen över, snyft. Har haft det så himla härligt! Älskar ledig tid med älskade... vi har det verkligen bra ihop. Han är min absoluta trygghet.
Fattar inte min kropp och vill då heller inte ha min kropp mer :) tagit ägglossningstest flera dagar nu och det borde verkligen ha varit men icke. Inget utslag på stickorna. Fan. Ingen ägglossning ingen bebis ju! Vad händer med kroppjäveln? Jag har inte sett något på stickan och heller inte känt av det ett jävla skit. Kan jag ha missat det? Nä, jag fattar inte och tänkte inte leta ursäkter heller. Det går helt enkelt åt helvete. Inte ens hopplösa hoppet har dykt upp. Det kommer ju alltid med ägglossningen...
I helgen har jag varit lite bebisledsen :( vill så gärna få en liten en. Tycker det föds bebisar till höger och vänster och jag känner mig så utanför. Och värre blir det. Tänk när älskades LILLEBROR ska bli pappa! Det ska han inte än men det kommer säkert före oss. Fasen vad många tuffa tider vi har framför oss!!! Vi får verkligen stärka oss... här gäller det att ta smällar från alla håll och kanske hela livet...
/C
Fattar inte min kropp och vill då heller inte ha min kropp mer :) tagit ägglossningstest flera dagar nu och det borde verkligen ha varit men icke. Inget utslag på stickorna. Fan. Ingen ägglossning ingen bebis ju! Vad händer med kroppjäveln? Jag har inte sett något på stickan och heller inte känt av det ett jävla skit. Kan jag ha missat det? Nä, jag fattar inte och tänkte inte leta ursäkter heller. Det går helt enkelt åt helvete. Inte ens hopplösa hoppet har dykt upp. Det kommer ju alltid med ägglossningen...
I helgen har jag varit lite bebisledsen :( vill så gärna få en liten en. Tycker det föds bebisar till höger och vänster och jag känner mig så utanför. Och värre blir det. Tänk när älskades LILLEBROR ska bli pappa! Det ska han inte än men det kommer säkert före oss. Fasen vad många tuffa tider vi har framför oss!!! Vi får verkligen stärka oss... här gäller det att ta smällar från alla håll och kanske hela livet...
/C
torsdag 5 januari 2012
...
I lived! Hallelulja!
Det är sååå tufft att träffa gravida och pladdriga människor. Shit vilken styrka och utmaning! Jag ger eloge till alla er som orkar detta, vi är ju ganska bra :) önskar just er alla en riktigt god helg. Välförtjänt!
Trevlig helg, im done, over and out!
Kram
Det är sååå tufft att träffa gravida och pladdriga människor. Shit vilken styrka och utmaning! Jag ger eloge till alla er som orkar detta, vi är ju ganska bra :) önskar just er alla en riktigt god helg. Välförtjänt!
Trevlig helg, im done, over and out!
Kram
Något märkligt
Vet inte om det bara är jag som har det så här men jag kan ibland bli så glad av tanken att jag kanske blir gravid en dag att jag glömmer vart vi står nu. Jag kan för en microsekund glömma den mörka plats jag är på och vara oövervinnligt glad när jag tänker att det ska bli barn...någon gång. Nästan som om det skulle vara barn på G i min mage redan nu, vilket såklart inte är fallet. Det är hur som helst en mycket märklig känsla när värmen och glädjen finns för en liiiiten littten stund innan jag kommer på att så inte är fallet. Jag undrar vad det är i kroppen som gör att jag kan känna så. Är det bara den otroligt starka längtan som talar? Jag vet inte men de microsekunderna är härliga. Skulle jag bli gravid en dag så tror jag att jag skulle känna så jämt, jag misstänker i alla fall det.
