Svårt

att komma igång på jobbet... attans så segt. Jag kommer ha massor att göra detta året för det är typ 100 projekt som jag ska ro i hamn.

Jag älskar min man och har svårt att tänka på något annat just nu. Jag har njutit av varenda sekund tillsammans med honom och nu ska jag behöva vara på jobbet hela dagen. Har helt enkelt ingen lust.

Jag undrar vart vi är på vår stig mot familj. Jag undrar hur långt vi har kvar. Ovissheten om vart jag befinner mig på den resan är så jobbig att leva med. Jag önskar att den tar slut, jag vill vara framme nu. Jag undrar hur jag hade känt om resan tog slut med beskedet att det blir inga biologiska barn. Kanske kunde det vara skönt att veta helt enkelt. Just där jag är nu vet man ju inget alls. Ovissheten förstår jag på de flesta är det som är jobbigast och så även för mig. Att leva i ovisshet är att leva med en sjukdom som man inte vet vart den är på väg. Det är jätte svårt!

Hörs sen!