Vilken morgon!

Shit vad jobbigt det kan vara alltså...

Nu på morgonen ringde läkaren som jag har tid med i feb och som typ hela min framtid hänger på. Jag fick världens klump i magen innan hon hann berätta vad hon ville. Det enda jag tänkte var att, "nej, nu avbokar hon och jag får ingen tid någonstans". Shit vad gör jag då! Hon ville bara säga att det var bra om de fick journalkopior och labblista inför vårt första besök så läkaren kan sätta sig in i allt. Pust, shit vad jag blev rädd. Sagt och gjort så ringde jag till RMC. (Ett samtal dit innebär alltid ångest för mig.) Till sist svarade de och skulle skicka hem en lapp för mig att fylla i att jag godkänner att journalen ska till denna nya läkaren. Sån tur var så sker ju detta via Region skånes internpost så det behöver inte signeras av min skitläkare på RMC utan kan skickas direkt av sekreteraren till nästa ställe. Detta hade nämligen tagit massor med tid. Sist hon skulle göra något sådant tog det nästan 2 månader för henne att ge mig en journalkopia!!! Då fick jag ringa och påminna dessutom för hon hade missat det... grrr. Vilken tur ändå att hon inte blir inblandad i ärendet, pust! Jag är nu helt slut men glad att det är utrett. Får nog pappret att fylla i redan denna veckan och det ska tillbaka med vändande post! Tjoho :) Den nya läkaren ska få allt jag någonsin kan skaka fram till henne. Jag gör verkligen vad som, bara hon inte avfärdar mig för då dör jag nog...

Jaha, så kallar ju jobbet som vanligt. Har ju helt sjukt mycket att driva. Som en stor tung jävla kompost framför mig, hehe, men det ska nog gå. Stark som en oxe ju ;)

Nä men, pepp pepp, vill inte redan behöva börja noja över läkaren i feb. Känner redan klumpen och rädslan och det är ju liiiite långt i förväg. Jobbigt att hålla på så i en hel månad. Hoppas bara så himla jävla mycket att det ska bli bra där och att hon kan hjälpa oss. Hoppas....

Tyvärr är det ju så att även om hon löser problematiken att vi kan bli gravida igen så återstår ju nästa skit och det är ju min höga missfallsrisk. Skulle kännas omöjligt att vara lättad bara för ett + på stickan om man säger. Vet inte vilken vecka jag skulle kunna slappna av men det skulle verkligen dröja.


Kram