Med ovan beskrivna känsla så blir jag irriterad när jag tänker på vad läkaren på RMC sa sist vi träffades. "Du oroar dig för mycket, då blir det inga barn när man oroar sig på det viset". Hon skulle bara veta att oron i mig faktiskt inte märks i min kropp, typ alls! Rent fysiologiskt då alltså. Jag känner däremot någon gång en otrolig glädje och värme men, jag är tämligen säker att den oro och sorg som finns inte skulle kunna spåras i något microskåp ändå. Jag tror inte att oron och sorgen finns i mig mer än i just hjärta och själ. Dvs absolut inte i min fysiska människokropp. Däremot så tror jag att den värme- och glädjekänsla som jag beskriver kanske kan spåras, just den korta microsekund den uppstår innan den försvinner igen. Jag är nämligen en typisk person med massor av inre styrka och jag är ganska säker på att oron och sorgen inte är i min kropp på det vis läkaren antydde. Däremot har jag värme och glädje i någon liten sekund då och då, trots det mörker som jag erbjuds i livet just nu.
Flummigt värre så? Hehe... ja, nu ska jag luncha med en stor mage... behövs lite pepp inför detta tydligen :)
/C
Med ovan beskrivna känsla så blir jag irriterad när jag tänker på vad läkaren på RMC sa sist vi träffades. "Du oroar dig för mycket, då blir det inga barn när man oroar sig på det viset". Hon skulle bara veta att oron i mig faktiskt inte märks i min kropp, typ alls! Rent fysiologiskt då alltså. Jag känner däremot någon gång en otrolig glädje och värme men, jag är tämligen säker att den oro och sorg som finns inte skulle kunna spåras i något microskåp ändå. Jag tror inte att oron och sorgen finns i mig mer än i just hjärta och själ. Dvs absolut inte i min fysiska människokropp. Däremot så tror jag att den värme- och glädjekänsla som jag beskriver kanske kan spåras, just den korta microsekund den uppstår innan den försvinner igen. Jag är nämligen en typisk person med massor av inre styrka och jag är ganska säker på att oron och sorgen inte är i min kropp på det vis läkaren antydde. Däremot har jag värme och glädje i någon liten sekund då och då, trots det mörker som jag erbjuds i livet just nu.
Flummigt värre så? Hehe... ja, nu ska jag luncha med en stor mage... behövs lite pepp inför detta tydligen :)
/C
Fredag
Idag är det fredag fast det är torsdag. Helt underbart! Imorgon är det nämligen lördag fast det bara är fredag :)
Livet idag är väl som alltid annars. OK. Jag var förbi apoteket igår och handlade lite. Kändes som att det stod i pannan "vi försöker få barn men det går inte" när jag skulle betala. Jag handlade ägglossningtest, balans-kvinna och Bisolvon. Tänkte att jag och älskade kunde testa en bisolvonkur efter nästa mens (förutsätter att mensen kommer.... som alltid...) man har ju liksom inget att förlora. Kanske skulle det hjälpa om det nu är så att det är svårt för simmare att ta sig igenom... Har också funderat och googlat lite på alternativa lösningar för oss. Funderade på insemination. Kanske skulle kunna vara för oss. Vi har ju trots allt blivit gravida 3 ggr på egen hand så det kanske bara är något sådant som ska till? Känns ju som man vill ta allt i sin ordning och inte kasta sig fram på den "barnlösastigen" och missa massa möjligheter som kommer före något annat.
Nu till min fasa. Gravid vän vill äta lunch idag. Faaan... jag känner inte för att se hennes mage idag eller för den delen lyssna på allt om det hela och den lilla sonen som de fick för drygt ett år sedan. Strax efter de berättade om sin första graviditet började vi försöka. Sen dess har hon alltså snart två barn. Jag blir så trött och less. Att man måste ducka sina vänner på detta viset. Ganska uppenbart att man kommer stå ensam kvar en dag :( men jag vill inte idag. Ändå sa jag såklart "Ja, vad kul!". Jag får bita ihop som vanligt. Det var hon som sist vi träffades "Kunde rekommendera en liten till oss för det är ju så himla härligt", usch, kräks!!!! Hata!!!! Grrrr!!!!!
Nä, nu vill jag bara ha helg så jag kan vara med älskade i vår lilla bubbla där ingen plågar oss med massa dumma kommentarer.
Ps: 0,9 kg tappade sedan måndag! Galet så bra men det är säkert mest vatten eller nåt. Så snabbt kan det ju inte gått på riktigt... det är ju aldrig så enkelt.
