Jag har ju tidigare i bloggen beskrivit barnlöshetsresan som lång och bestående av flera delar, så som insemination, IVF och kanske någonstans i slutet adoption. Resan är låg och man "vänjer" sig sakta på vägen vid nästa steg. Adoption till en början känns jätte svårt och inte ett dugg självklart.
Något konstigt har hänt. Jag har förlikat mig. I alla fall för stunden. kanske att jag kommer ändra mig och behöva backa på stigen och förena mig med IVF igen, men någonstans infann sig idag ett lugn. Läste lite på en adoptionssida och plötsligt kändes det naturligt att fundera på. Inte skrämmande, bara barn som vill- och behöver få familjer. Och här sitter vi, en familj som gärna vill ha ett barn. Tittade tom på barn med särskilda behov och det kändes inte svårare det heller. Jag menar, ett barn men gomspalt tex. Det är inget oöverstigligt för mig. Jag kände mig plötsligt flexibel i min tanke och det där lugnet, ja... jag vet inte vad det var som hände egentligen. Jag VET att det inte är så enkelt men just nu kände jag så här. Kanske kanske får man egna barn OCKSÅ, men so what? Oavsett så kanske adoption skulle kunna finnas med i våra planer?
/C
Hej C!
SvaraRaderaJag hittade din blogg idag och har läst en del, dock inte allt. Vet inte hur jag ska skriva utan att det låter fel, men vi har en liknande historia verkar det som - bortsett från att vi lyckades behålla 5 graviditeten. Medicinerade då med prednisolon, tror helt och fullt på att det är därför vi fick vår dotter.
Vi har nu bestämt att försöka än en gång, började den resan med ett mf till i julhelgen. Jag hoppas innerligt att det kommer sluta bra för er.
Hoppas att det är ok att jag följer dig och önskar dig välkommen till mig om du vill :)
Hälsningar
//Anna
Hej!
SvaraRaderaDu är så välkommen :) tänkte läsa din blogg också nu! Det är inte många jag stöter på med samma problematik och att ni lyckades få ett barn ger mig hopp för vår del också :)Den medicinen du skrev ska jag fråga om när jag träffar läkaren nästa gång! Verkligen tack för tipset. Just nu har vi två problem, det första är att vi inte längre blir gravida. Det "tidigare" problemet var att när vi blev det så fick vi missfall varje gång. En tvåstegsraket kan man kanske säga...
Ha en fin helg och tack för din kommentar!
/C