Kram
Livet idag är väl som alltid annars. OK. Jag var förbi apoteket igår och handlade lite. Kändes som att det stod i pannan "vi försöker få barn men det går inte" när jag skulle betala. Jag handlade ägglossningtest, balans-kvinna och Bisolvon. Tänkte att jag och älskade kunde testa en bisolvonkur efter nästa mens (förutsätter att mensen kommer.... som alltid...) man har ju liksom inget att förlora. Kanske skulle det hjälpa om det nu är så att det är svårt för simmare att ta sig igenom... Har också funderat och googlat lite på alternativa lösningar för oss. Funderade på insemination. Kanske skulle kunna vara för oss. Vi har ju trots allt blivit gravida 3 ggr på egen hand så det kanske bara är något sådant som ska till? Känns ju som man vill ta allt i sin ordning och inte kasta sig fram på den "barnlösastigen" och missa massa möjligheter som kommer före något annat.
Nu till min fasa. Gravid vän vill äta lunch idag. Faaan... jag känner inte för att se hennes mage idag eller för den delen lyssna på allt om det hela och den lilla sonen som de fick för drygt ett år sedan. Strax efter de berättade om sin första graviditet började vi försöka. Sen dess har hon alltså snart två barn. Jag blir så trött och less. Att man måste ducka sina vänner på detta viset. Ganska uppenbart att man kommer stå ensam kvar en dag :( men jag vill inte idag. Ändå sa jag såklart "Ja, vad kul!". Jag får bita ihop som vanligt. Det var hon som sist vi träffades "Kunde rekommendera en liten till oss för det är ju så himla härligt", usch, kräks!!!! Hata!!!! Grrrr!!!!!
Nä, nu vill jag bara ha helg så jag kan vara med älskade i vår lilla bubbla där ingen plågar oss med massa dumma kommentarer.
Ps: 0,9 kg tappade sedan måndag! Galet så bra men det är säkert mest vatten eller nåt. Så snabbt kan det ju inte gått på riktigt... det är ju aldrig så enkelt.
Kram
onsdag 4 januari 2012
Kort vecka
Så skönt! Ledig fredag :) Jag och älskade ska till stranden och leta bärnsten. I know, värsta nördgrejen men det ska bli så mysigt. Det har ju blåst så mycket denna sista tiden så vi kanske tom hittar något. Annars tar vi det bara för promenadens skull. Ligger ju helt i fas med mitt nya träningsliv, hehe.
Annars blir det inget speciellt i helgen. Vi ska träna och städa och bara vara. Jag har börjat måla lite igen så jag kanske slår till och gör ett litet konstverk... får se vad jag känner för.
Fortfarande mycket på jobbet och året har bara börjat... shit vad det kommer bli hektiskt detta året. Jag hoppas verkligen inte jag tagit mig vatten över huvudet. Jag har ett väldigt flexibelt jobb där jag i stort sett bestämmer helt över min egen tid så det ligger ganska mycket ansvar på mig att styra det rätt. Blir det för mycket har jag ju felbedömt och det känns ju inte bra precis.
Nästa vecka är ju nästan allt som vanligt i arbetslivet så då ska jag ringa min gynekolog för en tid. Sen bokar vi in oss på Öresundskliniken för ytterligare en utredning. Jag är lite nervös. Var ju så orolig inför förra utredningen. Rädd att de skulle hitta min tredje arm lixom :) haha men hoppas verkligen att allt kommer någonstans snart. Ska nog förbi apoteket idag efter jobbet och köpa ägglossningstest och lite sånt. Kanske även lite mer balans-kvinna tabletter.
Det jobbigaste nu med allt är att INGET händer på "vår" front. Vi kämpar på med "hemmaförsök". Mysigt är ju det också såklart (älskar ju min man ;) men det är jobbigt att det inte känns som att det kommer att gå utan vidare hjälp, och den jävla hjälpen menar RMC ska dröja till sommaren. Då har vi haft tre missfall OCH varit barnlösa i ett år efter det. Är det rimligt att man ska behöva ta dubbelt straff på det viset? Är det inte tre missfall ELLER barnlös i ett år? Detta höll ju inte RMC malmö med om såklart utan jag fick snällt vänta ett år till. När jag tänker på detta blir jag så less på de som vill "Berätta sanningen om RMC" och hur jävla bra de är. Det är nämligen INTE min sanning!!!!! RMC har så här långt varit skit. Jag blir bara så trött på människor som inte kan tänka eller ens gissa att myntet ALLTID har två sidor, grrr.... idioter.
Så, nu har jag ventilerat lite :) Bättre så!
Kram
Annars blir det inget speciellt i helgen. Vi ska träna och städa och bara vara. Jag har börjat måla lite igen så jag kanske slår till och gör ett litet konstverk... får se vad jag känner för.
Fortfarande mycket på jobbet och året har bara börjat... shit vad det kommer bli hektiskt detta året. Jag hoppas verkligen inte jag tagit mig vatten över huvudet. Jag har ett väldigt flexibelt jobb där jag i stort sett bestämmer helt över min egen tid så det ligger ganska mycket ansvar på mig att styra det rätt. Blir det för mycket har jag ju felbedömt och det känns ju inte bra precis.
Nästa vecka är ju nästan allt som vanligt i arbetslivet så då ska jag ringa min gynekolog för en tid. Sen bokar vi in oss på Öresundskliniken för ytterligare en utredning. Jag är lite nervös. Var ju så orolig inför förra utredningen. Rädd att de skulle hitta min tredje arm lixom :) haha men hoppas verkligen att allt kommer någonstans snart. Ska nog förbi apoteket idag efter jobbet och köpa ägglossningstest och lite sånt. Kanske även lite mer balans-kvinna tabletter.
Det jobbigaste nu med allt är att INGET händer på "vår" front. Vi kämpar på med "hemmaförsök". Mysigt är ju det också såklart (älskar ju min man ;) men det är jobbigt att det inte känns som att det kommer att gå utan vidare hjälp, och den jävla hjälpen menar RMC ska dröja till sommaren. Då har vi haft tre missfall OCH varit barnlösa i ett år efter det. Är det rimligt att man ska behöva ta dubbelt straff på det viset? Är det inte tre missfall ELLER barnlös i ett år? Detta höll ju inte RMC malmö med om såklart utan jag fick snällt vänta ett år till. När jag tänker på detta blir jag så less på de som vill "Berätta sanningen om RMC" och hur jävla bra de är. Det är nämligen INTE min sanning!!!!! RMC har så här långt varit skit. Jag blir bara så trött på människor som inte kan tänka eller ens gissa att myntet ALLTID har två sidor, grrr.... idioter.
Så, nu har jag ventilerat lite :) Bättre så!
Kram
tisdag 3 januari 2012
2 inom loppet av en timme!
Det var alltså två helt olika människor i helt olika sammanhang som under loppet av en timme frågade mig, eller rättare sagt tog för givet, att jag hade barn. Jag tror verkligen INTE att min älskade har det lika dant i sin vardag. Jag tror inte att var och varannan människa frågar honom sådant, just för han är kille! Detta gör det än mer jävligare eftersom man måste bli så påmind hela tiden. Och varför frågar ingen honom för???? Det är ju egentligen för jävligt och säger ganska mycket om kvinnor och barnlöshet vs män och barnlöshet och hur allmänheten förhåller sig. De är inte lika "konstigt" att en kille är barnlös som att en tjej är det. Hur hänger det ihop? Det behövs ju ändå i de flesta fall en kille att bli med barn med, vilket borde göra dem lika troliga offer när de stöter på människor? Men icke. Man frågar helt enkelt inte män på samma sätt som kvinnor. Detta är ju bara en av livets orättvisa. Jag tycker det är en dubbelorättvisa eftersom den första orättvisan i sammanhanget är att just vi är barnlösa, ORÄTTVIST!!!!
Tänkte lite på det här. Tycker det låter vettigt för egen del men tror att mannen min kommer sinka det förslaget... jag tror att man "lika gärna" kan köa tidigt för man vet ju inte. Man kan ju vara glad åt det senare och man behöver ju inte se det som slutet av vägen till biologiska barn, precis som Nelle skriver. Lixom bara köa och sen glömma det en stund och kämpa på igen på den plats på stigen man befinner sig. Tänk att det ska ta sån tid allting!!! Det är ju en kamp mot klockan, verkligen. Man ska dessutom klara flera års traglande i "egna försök" och sen ändå inte ha hunnit bli för gammal för adoption... tokigt.
Tror att jag är mer öppen för adoption än älskade. Han säger att han skulle se det som ett alternativ men jag tror inte han verkligen skulle tycka det kändes bra att stå i kö redan... Jag ska nog prata med honom om det igen snart.
Ha det fint!
Kram
Tänkte lite på det här. Tycker det låter vettigt för egen del men tror att mannen min kommer sinka det förslaget... jag tror att man "lika gärna" kan köa tidigt för man vet ju inte. Man kan ju vara glad åt det senare och man behöver ju inte se det som slutet av vägen till biologiska barn, precis som Nelle skriver. Lixom bara köa och sen glömma det en stund och kämpa på igen på den plats på stigen man befinner sig. Tänk att det ska ta sån tid allting!!! Det är ju en kamp mot klockan, verkligen. Man ska dessutom klara flera års traglande i "egna försök" och sen ändå inte ha hunnit bli för gammal för adoption... tokigt.
Tror att jag är mer öppen för adoption än älskade. Han säger att han skulle se det som ett alternativ men jag tror inte han verkligen skulle tycka det kändes bra att stå i kö redan... Jag ska nog prata med honom om det igen snart.
Ha det fint!
Kram
Snabbis
Hej,
Det får gå undan... ska iväg på möte om en liten stund.
Har börjat min träning, vägning och promenerande. Nu har jag gått två mornar, tränade igår och ska iväg idag med. Vägde mig i morse... oooooj. Det blir 7 kg som ska bort, men jag börjar med att sikta på 5 och då blir det belöning i klädformat!
Annars då, jo, barnlös och ledsen över detta. Hoppas ju det ska gå snart. Nu försöker jag tänka på vikten och träning så jag inte ska vara allt för ledsen över familjesituationen. Jag försöker tänka att jag ska gå ner kilon innan det ska ske något. Jag försöker tänka att det är så det ska vara. OM det sen inte blir så men vikten är borta, ja, då får jag ta den sorgen då. Det handlar ibland om att köpa sig tid. Tid att sörja sakta så man inte hamnar allt för mycket i panik och ångest. Jag försöker just nu köpa mig tid så jag kan sörja i sakta mak och kanske vänja mig vid sorgen lite. Hade lite panikångest i slutet av förra året och dit vill jag inte igen...
Nu ska jag kila!
/C
Det får gå undan... ska iväg på möte om en liten stund.
Har börjat min träning, vägning och promenerande. Nu har jag gått två mornar, tränade igår och ska iväg idag med. Vägde mig i morse... oooooj. Det blir 7 kg som ska bort, men jag börjar med att sikta på 5 och då blir det belöning i klädformat!
Annars då, jo, barnlös och ledsen över detta. Hoppas ju det ska gå snart. Nu försöker jag tänka på vikten och träning så jag inte ska vara allt för ledsen över familjesituationen. Jag försöker tänka att jag ska gå ner kilon innan det ska ske något. Jag försöker tänka att det är så det ska vara. OM det sen inte blir så men vikten är borta, ja, då får jag ta den sorgen då. Det handlar ibland om att köpa sig tid. Tid att sörja sakta så man inte hamnar allt för mycket i panik och ångest. Jag försöker just nu köpa mig tid så jag kan sörja i sakta mak och kanske vänja mig vid sorgen lite. Hade lite panikångest i slutet av förra året och dit vill jag inte igen...
Nu ska jag kila!
/C
måndag 2 januari 2012
Svårt
att komma igång på jobbet... attans så segt. Jag kommer ha massor att göra detta året för det är typ 100 projekt som jag ska ro i hamn.
Jag älskar min man och har svårt att tänka på något annat just nu. Jag har njutit av varenda sekund tillsammans med honom och nu ska jag behöva vara på jobbet hela dagen. Har helt enkelt ingen lust.
Jag undrar vart vi är på vår stig mot familj. Jag undrar hur långt vi har kvar. Ovissheten om vart jag befinner mig på den resan är så jobbig att leva med. Jag önskar att den tar slut, jag vill vara framme nu. Jag undrar hur jag hade känt om resan tog slut med beskedet att det blir inga biologiska barn. Kanske kunde det vara skönt att veta helt enkelt. Just där jag är nu vet man ju inget alls. Ovissheten förstår jag på de flesta är det som är jobbigast och så även för mig. Att leva i ovisshet är att leva med en sjukdom som man inte vet vart den är på väg. Det är jätte svårt!
Hörs sen!
Jag älskar min man och har svårt att tänka på något annat just nu. Jag har njutit av varenda sekund tillsammans med honom och nu ska jag behöva vara på jobbet hela dagen. Har helt enkelt ingen lust.
Jag undrar vart vi är på vår stig mot familj. Jag undrar hur långt vi har kvar. Ovissheten om vart jag befinner mig på den resan är så jobbig att leva med. Jag önskar att den tar slut, jag vill vara framme nu. Jag undrar hur jag hade känt om resan tog slut med beskedet att det blir inga biologiska barn. Kanske kunde det vara skönt att veta helt enkelt. Just där jag är nu vet man ju inget alls. Ovissheten förstår jag på de flesta är det som är jobbigast och så även för mig. Att leva i ovisshet är att leva med en sjukdom som man inte vet vart den är på väg. Det är jätte svårt!
Hörs sen!
2012
Efter lååångt uppehåll så är jag tillbaks. Juluppehållet har varit helt underbart och även om det bara varit en vecka så har det känts långt. Jag och älskade har hunnit med massor. Vi hade julen hos oss och det var toppen, vi har hunnit med älskades familj uppåt landet och vi har också bara varit. Funnits till. Fantastiskt.
Har under min lediga tid haft massor med saker jag tänkt att jag ville skriva om i bloggen men nu står det stilla. Några reflektioner har jag dock. För mig har 2011 varit ett av de sämsta åren i mannaminne. Vi startade året som toklyckliga nyförlovade men efter det har det bara gått utför. Massor med missfall efter det, otroligt sorgligt bemötande av RMC och massor av ovisshet och sorg. Hur kan 2012 bli lika illa? Det kan det ju i praktiken men oj vad jag hoppas på ett bättre år.
Jag och älskade hade ett fint nyår, bara han och jag. Vi åt och drack massor (?). Knappt återhämtad ännu. Helt tokigt men på något vis var det skönt att ta ner garden och bara vara oansvariga och avslappnade. Med den dunderfyllan så startade ju året med en skakig första dag men det borde ju betyda att det bara kan bli bättre :)
Jag brukar inte fundera på nyårslöften men denna gången har jag gjort det. Jag ska gå ner i vikt. Jag ska väga mig imorgon men jag tror det handlar om sådär 5-7 kg. Någonstans tror jag också att det kan hjälpa mig att bli gravid igen. Tror inte min kropp trivs med extrakilon. Till detta löfte ska jag alltså träna måndag, tisdag och torsdag. Äta GI mat tisdag och torsdag samt upp och gå en promenad innan jobbet varje morgon (tar ca 25 min). Jag startade idag och det känns jätte bra. Inte nog med att det kan hjälpa mig att bli gravid, jag ska ju gifta mig i augusti så tills dess måste jag vara på banan bättre än vad jag är idag. Det SKA gå! Planen känns jätte bra och förhoppningsvis hållbar.
Övrigt, ja, det har varit lite tufft. Syrran som ju är gravid är jobbigt att se, älskades bror med fru och deras lilla bebis är också jobbigt att se. Vad gör man? Det är jul och vi kan inte isolera oss alldeles... vi måste kunna finnas med allt sånt runt oss också. Det har varit tufft att minnas förra julen och allt det hemska jag kände då. Minnena är svårast tycker jag. Så himla svårt att hantera.
I övrigt så kan jag reflektera över hur många bloggare som blivit gravida. Shit, finns det fler kvar på "min" sida? Börjar kännas tomt och ensamt här. Jag är inte så sugen på att läsa massa gravidbloggar precis... det ger mig hopp om att jag inte ska vara barnlös för alltid men samtidigt blir jag ledsen och ensam. Kluven helt enkelt.
Jag har också funderat på vad som kan vara fel på mig. Hur känns endo? Jag har inte rikliga blödningar eller mycket smärtsamma sådana men jag har ju otroliga känningar vid ägglossning. Sjukdomen verkar kunna te sig lite hur som helst så man kan nog inte utesluta det...
Plan 2012: Boka tid med min gynekolog och be henne titta och prata om vad allt skit kan bero på samt boka in oss hos Öresundskliniken för en privat utredning. Second opinion är bra! Samt gå ner 7 kg. Bra plan!
Nu kör vi!
/C
Har under min lediga tid haft massor med saker jag tänkt att jag ville skriva om i bloggen men nu står det stilla. Några reflektioner har jag dock. För mig har 2011 varit ett av de sämsta åren i mannaminne. Vi startade året som toklyckliga nyförlovade men efter det har det bara gått utför. Massor med missfall efter det, otroligt sorgligt bemötande av RMC och massor av ovisshet och sorg. Hur kan 2012 bli lika illa? Det kan det ju i praktiken men oj vad jag hoppas på ett bättre år.
Jag och älskade hade ett fint nyår, bara han och jag. Vi åt och drack massor (?). Knappt återhämtad ännu. Helt tokigt men på något vis var det skönt att ta ner garden och bara vara oansvariga och avslappnade. Med den dunderfyllan så startade ju året med en skakig första dag men det borde ju betyda att det bara kan bli bättre :)
Jag brukar inte fundera på nyårslöften men denna gången har jag gjort det. Jag ska gå ner i vikt. Jag ska väga mig imorgon men jag tror det handlar om sådär 5-7 kg. Någonstans tror jag också att det kan hjälpa mig att bli gravid igen. Tror inte min kropp trivs med extrakilon. Till detta löfte ska jag alltså träna måndag, tisdag och torsdag. Äta GI mat tisdag och torsdag samt upp och gå en promenad innan jobbet varje morgon (tar ca 25 min). Jag startade idag och det känns jätte bra. Inte nog med att det kan hjälpa mig att bli gravid, jag ska ju gifta mig i augusti så tills dess måste jag vara på banan bättre än vad jag är idag. Det SKA gå! Planen känns jätte bra och förhoppningsvis hållbar.
Övrigt, ja, det har varit lite tufft. Syrran som ju är gravid är jobbigt att se, älskades bror med fru och deras lilla bebis är också jobbigt att se. Vad gör man? Det är jul och vi kan inte isolera oss alldeles... vi måste kunna finnas med allt sånt runt oss också. Det har varit tufft att minnas förra julen och allt det hemska jag kände då. Minnena är svårast tycker jag. Så himla svårt att hantera.
I övrigt så kan jag reflektera över hur många bloggare som blivit gravida. Shit, finns det fler kvar på "min" sida? Börjar kännas tomt och ensamt här. Jag är inte så sugen på att läsa massa gravidbloggar precis... det ger mig hopp om att jag inte ska vara barnlös för alltid men samtidigt blir jag ledsen och ensam. Kluven helt enkelt.
Jag har också funderat på vad som kan vara fel på mig. Hur känns endo? Jag har inte rikliga blödningar eller mycket smärtsamma sådana men jag har ju otroliga känningar vid ägglossning. Sjukdomen verkar kunna te sig lite hur som helst så man kan nog inte utesluta det...
Plan 2012: Boka tid med min gynekolog och be henne titta och prata om vad allt skit kan bero på samt boka in oss hos Öresundskliniken för en privat utredning. Second opinion är bra! Samt gå ner 7 kg. Bra plan!
Nu kör vi!
/C
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)